<p>Sedan 1992 har Jönköpings kommun drivit en naturskola i form av en exkursionsbuss, ekobussen. Verksamheten har varit inriktad mot dagsexkursioner för grundskolans senare år och gymnasieskolan under ledning av utbildad och engagerad personal. Genom åren har, i dialog med kommunens undervisande lärare, en pedagogisk modell för praktisk ekologiundervisning etablerats, där jämförande undersökningar av olika biotoper har utgjort tyngdpunkten. Man har använt ett undersökande och elevaktivt arbetssätt. Bussens utrustning har kunnat användas för avancerade mätningar och examination av djur och växter men tillhandahåller även personlig utrustning som stövlar och regnkläder. Det innebär stor flexibilitet i verksamheten. </p><p>I föreliggande studie berörs hur ett upplevelsebaserat lärande kan främja ett ökat miljömedvetande. I sex gymnasieklasser har undersökts i vilken mån uppfattningarna om den pedagogiska modellen förenas hos deltagarna. Vidare har undersökts hur exkursionen integreras i övrig undervisning i ekologi- och miljöundervisningen på skolorna. Slutligen besvaras frågan hur detta uppfattats av eleverna. Studien har både kvantitativa inslag i form av enkäter till cirka deltagande 150 elever, före och efter exkursion, och kvalitativa delar som innefattar deltagande observation under sex exkursioner, intervjuer med de sju lärare och även med initiativtagaren och den ansvarige för ekobussen. Undersökningen har huvudsakligen genomförts under maj månad år 2004. </p><p>Resultaten visar att verksamheten är mycket efterfrågad, både av lärare och av elever. Eleverna är i stort väl förberedda både teoretiskt och praktiskt och att upplevelserna under dagen används i efterarbetet. Hårt bokningstryck ger dock praktiska problem att inordna exkursionen i ordinarie undervisning. Exkursionsledaren kör bussen men styr också den pedagogiska verksamheten. Det finns en dynamik i processen att välja arbetsformer och parera för händelser under dagen. Det har över tid skett en förskjutning av fokus från kvantifiering av data till mera upplevelsebaserade erfarenheter. En tendens till passiv elevroll finnsi vissa situationer, när klassen lyssnar till exkursionsledarens genomgångar. Under praktiska arbetspass sker redovisningar genom att gruppen samtalar om resultaten, även om de flesta elever också får skriva en formell rapport i efterhand. </p><p>Det finns en stark ambition att vara en utomhuspedagogisk modell för skolorna. Man förefaller också lyckas vara den impuls till pedagogisk utveckling av arbetsformerna som styrdokumenten för skolan uppmuntrar till. Genom sin breda kontakt med kommunens lärare påverkar ekobussens pedagogiska modell ekologi- och miljöundervisningen på ett positivt sätt. Detta kan därmed vara ett värdefullt bidrag till ett ökat miljömedvetande.</p>

Sedan 1992 har Jönköpings kommun drivit en naturskola i form av en exkursionsbuss, ekobussen. Verksamheten har varit inriktad mot dagsexkursioner för grundskolans senare år och gymnasieskolan under ledning av utbildad och engagerad personal. Genom åren har, i dialog med kommunens undervisande lärare, en pedagogisk modell för praktisk ekologiundervisning etablerats, där jämförande undersökningar av olika biotoper har utgjort tyngdpunkten. Man har använt ett undersökande och elevaktivt arbetssätt. Bussens utrustning har kunnat användas för avancerade mätningar och examination av djur och växter men tillhandahåller även personlig utrustning som stövlar och regnkläder. Det innebär stor flexibilitet i verksamheten. I föreliggande studie berörs hur ett upplevelsebaserat lärande kan främja ett ökat miljömedvetande. I sex gymnasieklasser har undersökts i vilken mån uppfattningarna om den pedagogiska modellen förenas hos deltagarna. Vidare har undersökts hur exkursionen integreras i övrig undervisning i ekologi- och miljöundervisningen på skolorna. Slutligen besvaras frågan hur detta uppfattats av eleverna. Studien har både kvantitativa inslag i form av enkäter till cirka deltagande 150 elever, före och efter exkursion, och kvalitativa delar som innefattar deltagande observation under sex exkursioner, intervjuer med de sju lärare och även med initiativtagaren och den ansvarige för ekobussen. Undersökningen har huvudsakligen genomförts under maj månad år 2004. Resultaten visar att verksamheten är mycket efterfrågad, både av lärare och av elever. Eleverna är i stort väl förberedda både teoretiskt och praktiskt och att upplevelserna under dagen används i efterarbetet. Hårt bokningstryck ger dock praktiska problem att inordna exkursionen i ordinarie undervisning. Exkursionsledaren kör bussen men styr också den pedagogiska verksamheten. Det finns en dynamik i processen att välja arbetsformer och parera för händelser under dagen. Det har över tid skett en förskjutning av fokus från kvantifiering av data till mera upplevelsebaserade erfarenheter. En tendens till passiv elevroll finnsi vissa situationer, när klassen lyssnar till exkursionsledarens genomgångar. Under praktiska arbetspass sker redovisningar genom att gruppen samtalar om resultaten, även om de flesta elever också får skriva en formell rapport i efterhand. Det finns en stark ambition att vara en utomhuspedagogisk modell för skolorna. Man förefaller också lyckas vara den impuls till pedagogisk utveckling av arbetsformerna som styrdokumenten för skolan uppmuntrar till. Genom sin breda kontakt med kommunens lärare påverkar ekobussens pedagogiska modell ekologi- och miljöundervisningen på ett positivt sätt. Detta kan därmed vara ett värdefullt bidrag till ett ökat miljömedvetande.