Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur elever i årskurs 5 uppfattar att skrivande på lärplatta påverkar deras skrivprocess, jämfört med skrivande för hand. Frågeställningar som har besvarats är: Vilka för- och nackdelar ser eleverna med att skriva på lärplatta? Hur uppfattar eleverna att skrivande på lärplatta skiljer sig från skrivande med papper och penna? För att besvara studiens frågeställningar har semistrukturerade intervjuer genomförts med nio elever i årskurs fem. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv med synen på lärplattan som ett medierande verktyg visar resultatet att elever uppfattar lärplattan som ett snabbare och lättare skrivverktyg än papper och penna. Resultatet visar också att elevernas skrivprocess påverkas beroende av om de skriver för hand eller om de skriver på lärplatta. Detta eftersom lärplattans olika funktioner möjliggör en mer flytande skrivprocess där eleverna rör sig mellan skrivprocessens olika faser.

Denna studie syftar till att undersöka hur naturvetenskapliga begreppskort kan hjälpa elever att appropriera nya begrepp inom ämnet biologi. I studien deltog tolv elever i årskurs åtta i en skola i södra Sverige. De medverkande eleverna delades in i två grupper där den ena gruppen fick tillgång till begreppskort under arbetets gång medan den andra gruppen fick vara referensgrupp utan begreppskort. Data analyserades med metodkombinationen kvalitativ textanalys tillsammans med en grundläggande statistisk analys.Undersökningsresultat visade en signifikant skillnad vad gäller antalet approprierade naturvetenskapliga begrepp mellan elevgrupperna där elevgruppen som använde begreppskort var den grupp som approprierat flest naturvetenskapliga begrepp. Denna förhållandevis lilla studie kan ses som ett avstamp till fler och större studier gällande naturvetenskapliga begreppskorts signifikanta roll i lärandet av naturvetenskapliga begrepp.

Syftet med vår undersökning är att presentera hur två av de mest frekvent använda läroböckerna i matematik förhåller sig till den grafritande räknaren som ett hjälpmedel i lärprocessen? För att göra detta har vi, utifrån olika metoder för textanalys, beskrivit böckernas innehåll. Vidare visar vi att den grafritande räknaren är ett medierande redskap i lärprocessen och frågar oss därför hur de analyserade böckerna förhåller sig till detta. Vårt resultat är därmed delvis en presentation av böckernas innehåll men även en diskussion där innehållet ställs mot teorier kring artefaktens betydelse för lärandet. Vi visar att de analyserade böckerna skiljer sig i sitt förhållningssätt till den grafritande räknaren som ett medierande redskap.

Syftet med vår undersökning är att ta reda på pedagogernas syn på surfplattan som pedagogiskt verktyg. Vi vill veta hur pedagogerna arbetar med surfplattan som pedagogiskt verktyg. Vidare vill vi ta reda på vilka didaktiska för- och nackdelar pedagogerna ser med surfplattan som pedagogiskt verktyg.Våra frågeställningar är:Hur arbetar pedagoger med surfplattan som pedagogiskt verktyg?Vilka för- och nackdelar ser pedagogerna med surfplattan som pedagogiskt verktyg?Vår undersökning bygger på kvalitativa intervjuer med sju pedagoger från olika skolor inom samma kommun.Resultatet för vår undersökning visar att pedagogens förhållningsätt till surfplattan som undervisningsverktyg påverkar elevens lust att lära. Surfplattan fungerar som ett medierande verktyg i elevernas kunskapsutveckling och pedagogens roll är att stötta och vägleda. Vidare visar undersökningen att pedagogerna anser att surfplattan ska ses som ett kompletterande verktyg till en traditionell undervisning. Med traditionell undervisning avses tryckta läroböcker, handskrivning och en undervisande pedagog. Pedagogerna beskriver svårigheterna med att bedöma och dokumentera elevernas kunskapsutveckling i samband med att arbeta med surfplattan. Alla pedagoger i vår undersökning vittnar om en ökad lust och motivation när eleverna får arbeta med surfplattan.Nyckelord: Förhållningssätt, Medierande verktyg, Pedagogiskt verktyg, Surfplatta

SammanfattningSyfteVi möter varje dag elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som har olika former av psykisk ohälsa. Det är viktigt för alla professioner inom skolans värld att ha god grundläggande kunskap om bemötande och förståelse för problematik som kan finnas hos dessa personer. Syftet med vårt arbete är att få en större förståelse för hur elever med neuropsykologiska funktionsnedsättningar förhåller sig till sin undervisning genom att observera och intervjua elever. Under de senaste åren har bristen på kompetens inom NPF i svenska skolor uppmärksammats inom skolverket och andra organisationer. Specialpedagogiska skolmyndigheten gör en satsning för att möta behovet av utökad kompetens och stöd inom området NPF i förskolor, skolor och vuxenutbildningar (Specialpedagogiska skolmyndigheten 2014-05-30).Teoretiska perspektivVi har utgått från det sociokulturella perspektivet och lagt vår teoretiska grund på forskare som Vygotskij och Wertsch. Det finns inte så mycket forskning om det som vår studie bygger på, därför är allt som studeras inom detta område intressant för oss samt för andra som arbetar och möter denna elevgrupp. Eriksson och Wiedersheim-Paul (2011) menar att något som är intressant och meningsfullt är det inte bara för forskaren utan även för andra personer. MetodVi har använt oss av kvalitativa intervjuer och observationer där vi har observerat vid tre olika tillfällen och intervjuat vid två olika tillfällen. Vår avsikt med att använda intervjumetoden var för att vi vill ta del av elevernas upplevelser på lektioner med olika lektionsupplägg. Vi valde att följa två praktiska lektioner och en teoretisk lektion. Vi gjorde våra intervjuer efter lektion ett och tre. ResultatUnder våra intervjuer framgår det tydligt från eleverna att de tycker den teoretiska lektionen är lugnare och de kommer bra igång med sin uppgift, de uppfattar också att de övriga eleverna kommer längre med sin uppgift. Vi som observerar upplever också lugnet i klassrummet under den teoretiska lektionen jämfört med den praktiska som mer flyter och inte är riktigt lika strukturerad. Eleverna som vi intervjuade utryckte även att båda lektionsuppläggen var bra genomförda och eleverna upplevde att de lärde sig något på samtliga lektionspass. NyckelordAppropriering, Medierande, NPF: Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, Sociokulturellt perspektiv

Syftet med denna studie är att undersöka hur föräldrar tycker att en meningsfull relation byggs upp med förskollärare på förskolan utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Relationen mellan hem och förskola sker genom olika kommunikationsformer, där jag vill lyfta fram en förälders perspektiv. Mitt val av metod är intervjuer med sex personer som alla är föräldrar med barn på förskolan med erfarenheter, tankar och upplevelser med att samverka med förskollärare. Meningsfull relation påverkas både av kultur, tidsepok och en människas erfarenhet. Det betyder att en meningsfull uppnås genom kulturella medierande redskap. För att bygga upp tillit, behöver en förskollärare medierande redskap, samspel med andra människor där interaktionen utvecklar tillit. Delaktighet och tillit, kan tillsammans bidra till en meningsfull relation, med interaktion och samspel som redskap. Det beror på vem du möter och i vilket sammanhang du möter personen. Samverkan är viktig för barnets utveckling och välbefinnande. Den påverkar också hur barnet ser på sin omvärld. Min förhoppning är att förskollärare kan använda sig av min studie för att se föräldrars perspektiv och inspireras av olika medierande redskap och artefakter för att utveckla relationer som är meningsfulla för både föräldrar och förskollärare i praktiken.

Studiens syfte var att undersöka kunskaper som medverkat till att utveckla förmågan att analysera dockspelets användning dels som redskap, dels som hjälpmedel i den sociala praktiken och vidareutveckla engagemang för barns lärande. Forskningsfrågorna var vägledande i studien och hade följande formuleringar: - Vilka kommunikativa värden medför användningen av dockor i förskolans pedagogiska verksamhet? - Vilka kommunikativa utmaningar och kulturella situationer synliggör användningen av dockan i förskolan när barnen erbjöds delaktighet och inflytande? Via användandet av dockan skapades en möjlighet att utveckla kommunikation och samspel med barnen, dockan och pedagoger i förskoleverksamheten. I denna etnografiska fältstudie bestod datainsamlingsmetoden av film, foton, intervjuer och berättelser av pedagoger. Datainsamlingsmaterialet analyserades och sammanställdes utifrån studiens syfte och forskningsfrågor. Resultatet visade att kommunikationen med dockan i aktiviteter och samspelssituationer utvecklades i takt med att pedagogernas fokus förändrades. Då synliggjordes det att pedagogerna i sitt agerande tillsammans med dockan som medierande redskap bjöd in barnen till kommunikation som uppmuntrade till delaktighet. Därigenom utvecklade barnen förmågan att ta egna initiativ där de tillsammans med dockan tränade upp sin kommunikationsförmåga. Barnens språkliga medvetenhet och ordförråd synliggjordes i barnens identitetsutveckling då emotionella handlingar och tankar användes i vardagliga situationer, både tillsammans med pedagogernas och deras egna dockor vilket tydligt påverkade barn som tidigare inte kommunicerat i så stor utsträckning. Via analysen kunde pedagogerna se att barnen fått ett större talutrymme i samlingar och gemensamma aktiviteter. Dockan hade genom olika samspelssituationer förstärkt deras språkliga förmåga. Dockan på förskolan skapade ett lustfyllt lärande och fick därigenom ett kommunikativt värde. / The study's purpose was to investigate the knowledge that helped to develop the ability to analyze the doll performance, however, use both as tools and as aids in the social practice and further develop the commitment to children's learning. The research questions guided the study: - What communicative values, the use of dolls in the preschool educational activities? - What communication challenges and cultural situations, reveals the use of the dock in kindergarten when the children were offered participation and influence?   The use of the doll created an opportunity to develop communication and interaction with the children, doll and educators in early childhood education. This ethnographic field study consisted of data collection of video recordings, photos and interviews with educators. The data was analyzed in relation to the study objectives and research questions. The results showed that the communication with the doll in activities and interaction situations developed in pace with a change in the educators' focus. This was made visible to teachers in their performance with the doll as mediating tools which afforded the children to communicate and encouraged participation. Thereby, the children developed the ability to take initiative when they trained their communication skills together with the doll. The children's awareness of language and vocabulary was shown in the use of language. It was made visible in the children's identity development as emotional actions and thoughts used in everyday situations, both with the educators and their own dolls which clearly affected the children who did not previously communicate to a great extent. Furthermore, the analysis showed that the children have a greater opportunity to speak in groups and common activities. The use of the doll had through various interactive situations strengthened their linguistic ability. The doll on the preschool created a pleasurable learning and thus gained a communicative value.

Studien syftar till att undersöka hur medierande artefakter kan utgöra resurser men också hinder för språk- och kunskapsutvecklingen hos nyanlända elever i kemiundervisningen i ordinarie klasser på gymnasiet. Studien syftar även till att ge de nyanlända elevernas egna perspektiv på kemiundervisningen i ordinarie klasser. I studien, som är en intervention av den ordinarie undervisningen, möter eleverna olika medierande artefakter inom ämnesområdet redoxkemi. Dataunderlaget består av videoinspelningar av elevsamtal från elevernas möten med medierande artefakter under fyra lektioner samt en fokusgruppintervju där de nyanlända eleverna reflekterar över undervisningen. Dataunderlaget analyseras utifrån en praktisk epistemologisk analys. Resultatet visar att de medierande artefakterna ger de i helklass tysta nyanlända eleverna möjlighet till att föra informella naturvetenskapliga samtal som i förlängningen leder till meningsskapande i redoxkemi. Resultatet visar även att de medierande artefakterna kan bidra till en så väl språklig som kunskapsmässig utveckling och därmed har en viktig roll i utformandet av en språkinriktad kemiundervisning.

Syftet med studien är att få kunskap om hur lärare kan stödja elever, i årskurs 1–8, till meningsskapande samtal om naturvetenskapliga begrepp. För att undersöka detta har kvalitativa observationer och intervjuer genomförts med sex lärare på tre olika skolor i södra delen av Norge. De kvalitativa metoderna har använts för att få en djupare förståelse för hur lärarna organiserar den naturvetenskapliga undervisningen. Den insamlade data från observationerna och intervjuerna har utgått från studiens syfte och frågeställningar för att sedan analyserats med hjälp av en innehållsanalys där olika teman har identifierats. Studiens resultat visar att samtliga lärare utgår från eller tar in elevernas egna erfarenheter i den naturvetenskapliga undervisningen. Hur lärarna gör detta samt i vilken grad varierar. Studien visar även på vikten av samtal i naturvetenskapsundervisningen för att lärare ska kunna bekräfta elevernas kommentarer och idéer med naturvetenskapliga begrepp. För att föra meningsskapande samtal tillsammans med eleverna visar studien att lärarna använder frågor och olika så kallade medierande resurser. Genom en variation av dessa medierande resurser samt arbetssätt visar några av studiens lärare resultat på innehållsrik undervisning. En slutsats som dras av studien är att när lärarna organiserar undervisning på ett sätt som fångar upp elevernas vardagliga erfarenheter och synliggör naturvetenskapliga begrepp främjas meningsskapande. / <p>NO</p>

This is a case study that seeks to investigate how two teachers in grade 3 work with instructions to a written assignment in Swedish. The study is grounded in a sociocultural perspective on learning, and is based on observations in a classroom setting. The results show that the two teachers use different forms of mediating tools in their instructions. It was also found that the teachers use different speech acts in the instructions and that the instructions vary depending on which speech acts are included. Neither of the teachers made any adjustments to the collective instructions, instead they made individual adaptations outside the general instruction.