Syftet med den här studien är att undersöka om, och i så fall hur, den fantasibaseradeverklighet som skapas i upplevelsebaserad pedagogik, i det här fallet en teaterföreställning med uppföljningsarbete, kan stimulera barns känsloliv och lärande. Metoden är ett kvalitativt gestaltande arbete, en teaterföreställning, som fortsätter i ett upplevelsebaserat äventyr där åtta barn deltagit. Det teoretiska perspektivet för studien ärneuropedagogik i kombination med Vygotskijs (2010) teorier kring fantasi och analysenbaseras på framförallt videodokumentation av teaterföreställningen och efterföljandeäventyr. Resultatet av studien visar att de deltagande barnen var ovana vid att en pedagog gick in i roll så mycket som under projektets gång och barnen tycktes också på olika sättbli känslomässigt påverkade under hela arbetet. De visade både rädsla och kämparglöd som entusiasm och glädje. Vidare har jag också kunnat se hur gränsen mellan fantasi ochverklighet varit hårfin.