Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som innebär förhöjd blodsockerkoncentration i kroppen på grund av nedsatt insulinutsöndring i bukspottkörteln. Sjukdomen är vanligast förkommande bland vuxna men unga personer kan också drabbas. Bakomliggande orsaker för sjukdomen är inaktivitet, övervikt, ärftliga faktorer samt ökad stress. Många undersökningar visar att förekomsten av diabetes typ 2 ökar i världen vilket kan innebära ett stort lidande för den enskilde individen och kräva mycket eget ansvar och även öka belastningen på hälso- och sjukvården. Att förändra sin livsstil och följa upp rekommendationer om fysisk aktivitet kan upplevas frustrerande när patienter inte når sina mål. Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Detta resulterade i ett huvudtema; upplevelsen av att ta ett stort eget ansvar och sex subtema; upplevelsen av livsförändringar, upplevelsen av kunskapsbrist, upplevelsen av fysisk aktivitet, upplevelsen av goda kostvanor, upplevelsen av att kämpa för att förändra sin livsstil och upplevelsen av att integrera och växa med sjukdomen. Metoden som användes var litteraturundersökning som bygger på analys av kvalitativa och kvantitativa studier. Att förändra sin livsstil är en stor process som patienten behöver stöd och hjälp med. Sjuksköterskan viktigaste uppgift i den här processen är att bygga en vårdande relation och visa stöd och medkänsla gentemot patienten i sin sjukdomsprocess som möjliggör upplevelse av välbefinnande.

Background: The prevalence of type 2 diabetes (T2D) continues to increase globally. Since the disease often is caused by an unhealthy lifestyle, many people who are diagnosed with T2D need to undergo a behavioral change regarding physical activity. Despite physiotherapists' competence in physical activity the profession is underrepresented in the treatment. The authors believe there is a knowledge gap concerning patients' experiences regarding the support for physical activity from healthcare, and whether a physiotherapist can contribute to the support.  Aim: Explored the experience of individuals with type 2 diabetes concerning support for physical activity from healthcare.  Method: Qualitative descriptive Design with semiconstructed interviews were used. Six individuals over the age of 18 with T2D, whom has been treated by the swedish healthcare system, were included. To analyze the data a qualitative content analysis with inductive approach was used.  Results: The analysis led to five categories with 15 subcategories; How the care provider individualized and mediated information, the possible impact of treatment on compliance, the importance of self-motivation and responsibility to supplement healthcare, thoughts about what people with T2D need from healthcare and the role of physiotherapy in the treatment of T2D. Conclusion: The result of this study illuminates the lack of support to perform physical activity from healthcare and the possible contribution of physiotherapists to improve the support. / Bakgrund: Prevalensen av typ 2 diabetes (T2D) fortsätter att öka globalt. Eftersom sjukdomen ofta orsakas av en ohälsosam livsstil kommer många individer med diagnosticerad T2D behöva genomgå en beteendeförändring gällande fysisk aktivitet. Trots fysioterapeuters kompetens inom fysisk aktivitet är professionen underrepresenterad i behandlingen. Enligt författarnas kännedom finns en kunskapslucka gällande upplevelsen av stödet för fysisk aktivitet från sjukvården vid T2D, samt om fysioterapeuter kan bidra till stödet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur individer med diagnosen typ 2 diabetes upplever stödet att utföra fysisk aktivitet från hälso- och sjukvården. Metod: Kvalitativ deskriptiv design med semistrukturerade intervjuer användes. Sex individer över 18 år med T2D som behandlats av den svenska sjukvården inkluderades i studien. Analysmetoden som användes var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Dataanalysen ledde till fem kategorier med 15 underkategorier; Hur vårdgivaren individanpassat och förmedlat information, bemötandets möjliga påverkan på följsamheten, vikten av egen motivation och eget ansvar för att komplettera vården, tankar om vad individer med T2D behöver från vården och fysioterapins roll i behandlingen av T2D. Slutsats: Studiens resultat belyser bristen av stöd för att utföra fysisk aktivitet från hälso- och sjukvården samt fysioterapeuters möjligheter att förbättra stödet.