Introduktion: Tidigare studier har visat på att knäledens stabilitet under statiska förhållanden inte stämmer överens med stabilitet vid funktionella tester. Rörelsesensorer har förmågan att via funktionella tester mäta den dynamiska stabiliteten i knäleden, något som på sikt kan ge fysioterapeuter ett smidigt och lättanvänt verktyg i att upptäcka nedsatt dynamisk stabilitet.  Syfte: Vilka skillnader ett objektivt mätinstrument kan uppmäta på ett skadat och icke-skadat knä avseende dynamisk knästabilitet vid enbenshopp, samt att analysera samband mellan olika mätmetoder som undersöker knästabilitet.  Metod: För att jämföra knäskadade unga mäns (n=6) knästabilitet i det skadade benet med det icke skadade benet genomfördes ett enbenshopp som ställer krav på den dynamiska stabiliteten. Rörelsesensorer användes för att detekterade olika variabler som vinklar och acceleration. Data samlades in från självskattningsformulär, manuella stabilitetstester och testledarnas visuella bedömning.  Resultat: Skadat knä uppvisade delvis tecken på bristande knästabilitet i form av lägre knävinkel vid landning. Högre sidoacceleration var vanligare i friskt knä. Självskattningsformulären KOOS och IPAQ stämde mestadels inte överens med den data uppmät med ett objektivt mätinstrument. Den visuella bedömningen har en del likheter med den insamlade datan. Slutsats: Det objektiva mätinstrumentet kunde delvis detektera skillnader mellan skadat och friskt knä, vilket detekterades i knävinkel vid landning. I sidosacceleration hade det friska knät en högre acceleration, något som var svårt att förklara. Ett relativt starkt samband mellan det objektiva mätinstrumentet och visuell bedömning kunde ses. Framtida forskning behöver fastställa det använda mätinstrumentets användbarhet.

I samband med en växande befolkning och en ökande globalisering beslutadeinternationella sjöfartsorganisationen, IMO, att nya kriterier för stabilitet skulle in-föras. I de nya kriterierna beskrivs ett antal fenomen som kan orsaka haveri, dennarapport fokuserar på ett av dem, parametrisk rullning. Parametrisk rullning är ettfenomen som uppstår då stabiliteten hos ett fartyg varierar periodiskt. Den interna-tionella sjöfartsorganisationen definierar ett antal nivåer bestående av olika modellerför att undersöka risken för att parametrisk rullning ska uppstå och denna rapportbehandlar de första två nivåerna. Rapportens syfte var att bedöma om modellen,definierad av IMO, gick att implementera för att förutspå parametrisk rullning. Föratt modellera den första nivån i MATLAB byggdes ett program för att räkna utden rätande hävarmen som användes för att hitta jämvikter vilket gjordes med deninbyggda funktionen fzero. Samma program som konstruerades för den första ni-vån användes även på den andra nivån. Programmet utökades då den andra nivånevaluerades med en kvasistatisk modell som baserades på en, av IMO definierad, dif-ferentialekvation som löstes med den inbyggda funktionen ODE45. Resultatet frånden första och andra nivån jämfördes med, de av IMO definierade, referensvärdena.Resultaten visade att de två fartygen som tidigare uppvisat tecken på parametriskrullning överskred referensvärdena och de två fartygen som inte bör uppvisa någratecken på parametrisk rullning inte överskred referensvärdena. Slutsatsen blev alltsåatt modellen skapad av IMO korrekt bedömer om ett fartyg kommer kunna drabbasav parametrisk rullning.