Denna studie vill undersöka hur svenska och finska pedagoger beskriver anknytning och inskolning samt hur de förbereder och arbetar med inskolning av nya familjer till förskolan och vad pedagogerna anser som hinder i ämnet. Syftet fokuserade på att få kunskap om hur inskolningspraktiker genomfördes, hur pedagogerna resonerade om detta, deras val av pedagogiska metoder vid arbetet kring anknytning. Studien använde sig av fenomenografi för att studera människors uppfattningar om ämnet. Jag ville undersöka ”vad de vet” om ämnet och hur de förstår det. För att besvara frågeställningen genomfördes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer för att ta reda på pedagogernas uppfattningar i ämnet dessa intervjuer genomfördes i ett öppet samtal där de fick plats att styra samtalet till vad de menar som viktigt. Intervjuerna genomfördes med totalt sju pedagoger från Sverige och Finland. Resultaten visade att pedagogerna beskriver anknytning på ett liknande sätt men det skiljer sig i hur de arbetar med inskolning och vilka förutsättningar de har beroende på olika faktorer ex lagar och samhällsnormer. De arbetade även olika med hur man bjuder in föräldrarna i verksamheten, men alla pedagogerna såg föräldrarna som en tillgång vid inskolningsmomentet. Slutsatserna kan användas som inspiration till att genomföra nya studier kring ämnet då mer vetenskap behövs kring detta forskningsfält.