Parasiter kan påverka sina värdar på många olika sätt. Flodpärlmusslans (Margaritifera margaritifera L.) glochidielarver lever inkapslade som parasiter på gälarna hos öring (Salmo trutta L.) i flera månader innan de blir frilevande. Genom experiment i ett strömakvarium har denna studie undersökt hypoteserna att öring med inkapslade gälparasiter tar färre byten, och simmar kortare avstånd när de födosöker än öring utan gälparasiter.   Resultaten visade att infekterad öring tog signifikant färre byten/minut än oinfekterad öring både i början och i slutet av en födosöksperiod under vilken individerna konfronterades med tvåhundra poteniella byten. Vilket visar att infekterad öring har en lägre furageringshastighet är oinfekterad öring. Däremot påvisades ingen skillnad mellan öring med och utan parasiter med avseende på antal byten tagna i förhållande till avstånd från bytet.    Den lägre furageringshastigheten som påvisades hos de infekterade öringarna tyder på att infektion av flodpärlmusslans larver kan ha negativa effekter på fiskarnas tillväxt, och därmed överlevnad. Detta kan bero på faktorer som minskad aktivitet, ökad ventilation och förändringar i beteende hos de infekterade fiskarna, som är en effekt av parasitinfektionen. / Parasites can impact their hosts in many different ways. The larval glochida of freshwater pearl mussels (Margaritifera Margaritifera L.) infect the gills of brown trout (Salmo trutta L.), where they spend several months before becoming free-living. Using stream aquarium experiments, this study investigated the hypotheses that infected trout would capture fewer prey, and would swim less distance to capture prey, than would uninfected trout.   The results showed that infected brown trout caught significantly fewer prey/minute both at the beginning and at the end of a foraging period during which individuals were fed two hundred potential prey. This suggests that infected brown trout have a lower foraging rate than uninfected brown trout. However, no significant difference between infected and uninfected fish was found in terms of the number of prey taken in relation to distance to the prey.   The lower foraging rate for infected brown trout suggests that infection of the freshwater pearl mussel’s glochidia may have negative effects on their growth rate, and consequently survival. This may be due to factors such as reduced activity, increased ventilation and changes in behavior, which are effects from the parasite infection.

Öringens gälar (Salmo trutta) fungerar inte bara som ett andningssystem för fisken utan också som ett fastsättningsställe för flodpärlmusslans (Margaritifera margaritifera) parasitiska larver. Larverna kallas glochidielarver och när de släpps ifrån modermusslan måste de hitta sin värd relativt snabbt för att inte dö. Om de lyckas hitta sig en öring så fäster de sig på fiskens gälar där de sedan kapslas in av fiskens epitelceller. Glochidielarverna lever sedan där i ca 3-10 månader främst beroende på temperaturen. Eftersom mussellarven är en parasit tar den sin näring och energi ifrån värdfisken. I denna studie undersöktes skillnader mellan låginfekterade och höginfekterade odlade öringar (+0, medelvikt 1,77g +/- 0,11) och hur deras beteende skilde sig åt när det gäller rörlighet och antal fångade byten. Fiskarna testades både individuellt och i par. Experimentet utfördes i ett strömakvarium och hypoteserna var att låginfekterade öringar tar fler byten än höginfekterade, och att de individuella fiskarna tar mer byten än fiskarna i par. Det undersöktes också i vilken omfattning fiskarna simmade uppströms eller nedströms när de fångade sina byten och om det var någon skillnad mellan låg- och höginfekterade öringar. Resultatet visade att det fanns en signifikant skillnad (p=0,0046) mellan låg- och höginfekterade öringar när det gäller antal tagna byten, där låginfekterade öringar tar mer byten än höginfekterade. Det fanns igen signifikant skillnad mellan antlal simrörelser nedströms/uppströms mellan låg- och höginfekterade, däremot fanns det en signifikant skillnad (p=0,0027) mellan antal simrörelser uppströms och nedströms oavsett låg- eller höginfekterad, där det visade sig att öringen simmar mer nedströms än uppströms från sin focal point när den fångar byten. När det gäller antal tagna byten hos de individuella fiskarna vs. fiskarna i par, så tog de individuella fiskarna fler byten än vad var och en av fiskarna i par gjorde (medeltal: fiskar i par 28, individuella 36), men det fanns ingen signifikant skillnad (p=0,06). Utifrån resultaten kan man antyda att infektering av flodpärlmusslans glochidielarver kan ha en negativ effekt på öringens fysiska prestanda. Öringen får mindre energi till födosök och därmed sämre förutsättningar till t.ex. tillväxt.

<p>The effect of water temperature prey capture success and foraging behavior of drift-feeding juvenile brown trout (<em>Salmo trutta</em>) was examined in a laboratory stream. Water temperature treatments were 5.7, 6.7, 8.0, 10, 12 and 14°C. Five wild brown trout, age 1+ and collected by electrofishing from a stream in Western Sweden, were used in the experiments. There was a significant effect of water temperature on both prey capture probability and the percentage of time spent resting on the substrate while drift-feeding. At low water temperatures the fish suffered a reduced prey capture capability and spent more time resting on the substrate in between the excursions to capture drifting prey. Temperature did not significantly affect the amount of time fish spent foraging holding a station in the current versus active searching. Significant positive correlations were found between holding a station and prey capture probability at four out of the six different water temperature treatments.</p><p> </p>

A mechanistic model is developed to determine the habitat needs of drift-feeding stream salmonids from the direct cause-and- effect relationships of environmental and physiological variables on net energy intake (NEI). The model determines NEI by subtracting energy costs (basal metabolism , swimming cost, digestion cost) and losses (egestion and excretion) from the gross energy intake obtained as a result of simulated prey capture. The prey capture portion of the model utilizes components o f the predation model of C.S. Holling and the prey capture model of N.F. Hughes and L.M. Dill to determine the rate of prey capture (gross energy intake) as a function of fish size, water velocity, water depth, water temperature, and the amount of drift. Physiological input parameters for the model are estimated from the literature. Two separate validation tests of the model's ability to predict stream habitat use of trout, primarily cutthroat trout (Oncorhynchus clarki), in St. Charles Creek, Idaho, are presented. In both cases, the NEI model closely predicts the stream habitat that different size classes of fish utilize. The validation tests provide strong evidence that drift-feeding fish utilize stream habitats that provide high rates of NEI as determined by the model. Sensitivity and simulation analyses of the model are used to identify the most important input parameters and to illustrate in terms of energetics why drift-feeding fish utilize various habitats. Model simulations explain why fish utilize deeper and faster habitats as they get larger and why they utilize slower habitats in the winter. In addition, it is shown that streams with high drift rates should theoretically provide more usable salmonid habitat than similar streams with lower drift rates.