SAMMANFATTNING Bakgrund: Forskning kring egenvård vid psykisk ohälsa finns och visar stora fördelar på patienters hälsa och välbefinnande, men det vårdvetenskapliga perspektivet i forskningen saknas. Teoretisk referensram: Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att främja patienters egenvård vid psykisk ohälsa. Metod: Studiens metod är kvalitativ och induktiv. Datainsamlingen har skett genom en enkät och riktat sig till sjuksköterskor i psykiatrisk öppenvård. Materialet har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet beskrivs sjuksköterskornas olika uppfattningar om egenvård, att främja sin hälsa, lindra sin ohälsa och lära känna sig själv. Erfarenheterna av att främja egenvård delades in i tre kategorier: att utgå från patientens förutsättningar, att stödja patientens egenvård och att se utvecklingsmöjligheter inom vården. Slutsats: Beroende på vad sjuksköterskan uppfattar som egenvård och väger in i bedömningen av patientens förutsättningar så kan sjuksköterskans omvårdnad riktas olika. En holistisk syn på egenvård och fokus på människans resurser samt utvärdering av patientens hälsa, välbefinnande och återhämtning förespråkas som en röd tråd genom sjuksköterskans omvårdnad. / ABSTRACT Background: Research about promoting self-care at mental illness are showing great benefits to patients' health and well-being, but the caring science perspective in research is lacking. Theoretical Framework: Dorothea Orem's Self-Care Deficit Theory of Nursing. Objective: To describe nurses' experiences of promoting self-care of patients with mental illness. Method: The study's methodology is qualitative and inductive. Data has been collected by a survey and directed to nurses in psychiatric healthcare. The material has been analyzed using a qualitative content analysis. Result: The result describes nurses’ different perceptions of self-care, to promote your health, alleviating your illness and knowing yourself. Experience of promoting self-care were divided into three categories: to start from the patient's conditions, to support patient self-care and to ensure development opportunities in healthcare. Conclusion: Depending on what nurses perceive as self-care and put in the assessment of the patient's conditions may be directed to the nursing care. A holistic approach to self-care, a focus on the human resources and the evaluation of the patient's health, well-being and recovery is advocated as a theme through the nursing care.

Bakgrund: Demenssjukdom är den fjärde största folksjukdomen i Sverige och antalet insjuknanden beräknas öka. Begreppet demens inbegriper progredierande sjukdomar som framförallt påverkar minne, humör och kommunikationsförmåga. Många personer med demenssjukdom vårdas i hemmet av en eller flera anhöriga. Att vara anhörigvårdare innebär ett stort ansvar och påverkar alla medlemmar i familjen. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en närstående med demenssjukdom. Metod: En litteraturöversikt som bygger på en analys av tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ design.  Resultat: I resultatet påvisades negativa och positiva upplevelser. Vissa anhöriga upplevde sig ha blivit starkare i sig själva genom vårdandet av sin närstående men ett flertal uttryckte även känslor som ilska och frustration. Det framkom att anhöriga var i behov av stöd i vårdandet, men att de ofta tyckte att det var jobbigt att be om stöd då de inte ville vara en börda till andra eller till samhället.  Med sjukdomens uppkomst upplevde många en förändrad identitet hos den närstående som påverkade relationen mellan dem. Vissa upplevde rollförändringar i familjen och en saknad av social samt emotionell närhet, medan andra vittnade om att de kommit varandra närmare. Diskussion: Resultatet visar att det finns en stor komplexitet i anhörigvårdares attityder gentemot hjälp och stöd utifrån, detta bör uppmärksammas av sjuksköterskor. Kunskap om anhörigas resurser och styrkor samt deras upplevda börda är en viktig del i sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Sjuksköterskan behöver även vara medveten om att det förekommer känslor som ilska och frustration och identifiera dessa hos anhöriga för att undvika att den demenssjuke kommer till skada. Resultatet tyder även på att kvinnor och mäns upplevelser kan skilja sig åt och således kan deras behov se väldigt olika ut. Sjuksköterskan kan därför dra nytta av att beakta ett genusperspektiv i mötet med anhöriga. Resultatet har att diskuterats utifrån Dorothea Orems teori om egenvårdsbalans. / Background: Dementia is the fourth most common endemic disease in Sweden and the number of people diagnosed with dementia is estimated to increase. Dementia includes diseases that affect the brain with symptoms on memory function, mood and communication skills. Several people with dementia is cared for at home by family members. Being an informal caregiver is a large responsibility and affects the whole family. Aim: To describe relative’s experiences of caring for a family member with dementia. Method: A literature review based on the analysis of ten scientific articles with qualitative design. Results: The results showed both positive and negative experiences. Some relatives expressed the feeling of becoming stronger and more resilient as a result of caring for their loved one but there where feelings of anger and frustration as well. The results showed that the relatives where in need of social and formal support but often had a hard time asking for help due to the feeling of being a burden for others and the society. Many experienced that their family member’s identity changed with the disease, which caused a change in the relationship as well. Some expressed role changes within the family and the lack of social and emotional closeness, while others expressed a feeling of becoming closer to each other. Discussions: It became clear that there was a complexity in relative’s attitude to social and formal support and nurses in contact with informal caregivers should be aware of this. Knowledge about informal caregiver’s perceived burden and what they perceive as their strength is an important key part for nurses in their work with dementia patients and their relatives. Nurses need to be aware of the occurrence of feelings of anger and frustration in relatives to be able to spot these and make sure the patient welfare is not compromised. Due to differences in men and women’s experiences it could be useful for the nurse to have a gender aspect in their meeting and caring for informal caregivers. The results were discussed from the perspective of Dorothea Orems self-care theory.

<p>Kronisk obstruktiv lungsjukdom [KOL] är en av vår tids stora folksjukdomar. Rökning är den dominerande orsaken till KOL, och det finns därför stora hälsovinster med lyckad rökavvänjning. Distriktssköterskans uppgifter är bland annat att vägleda och motivera till livsstilsförändringar och egenvård. Att motivera patienter med KOL till rökstopp är en betydelsefull arbetsuppgift. För att lyckas med detta är det av stor vikt att distriktssköterskan har goda kunskaper om vad som ökar motivationen till att sluta röka hos patienter med KOL.</p><p>Syftet med denna intervjustudie var att beskriva vilka faktorer som ökade motivationen till rökstopp hos patienter med sjukdomen KOL. Designen som valts var deskriptiv kvalitativ med kvalitativ innehållsanalys, som metod. Urvalet av studiedeltagare gjordes utifrån förutbestämda kriterier. I studien deltog sju patienter med KOL, som rökt under många år, men lyckats sluta. Data insamlades via semistrukturerade intervjuer som spelades in och analyserades. Analysen resulterade i ett tema, sex kategorier och tio underkategorier. Temat blev ”Insikt om rökningens konsekvenser och hälsans betydelse”. Kategorierna blev ”Information om rökning, KOL och dess förlopp”, ”Besked om diagnosen KOL”, ”Fysiska symtom och sjukdomar relaterat till rökning”, ”Rädsla för fysisk försämring”, ”Uppmaningar och stöd till rökstopp” och ”Viljan att förändra beteendet”. Temat i resultatet visar hur stark hälsans betydelse blev när hälsan hotades. När insikten om rökningens konsekvenser infann sig hos studiedeltagarna, väcktes även insikten om hälsans betydelse. Risken och rädslan för ohälsa gjorde valet lätt att sluta röka. Rökstopp är en egenvårdshandling som studiedeltagarna har utfört i syfte att upprätthålla liv, hälsa och välbefinnande. Detta överensstämmer med Orems egenvårdsteori som används som teoretisk ram i föreliggande studie.</p>

Kronisk obstruktiv lungsjukdom [KOL] är en av vår tids stora folksjukdomar. Rökning är den dominerande orsaken till KOL, och det finns därför stora hälsovinster med lyckad rökavvänjning. Distriktssköterskans uppgifter är bland annat att vägleda och motivera till livsstilsförändringar och egenvård. Att motivera patienter med KOL till rökstopp är en betydelsefull arbetsuppgift. För att lyckas med detta är det av stor vikt att distriktssköterskan har goda kunskaper om vad som ökar motivationen till att sluta röka hos patienter med KOL. Syftet med denna intervjustudie var att beskriva vilka faktorer som ökade motivationen till rökstopp hos patienter med sjukdomen KOL. Designen som valts var deskriptiv kvalitativ med kvalitativ innehållsanalys, som metod. Urvalet av studiedeltagare gjordes utifrån förutbestämda kriterier. I studien deltog sju patienter med KOL, som rökt under många år, men lyckats sluta. Data insamlades via semistrukturerade intervjuer som spelades in och analyserades. Analysen resulterade i ett tema, sex kategorier och tio underkategorier. Temat blev ”Insikt om rökningens konsekvenser och hälsans betydelse”. Kategorierna blev ”Information om rökning, KOL och dess förlopp”, ”Besked om diagnosen KOL”, ”Fysiska symtom och sjukdomar relaterat till rökning”, ”Rädsla för fysisk försämring”, ”Uppmaningar och stöd till rökstopp” och ”Viljan att förändra beteendet”. Temat i resultatet visar hur stark hälsans betydelse blev när hälsan hotades. När insikten om rökningens konsekvenser infann sig hos studiedeltagarna, väcktes även insikten om hälsans betydelse. Risken och rädslan för ohälsa gjorde valet lätt att sluta röka. Rökstopp är en egenvårdshandling som studiedeltagarna har utfört i syfte att upprätthålla liv, hälsa och välbefinnande. Detta överensstämmer med Orems egenvårdsteori som används som teoretisk ram i föreliggande studie.

Bakgrund: Kronisk hjärtsvikt är en folksjukdom och hos personer över 80 år är prevalensen över tio procent. Sjukhusvård med täta återinläggningar är vanligt förekommande och sjukdomen medför stort lidande och sänkt livskvalitet för den drabbade. Uppföljning på sjuksköterskeledda hjärtsviktsmottagningar har god evidens med minskat antal vårddygn, dödlighet och kostnader. Studier har visat att följsamhet till behandlingsrekommendationer och genomförande av egenvård främjas av en hög grad av patientdelaktighetmen kunskap om hur sjuksköterskor på hjärtsviktsmottagning arbetar för att delaktiggöra patienten i omvårdnaden tycks vara begränsad.Syfte: Syftet med studien var att belysa hjärtsviktsjuksköterskors erfarenheter av att delaktiggöra den äldre patienten i omvårdnadsåtgärder vid hjärtsvikt.Metod: En deskriptiv kvalitativ studiedesign med semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor som arbetade på hjärtsviktsmottagning i södra Sverige genomfördes. Data analyserades utifrån Burnards metod för kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; Förutsättningar och utmaningar för delaktighet, Delaktiggöra genom relationsskapande möte, Medvetandegöra genom information och undervisning och Hur delaktighet tar sig uttryck. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter av att delaktiggöra den äldre patienten påverkades av både de egna och patientens förutsättningar. Sjuksköterskorna upplevde att den egna utbildningen och erfarenheten var viktigt för att kunna delaktiggöra patienten. Ett personcentrerat förhållningssätt och att skapa en tillitsfull relation ansågs vara av vikt för att därefter undervisa om hjärtsvikt och göra patienten delaktig i egenvården. E-hälsolösningar var till stor hjälp för vissa patienter, men svåra för många äldre att använda. / Background: Chronic heart failure is a common disease, and in people over the age of 80, the prevalence is more than ten percent. Hospital care and frequent re- admissions are common, and the disease causes great suffering and lowered quality of life for the affected person. Follow-up of nurse-led heart failure clinics has good evidence of a reduced number of care days, mortality and costs. Studies have shown that adherence to treatment recommendations and implementation of self-care is promoted by a high degree through patient participation, but knowledge of how nurses at heart failure clinics work to engage the patient in nursing seems limited.Objective: The aim of the study was to elucidate the experiences of heart failure nurses in involving the elderly patient in care measures in the event of heart failure.Method: A descriptive qualitative study design with semi-structured interviews with nine nurses working at heart failure clinics in southern Sweden was conducted. The data analysis was based on Burnard's method for qualitative content analysis.Results: The analysis resulted in four categories; Prerequisites and Challenges for Participation, Participation through Relationship-Creating Meetings, Awareness through Information and Teaching, and How Participation is Expressed. Conclusion: The nurses' experiences of involving older patients were influenced by both their own and the patient's conditions. The nurses felt that their own education and experience were important to enable the patient to participate. A person-centred approach and establishing a trusting relationship were considered to be important in order to subsequently teach about heart failure and involve the patient in self-care. E-health solutions were very helpful for some patients, but difficult for many older people to use.

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett omfattande problem världen över och utgör den ledande orsaken till funktionsnedsättningar globalt. Vid depression lider personen av flertalet olika symtom vilka har en negativ inverkan på självkänslan och det dagliga livet. Fysisk aktivitet har hälsofrämjande egenskaper vid psykisk ohälsa och en stor inverkan på människors välbefinnande. Fysisk aktivitet på recept är ett strukturerat och evidensbaserat arbetssätt vilket ska underlätta för vårdpersonal att stödja patienter till ökad fysik aktivitet. Vid ohälsa, likt depression, kan egenvårdsförmågan försvagas och därmed inte uppfylla egenvårdsbehovet för individen vilket leder till en förlorad egenvårdsbalans. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av fysisk aktivitet som behandling vid depression. Metod: Arbetet genomfördes som en litteraturöversikt baserad på 14 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats, publicerade mellan 2013–2021. Datainsamlingen utfördes i databaserna CINAHL, PubMed samt PsycInfo. Analyseringen av data utfördes utifrån Fribergs analysmodell för litteraturöversikter. Resultat: I resultatet presenteras 4 huvudkategorier samt 13 underkategorier. Resultatet visade att den första tiden av interventionen, kunskap, förväntningar, rutiner, stöd från nätverk samt läkemedel och terapi var faktorer vilket både kunde underlätta samt försvåra användandet av fysisk aktivitet som behandling vid depression. Vidare påvisades att personer med depression överlag föredrog gruppträning, där struktur, individanpassning och stöttning från en träningsledare främjade utförandet. Slutsats: Fysisk aktivitet som behandling vid depression uppskattas av deltagarna, men underlättande och försvårande faktorer påverkar utfallet av interventionerna. Kunskap kring dessa faktorer kan underlätta sjuksköterskors stödjande omvårdnadsarbete med målet att stärka patienters egenvårdsförmåga. / Background: Mental illness is a widespread problem worldwide and is the leading cause of disabilities globally. In depression, the person suffers from several different symptoms which have a negative impact on self-esteem and daily life. Physical activity has health-promoting properties in mental illness and a great impact om human well-being. Physical activity on prescription is a structured and evidence-based approach that should make it easier for healthcare professionals to support patients to increase  physical activity. In the case of illness, such as depression, the ability to self-care can be weakened and thus not meet the self-care need for the individual, which leads to a lost self-care balance. Aim: To describe patient’s experiences of physical activity as a treatment for depression. Method: The work was carried out as a literature review based on 14 scientific articles with qualitative approaches, published between 2013–2021. The data collection was performed in the databases CINAHL, PubMed and PsycInfo. The analysis of data was performed based on Friberg’s analysis model for literature reviews. Results: The result presents in 4 main categories and 13 subcategories. The results showed that the initiation of the intervention, knowledge, expectations, routines, support from networks as well as medication and therapy were factors which could both facilitate and complicate the use of physical activity as treatment for depression. Furthermore, it was shown that people with depression generally preferred group training, where structure, individual adaption and support from a training leader promoted performance. Conclusions: Physical activity as a treatment for depression is appreciated by the participants, but facilitation and aggravating factors affect the outcome of the interventions. Knowledge of these factors can facilitate nurses supportive care with the goal of strengthening patients’ self-care ability.