Denna kandidatuppsats i etnologi har till syfte att utifrån ett etnologiskt perspektiv förstå den fysiska relation som kan uppstå mellan kulturhistoriska föremål och människor. Bakgrunden till denna studie är museum och slottsmiljöers behov av ”Var vänligen rör ej”-skyltar. Studien har utgått från Kungliga slottet i Stockholm där etnografiska insamlingsmetoder såsom semistrukturerade intervjuer och observationer har genomförts för att tillhandahålla materialet för undersökningen. Maurice Merleau-Pontys tankar om kroppens fenomenologi, teorier om fetishism samt approriering har används som analysverktyg för att tolka och förstå det insamlade materialet. Studiens resultat visar hur människor ger uttryck för en attraktion gentemot objekten. Detta kommer till uttryck genom att de antigen upplever ett behov av dokumentation alternativt ett specifikt rörelsemönster eller ett närmande. Det kulturhistoriska rummet kan även utgöra en fysisk dragningskraft likväl som specifika lösa föremål. Människor vill närma sig objekten för att komma åt det kollektiva värde som objektet har tillskrivits men agerandet kan även förstås som att det finnas en tidigare omedveten kroppslig erfarenhet gentemot vad man tror är ett liknande föremål. Agerandet gentemot objekten kan även tolkas som ett uttryck för ett behov av appropriation. Studiens resultat bidrar därför med kunskap och insikt om relationen mellan kulturarvsföremål och människor. Hur och varför denna relation kan uttrycka sig i ett fysiskt agerande.