Normalt kompareras adjektiv i svenskan antingen med ändelserna -are och -ast eller genom omskrivning med mera och mest, men ibland kan man se en kombination av dessa varianter, som i mer intressantare eller mest underbarast. Detta trots att det för de flesta med svenska som modersmål strider mot språkkänslan. Hur ska man förhålla sig till det ur ett språkriktighetsperspektiv? Syftet med denna undersökning är dels att kartlägga förekomsten av dubbel adjektivkomparation i det offentliga svenska skriftspråket idag, dels att belysa och diskutera aspekter av bruket ur ett språkriktighetsperspektiv. Undersökningens material bestod av olika texttyper med en allmän publik, metoden var korpuslingvistisk och de dubbelkomparerade adjektiven analyserades med avseende på form, funktion och betydelse. Dubbelkomparation var vanligast i bloggtexter och den förekom oftare i komparativ än i superlativ. Jämfört med enkelkomparerade adjektiv förekom de dubbelkomparerade betydligt oftare tillsammans med gradadverbial och andra adjektiv. Dubbelkomparation av adjektiv förekom nästan lika frekvent i äldre tidningstext som i nutida. Den dubbla komparationen tycks ofta ingå i emfatiska uttryck och kan användas för att kompensera för något språkligt bortfall, antingen ett ord eller en betydelse. Trots att man kan hitta funktionella förklaringar till dubbelkomparation är bruket idag inte tillräckligt utbrett för att motivera en generell rekommendation av uttryckssättet. Jämförelsen med äldre textmaterial tyder inte på att bruket är på väg ätt öka, men utvecklingen måste också följas upp i nya texttyper.