Freshwater environments are threatened worldwide, of which many of the species associatedwith freshwater. In 2014, 243 freshwater mussels were on the international Red List. One ofthem is the freshwater pearl mussel, Margaritifera margaritifera, which because of itscomplex life cycle can be counted as an indicator of whether a stream is worth protecting. It's since the early 1900's in decline throughout their range. Sweden is counted as a core area which is why we have not only a national but an international responsibility to conserve the species. The mussel is covered by the County Administrative Board of Hallands action plans for threatened species. The County Administrative Board has since 2004 made a number of inventories in the county to get an overview of the occurrence of the freshwater pearl mussel. Still, there are some streams that are not fully inventoried. We have inventoried the mainstream Fylleån from outlet to Gyltigesjön to Bygget, as well as tributaries. In the 80's some parts further downstream in Fylleån were inventoried and then no freshwater pearl mussels were found. Per Ingvarsson who is leading the inventories of freshwater pearl mussels in Halland has pointed out the upper part as an interesting area for mussels. This upper part of Fylleån has previously only been inventoried on two locations, therefore, we have now done a complete inventory to examine the presence of mussels. Some of the results of our survey: • No fresh water pearl mussels were found in the investigated waters. • The water in the river was heavily colored which complicated the inventory. • The majority of the route consisted of flowing water with a bottom of stone and/or blocks which are suitable habitat for mussels, but there were silt on the bottom. • No fish or fish larvae were found. • One duck mussel was found in the outlet to Gyltigesjön. In closing, we discuss what could be causing our results.

No description available.

Flervärdsparasiter är kända för att påverka en rad egenskaper såsom morfologi, fysiologi och beteende hos sin värd. Envärdsparasiter såsom flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) lever som larver inkapslade i gälarna på öring (Salmo trutta), men påverkar troligtvis inte sin värd i samma utsträckning som flervärdsparasiter. Detta eftersom de är beroende av värdens överlevnad. Dock har negativa effekterna av envärdsparasiter observerats, såsom minskad framgång i aktiviteter till exempel födosök, aggressiv konkurrens, uppvakning och ungvård. En minskad framgång i födosök kan komma att påverka värdens tillväxt och därmed överlevnad.I denna studie undersöktes påverkan av flodpärlmusslans larver på öringars tillväxt, konditionsfaktor, och rörelsemönster. Analyser av data från två studieområden i Älgåälven indikerade att flodpärlmusslans larver inte har någon signifikant påverkan på värdens tillväxt eller konditionsfaktorn. Regressionsanalyser visade även att det inte finns något signifikant samband mellan infektionsgraden och konditionsfaktorn.Resultaten tydde även på att flodpärlmusslans larver inte påverkar öringens rörelseförmåga då ingen signifikant skillnad i antal stationära individer kunde påvisas mellan låg- och höginfekterade öringar. Analyserna indikerade även på att det inte fanns någon signifikant skillnad i antal uppströms/nedströms mellan höginfekterade och låginfekterade individer. Det fanns inte heller någon signifikant skillnad i hur långt en individ förflyttade sig beroende på deras infektionsgrad. Sammantaget verkar det som att parasitinfektionen inte har någon stor negativ påverkan på värden.

Many species are today threatened by extinction. In streams and rivers, the historical clearing of obstacles in favour of transportation of floating timber has led to a decrease in the important habitat complexity. The larvae of freshwater pearl mussel (Margaitifera margaritifera) lives as a parasite on the gills of brown trout (Salmo trutta)wich effects the host negatively. In this study the effects of the activity, the amount of prey captured and the amount of initiated interaction with other trouts in different habitat complexity and different grade of infection from glochidia was investigated. The behaviour of brown trout was studies in the laboratory at Karlstads university in 2015. Analyses from data collected in laboratory studies at Karlstad University showed that there was no significant difference in activity or the amount of food captured between fish in complex and homogeneous habitats with high or low infection. In the case of initiated interactions there was a significantly higher rate of initiated interactions in homogeneous habitats than in complex habitats. The understanding of how the host is affected by parasites and even a changing habitat is important to be able to protect sensitive species with a parasitic lifecycle.

Öringens gälar (Salmo trutta) fungerar inte bara som ett andningssystem för fisken utan också som ett fastsättningsställe för flodpärlmusslans (Margaritifera margaritifera) parasitiska larver. Larverna kallas glochidielarver och när de släpps ifrån modermusslan måste de hitta sin värd relativt snabbt för att inte dö. Om de lyckas hitta sig en öring så fäster de sig på fiskens gälar där de sedan kapslas in av fiskens epitelceller. Glochidielarverna lever sedan där i ca 3-10 månader främst beroende på temperaturen. Eftersom mussellarven är en parasit tar den sin näring och energi ifrån värdfisken. I denna studie undersöktes skillnader mellan låginfekterade och höginfekterade odlade öringar (+0, medelvikt 1,77g +/- 0,11) och hur deras beteende skilde sig åt när det gäller rörlighet och antal fångade byten. Fiskarna testades både individuellt och i par. Experimentet utfördes i ett strömakvarium och hypoteserna var att låginfekterade öringar tar fler byten än höginfekterade, och att de individuella fiskarna tar mer byten än fiskarna i par. Det undersöktes också i vilken omfattning fiskarna simmade uppströms eller nedströms när de fångade sina byten och om det var någon skillnad mellan låg- och höginfekterade öringar. Resultatet visade att det fanns en signifikant skillnad (p=0,0046) mellan låg- och höginfekterade öringar när det gäller antal tagna byten, där låginfekterade öringar tar mer byten än höginfekterade. Det fanns igen signifikant skillnad mellan antlal simrörelser nedströms/uppströms mellan låg- och höginfekterade, däremot fanns det en signifikant skillnad (p=0,0027) mellan antal simrörelser uppströms och nedströms oavsett låg- eller höginfekterad, där det visade sig att öringen simmar mer nedströms än uppströms från sin focal point när den fångar byten. När det gäller antal tagna byten hos de individuella fiskarna vs. fiskarna i par, så tog de individuella fiskarna fler byten än vad var och en av fiskarna i par gjorde (medeltal: fiskar i par 28, individuella 36), men det fanns ingen signifikant skillnad (p=0,06). Utifrån resultaten kan man antyda att infektering av flodpärlmusslans glochidielarver kan ha en negativ effekt på öringens fysiska prestanda. Öringen får mindre energi till födosök och därmed sämre förutsättningar till t.ex. tillväxt.

The freshwater mussel family Unionoida lives a complex life with its host animals and the freshwater mussel family’s existence is threatened worldwide. One of these species, the pearl mussel (Margaritifera margaritifera), is a “responsibility species” for Scandinavia and a lot of work is ongoing to save the species. In Scandinavia there are still existing populations, but in many waters recruitment of juvenile mussels is completely lacking or insufficient. To support recruitment and also reintroduce the mussel into suitable watercourses, more knowledge about its complex life cycle and how it affects its host brown trout (Salmo trutta), is required. Attempts have been made to introduce gravid mussels or already infected trout in order to try to rejuvenate or to reintroduce mussels in some rivers. In this study, 293 trout individuals were captured from three watercourses in western Sweden with no or inadequate recruitment of juvenile pearl mussels. The brown trout were treated with mussel infection by being kept in containers with the presence of gravid mussels and compared to a control group where no mussels were present. Growth, condition factor and habitat selection were investigated and checked after treatment by scanning the trout with a mobile scanner and recaptured for control. The analyzes showed a significantly lower growth on those trout treated with mussel infection during the time they were stored in the containers. After a month in freedom in the streams, there was no differences in growth or condition factor. Habitat choice studies showed that trout with a higher degree of infection chose calmer water with a bottom layer of finer sediment. The study showed that this method could be a simple way of increasing the reproduction success of pearl mussel. The method requires relatively little work effort and small disturbance to host fish or the aquatic environment. / Familjen sötvattensmusslor har ett larvstadie som parasit och lever ett komplext liv tillsammans med sina värddjur och sötvattensmusslornas existens är hotade världen över. Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) är en hotad art vars populationer i Skandinavien, där den är en ansvarsart, har en utebliven eller otillräcklig föryngring. Mer kunskap behövs om dess livscykel och hur den påverkar sin värd, öringen (Salmo trutta), för att hitta bra metoder som kan stödja musslans rekrytering. Försök har gjorts med att plantera in gravida musslor eller redan infekterad öring för att på det viset försöka få till stånd en föryngring av musslor eller att återinföra öring i vissa vatten. I denna studie undersöktes om det fanns någon skillnad med avseende på tillväxt och konditionsfaktor mellan infekterad eller inte infekterad öring och om infektionsgraden påverkade deras val av habitat. Tvåhundranittiotre öringar elfiskades ur tre vattendrag i Västsverige med ingen eller otillräcklig föryngring av flodpärlmussla. Öringarna behandlades genom att infekteras i sumpar med närvaro av gravida musslor och jämfördes med en kontrollgrupp, utan musslor i sumparna. Tillväxt, konditionsfaktor och habitatval undersöktes och kontrollerades efter behandling genom att öringen scannades med mobil scanner och elfiskades åter 30 dagar efter att de släppts. Tillväxten på de öringar som behandlades med musselinfektion var signifikant lägre än de som inte behandlades med musselinfektion under den tid de förvarades i sumpar. Efter en månad i frihet fanns ingen skillnad i tillväxt mellan de infekterade och inte infekterade öringar. Ingen skillnad i konditionsfaktor kunde påvisas innan de placerades i buren, när de togs ur buren eller efter 30 dagar i frihet i bäckarna. Öring med högre infektionsgrad valde lugnare vatten med högre andel fint substrat. Resultatet visade att den infekterade öringen påverkades negativt med avseende på tillväxt när den utsattes för stress men också att den hade förmåga att återhämta sig snabbt. Habitatvalet gav också det indikationer på att den mer infekterade öringen drog sig till en mindre krävande miljö. Studien visade att metoden kan rekommenderas och kan vara en enkel metod att öka reproduktionsframgången för flodpärlmusslan som kräver liten arbetsinsats, är relativt kostnadseffektiv och ger en liten störning på värdfisken och vattendragets miljö.

Sötvattensmusslor är en av de mest hotade organismgrupperna i världen. En art, flodpärlmusslan finns i stora delar av Europa och klassas som starkt hotad i Sverige. Flodpärlmusslans livscykel sker i flera steg, där ett av stegen är när honmusslorna är gravida och glochidielarverna utvecklas. Syftet med studien är att undersöka flodpärlmusslans tidiga reproduktion och larvutveckling i två vattendrag, Teåkersälven, där juvenila musslor saknas och den närliggande Stommebäcken, där man funnit juvenila musslor. Teåkersälven har påverkats av någon störning under de senaste åren och många musslor har dött.  Det finns indikationer på att musslans reproduktiva stadium inte fungerar. Under sex veckor på sommaren gjordes veckovisa mätningar av befruktade musslor och larvutveckling hos musslor i båda vattendragen. Resultatet visade inte på någon skillnad i andelen befruktade musslor mellan vattendragen. Däremot var musslorna i Teåkersälven befruktade två veckor tidigare under sommaren än musslorna i Stommebäcken. En tidigare period kan bero på att rekryteringen inte fungerar optimalt. När den tidiga reproduktionen påverkas kan det få konsekvenser senare i utvecklingen och rubba musslans komplexa livscykel. / The freshwater pearl mussel is found in most of Europe and as many other freshwater mussels, it is classified as highly endangered. The life cycle of pearl mussel's takes place in several stages, where one of the stages is when the female mussels are gravid and the glochidia larvae develop. The purpose of the study is to investigate the pearl mussel's early reproduction and larval development in two streams, the Teåkersälven River, where juvenile mussels are missing and the nearby Stommebäcken River, where juvenile mussels have been found. Teåkersälven River has been affected by some disturbance in recent years and many mussels have died. There are indications that the reproduction of adult mussels is disturbed. During six weeks over the course of the summer, weekly gravidity investigations were performed. When the mussels were gravid, larval development was also examined. The results did not show any difference in the proportion of gravid mussels between the rivers. However, the mussels in Teåkersälven River were pregnant two weeks earlier in the summer than the mussels in Stommebäcken. An earlier gravidity period may indicate that recruitment is not working optimally. When early reproduction is affected, it can have consequences for later life cycle stages and hinder recruitment of juvenile mussels.

<p>The freshwater pearl mussel, Margaritifera margaritifera, is a species in decline throughout its entire range in Europe and North America. In Sweden, the species has disappeared from one third of the watercourses it was found in a century ago, and recruitment occurs in only one third of the approximately 400 populations of mussels remaining. Changes to a watercourse induced by forestry are seen to be among the causes of decline, though there is little direct evidence. This study used GIS to determine various aspects of land cover in the catchment areas of 25 mussel populations in Western Värmland, Sweden. The road network, percentage of different land covers, and forest age were examined at four scales: whole catchment, subcatchment (up to nearest sediment trap), 250m and 100m streamside corridors. Streams containing populations of recruiting mussels had significantly fewer road crossings than streams with non-recruiting populations, perhaps due to increased sedimentation of streams in connection to road crossings. Recruiting mussels were found in catchments with more forest of age class 4-40 years, and significance increased as the scale of analysis was reduced. Almost all other age classes were insignificant. Reasons for these relationships are proposed, which include the larger proportion of birch in young forest (which provide more easily degradable material than conifer needles); and the higher acidity of soils in conifer forests, which increases with forest age and can be detrimental to mussels.</p> / <p>Flodpärlmusslan, Margaritifera margaritifera, visar en kraftig nedgång i hela sitt utbredning-område i Europa och Nordamerika. I Sverige har arten försvunnit från en tredjedel av alla vattendrag som den fanns i för hundra år sedan, och rekrytering sker bara i en tredjedel av de cirka 400 återstående populationerna. Förändringar i vattendrag, som en följd av skogsbruk, ses som en orsak till nedgången, dock finns det föga bevis. GIS användes för att undersöka olika aspekter av markslag i avrinningsområden för 25 musselpopulationer i västra Värmland. Vägnätet, procentandel av olika markslagtyper och skogsålder undersöktes på fyra nivåer: hela avrinningsområdet, avrinningsområdet uppströms till närmaste sedimentfälla och med 250m respektive 100m zoner runt bäcken. Vattendrag med rekryterande populationer hade signifikant färre vägkorsningar än vattendrag utan rekrytering, kanske på grund av ökad sedimentation i vattendrag där vägar korsar dem. Rekryterande populationer fanns i avrinningsområden med mer skog i åldersklass 4-40 år, och detta samband blev mer signifikant i och med lägre analysnivå. De flesta andra åldersklasserna uppvisade ingen signifikans. Förklaring till dessa samband föreslås bland annat vara större inslag av björk i ungskog, vilket ger ett lättare nedbrytbart material än barrträd, och den surare marken som förekommer med barrskog, vilken förvärras med skogsålder och därigenom kan vara skadlig för unga musslor.</p>

The freshwater pearl mussel, Margaritifera margaritifera, is a species in decline throughout its entire range in Europe and North America. In Sweden, the species has disappeared from one third of the watercourses it was found in a century ago, and recruitment occurs in only one third of the approximately 400 populations of mussels remaining. Changes to a watercourse induced by forestry are seen to be among the causes of decline, though there is little direct evidence. This study used GIS to determine various aspects of land cover in the catchment areas of 25 mussel populations in Western Värmland, Sweden. The road network, percentage of different land covers, and forest age were examined at four scales: whole catchment, subcatchment (up to nearest sediment trap), 250m and 100m streamside corridors. Streams containing populations of recruiting mussels had significantly fewer road crossings than streams with non-recruiting populations, perhaps due to increased sedimentation of streams in connection to road crossings. Recruiting mussels were found in catchments with more forest of age class 4-40 years, and significance increased as the scale of analysis was reduced. Almost all other age classes were insignificant. Reasons for these relationships are proposed, which include the larger proportion of birch in young forest (which provide more easily degradable material than conifer needles); and the higher acidity of soils in conifer forests, which increases with forest age and can be detrimental to mussels. / Flodpärlmusslan, Margaritifera margaritifera, visar en kraftig nedgång i hela sitt utbredning-område i Europa och Nordamerika. I Sverige har arten försvunnit från en tredjedel av alla vattendrag som den fanns i för hundra år sedan, och rekrytering sker bara i en tredjedel av de cirka 400 återstående populationerna. Förändringar i vattendrag, som en följd av skogsbruk, ses som en orsak till nedgången, dock finns det föga bevis. GIS användes för att undersöka olika aspekter av markslag i avrinningsområden för 25 musselpopulationer i västra Värmland. Vägnätet, procentandel av olika markslagtyper och skogsålder undersöktes på fyra nivåer: hela avrinningsområdet, avrinningsområdet uppströms till närmaste sedimentfälla och med 250m respektive 100m zoner runt bäcken. Vattendrag med rekryterande populationer hade signifikant färre vägkorsningar än vattendrag utan rekrytering, kanske på grund av ökad sedimentation i vattendrag där vägar korsar dem. Rekryterande populationer fanns i avrinningsområden med mer skog i åldersklass 4-40 år, och detta samband blev mer signifikant i och med lägre analysnivå. De flesta andra åldersklasserna uppvisade ingen signifikans. Förklaring till dessa samband föreslås bland annat vara större inslag av björk i ungskog, vilket ger ett lättare nedbrytbart material än barrträd, och den surare marken som förekommer med barrskog, vilken förvärras med skogsålder och därigenom kan vara skadlig för unga musslor.

Parasiter kan påverka sina värdar på många olika sätt. Flodpärlmusslans (Margaritifera margaritifera L.) glochidielarver lever inkapslade som parasiter på gälarna hos öring (Salmo trutta L.) i flera månader innan de blir frilevande. Genom experiment i ett strömakvarium har denna studie undersökt hypoteserna att öring med inkapslade gälparasiter tar färre byten, och simmar kortare avstånd när de födosöker än öring utan gälparasiter.   Resultaten visade att infekterad öring tog signifikant färre byten/minut än oinfekterad öring både i början och i slutet av en födosöksperiod under vilken individerna konfronterades med tvåhundra poteniella byten. Vilket visar att infekterad öring har en lägre furageringshastighet är oinfekterad öring. Däremot påvisades ingen skillnad mellan öring med och utan parasiter med avseende på antal byten tagna i förhållande till avstånd från bytet.    Den lägre furageringshastigheten som påvisades hos de infekterade öringarna tyder på att infektion av flodpärlmusslans larver kan ha negativa effekter på fiskarnas tillväxt, och därmed överlevnad. Detta kan bero på faktorer som minskad aktivitet, ökad ventilation och förändringar i beteende hos de infekterade fiskarna, som är en effekt av parasitinfektionen. / Parasites can impact their hosts in many different ways. The larval glochida of freshwater pearl mussels (Margaritifera Margaritifera L.) infect the gills of brown trout (Salmo trutta L.), where they spend several months before becoming free-living. Using stream aquarium experiments, this study investigated the hypotheses that infected trout would capture fewer prey, and would swim less distance to capture prey, than would uninfected trout.   The results showed that infected brown trout caught significantly fewer prey/minute both at the beginning and at the end of a foraging period during which individuals were fed two hundred potential prey. This suggests that infected brown trout have a lower foraging rate than uninfected brown trout. However, no significant difference between infected and uninfected fish was found in terms of the number of prey taken in relation to distance to the prey.   The lower foraging rate for infected brown trout suggests that infection of the freshwater pearl mussel’s glochidia may have negative effects on their growth rate, and consequently survival. This may be due to factors such as reduced activity, increased ventilation and changes in behavior, which are effects from the parasite infection.