Introduction: Guillain-Barré syndrome (GBS) is a neurological disease caused by an autoimmune attack on the peripheral nerves. The main symptoms are loss of motor and sensory skills in the upper and lower extremities. Autonomic dysfunction also occurs.Aim: To identify which parameters in neurography examination that are showing pathology at three different stages from the onset of symptoms. To practically perform and evaluate different electrode placements at RR-intervals.Materials and methods: The first part of this study was a retrospective study with results from 58 patients which were diagnosed with GBS in 2010-2020 at the University Hospital in Uppsala. The second part of this study included measurement of the heart rate variation with RR-intervals at different electrode placement in ten healthy volunteers. Results: In part 1 of the project, there were no significant differences between the groups at distal latency in the ulnar nerve, F-latency in the tibial nerve and in the conduction velocity in the sural nerve. However, there were significant differences in the amplitude of the radial nerve. In part 2 of the project, there were significant differences between the electrode placements, and most artifacts were found with electrodes placed on the shoulders.Conclusion: Examination with neurography and RR-intervals plays an important role in the diagnosis of GBS. As the amplitude in the radial nerve was the only one that showed significant differences between the groups, the nerve is recommended to be examined bilaterally. With a high presence of artifacts in RR-intervals with electrodes placed on the shoulders and wrists, placement on the chest is to be recommended.

Kännedom om effekten av temperaturvariationer på det perifera nervsystemet ger en djupare förståelse för de fysiologiska mekanismerna som ligger till grund för funktionen av neuromuskulär påverka vid patologiskt och friskt tillstånd. Syftet med den här studien är att redogöra för hur den sensoriska nervledningshastigheten, distal latens och amplitud en i nervus medianus påverkas vid temperaturförändringar på handryggen från 26 till 33 °C. Studien omfattade 19 deltagare mellan 20–40 år. Mätningarna utfördes vid tre temperaturintervaller; kall (26–27° C), ljummen (28–29° C) och varm (32–33° C) för varje deltagare.   I denna studie observerades sensorisk nervledningshastigheten och distal latens visade ett signifikant samband med p-värde<0.001. Temperaturökningen leder till ökad nervledningshastighet med 1,61 m/s/° C och distal latensen reduceras med 0,1 ms/° C. Däremot sågs inget samband mellan amplitud med p-värde=0.87 och temperaturökningen. Temperaturförändringen har en påverkan på perifera nerver, detta bör uppmärksammas vid elektroneurografisk undersökning.  Det är viktig att uppnå den standardtemperaturen (31–34°C) vid en elektroneurografisk undersökning för att ställa rätt diagnos. Vid svårigheter med att upp nå den standardtemperaturen kan en korrektionsfaktor användas. / Understanding the effect of temperature on the peripheral nervous system helps to have a better knowledge of the physiological mechanisms and functionality of the neuromuscular system. This study aimed to analyze the effect of temperature change, from 26 to 33°C at the dorsal side of the hand, on the sensory conduction velocity, distal latency, and amplitude of the median nerve. The study consists of 19 individuals between 20–40 years. The measurement was carried out at three temperature ranges: cold (26–27°C), intermediate (28–29°C), and warm (32–33°C).   Sensory conduction velocity and distal latency were significantly correlated to temperature with a p-value <0.001.  Sensory nerve conduction velocity and distal latency changes by 1,61 m/s and 0.1 ms with a temperature change of 1°C, respectively. In this study, the author did not observe a significant correlation (p-value of 0.82) between temperature and amplitude due to the large variability of amplitude in the temperature range used in this study. It is important to perform electroneurographic diagnosis at a temperature of over 31-34°C, otherwise, a correction factor must be used for a reliable diagnosis.

Elektroneurografi är en undersökningsmetod som används för att undersöka nervledingskapaciteten i perifera nerver. Det är en metod som ofta används på sjukhuskliniker vid diagnostisering av perifera nervsjukdomar. Syftet med studien är att undersöka om det finns en signifikant skillnad i motorisk och sensorisk nervledningshastighet, amplitud och F-respons mellan dominant och icke-dominant hand. I studien undersöktes det även om en korrelation finns mellan handgreppsstyrka och svarsamplitud från motorisk elektroneurografi.  I studien deltog 26 testpersoner från biomedicinska analytikerprogrammet i termin 6. Testpersonernas genomsnittsålder är 24 år (range 21-32 år), och testpersonernas kroppslängd är i genomsnitt 169 cm (range 155- 185). Elektroneurografi utfördes motoriskt och sensoriskt på nervus medianus bilateralt. Handgreppsstyrka undersöktes bilateralt med Jamar Hydraulic Hand dynamometer. För samtliga mätvariabler bestämdes signifikantnivån till α=0,05.  Resultatet visar att det finns en signifikant skillnad i sensorisk nervledningshastighet, motorisk amplitud och sensorisk amplitud mellan dominant och icke-dominant hand. Sensorisk nervledningshastighet är högre i icke-dominant hand, medan motorisk och sensorisk amplitud är högre i dominant hand. Däremot kan inte en signifikant skillnad påvisas i motorisk nervledningshastighet, FM-latens samt antalet F-svar mellan dominant och icke-dominant hand. Resultatet visar att det inte finns någon korrelation mellan handgreppsstyrka och amplitud i motorisk elektroneurografi. I dag används samma referensvärden för dominant och icke-dominant hand. Den här studien visar att det kan finnas ett värde i att utforma referensintervall som baseras på handdominans. / Electroneurography is an examination method used for examining the nerve conduction capacity of the peripheral nerve. The method is often used in hospitals in the diagnosis of peripheral nerve injuries. The aim of this study is to examine if there is a significant difference in motor and sensory nerve conduction velocity, amplitude, and F-response between dominant and non-dominant hands. The correlation between hand grip strength and the amplitude in motor electroneurography was also examined in this study.  The study involved 26 students from Biomedical Scientist Programme term 6. The average age of the participants is 24 years (range 21-32 years), and the participants body length is on average 169 cm (range 155-185 cm). Electroneurography was performed on the median nerve bilaterally. Hand grip strength was examined bilaterally with Jamar Hydraulic Hand dynamometer. For all measurement variables, the significant level was determined to α=0,05.  The result shows that there is a significant difference in sensory nerve conduction velocity, motor amplitude, and sensory amplitude between dominant and non-dominant hands. Sensory nerve conduction velocity is higher in non-dominant hand, while motor and sensory amplitude is higher in dominant hand. However, a significant difference cannot be detected in motor nerve conduction velocity, FM-latency, and the number of F-responses between dominant and non-dominant hands. The result shows no correlation between hand grip strength and the amplitude in motor electroneurography.  Today, the same reference values are used for dominant and non-dominant hands. This study shows that there may be a value in creating reference intervals based on hand dominance.

Introduktion: Det perifera nervsystemet består av det autonoma nervsystemet och de perifera nervtrådarna som förmedlar afferenta och efferenta impulser mellan det centrala nervsystemet och perifera delen av kroppen. Från plexus brachialis förgrenar nervus ulnaris sig och fortsätter längst armen till handens ulnara del. Den vanligaste perifera nervskadan i övre extremiteter är ulnarisnervskada. Syftet: Syftet med studien var att undersöka om det förekommer någon signifikant skillnad i motorisk ledningshastighet (MCV) mellan underarm och över armbåge på nervus ulnaris bilateralt. Även att jämföra MCV och proximal latenstid mellan höger och vänster underarm och över armbåge. Metod: För att besvara syftet utfördes en tvärsnittsstudie på 31 friska deltagare i åldrarna 20– 40 år. Nervus ulnaris undersöktes med elektroneurografi bilateralt. Resultat: Resultatet visade att det förekommer en signifikant skillnad i MCV mellan underarm och över armbågen bilateralt på nervus ulnaris. Det påvisades en signifikant skillnad i MCV mellan höger och vänster sida över armbågen, men inte på underarm. Ingen signifikant skillnad förekommer i proximala latenstiden mellan höger och vänster underarm och över armbågen. Slutsats: De signifikanta skillnaderna som erhölls i MCV mellan underarm och över armbåge samt mellan höger och vänster sida över armbågen kan bero på stimuleringstekniken. Såsom armspositionen vid stimuleringen och att överarmar är generellt svårare att undersöka. Detta medför större risk för felkällor som kan påverka resultatet. / Introduction: The peripheral nervous system consists of the autonomic nervous system and the peripheral nerve fibers that mediate afferent and efferent impulses between the central nervous system and the peripheral part of the body. From the brachial plexus, the ulnar nerve branches and continues along the arm to the ulnar part of the hand. The most common and largest peripheral nerve injury in the upper extremities is ulnar nerve injury. Aim: The aim of the study was to investigate whether there is any significant difference in motor conduction velocity (MCV) between the forearm and above the elbow on the ulnar nerve bilaterally. Also, to compare MCV and proximal latency between right and left forearm and above elbow. Method: To answer the purpose, a cross-sectional study was performed on 30 healthy participants aged 20–40 years. The ulnar nerve was examined with electroneurography bilaterally. Results: The result showed that there is a significant difference in MCV between the forearm and above the elbow bilaterally on the ulnar nerve. A significant difference in MCV was demonstrated between the right and left sides over the elbow, but not on the forearm. There was no significant difference in the proximal latency between the right and left forearm and above the elbow. Conclusion: The significant differences obtained in MCV between forearm and above elbow and between right and left side above elbow may be due to the simulation technique. Such as the arm position during the stimulation and that upper arms are generally more difficult to examine. This entails a greater risk of error sources that can affect the result.

Introduktion: Vid perifera nervundersökningar med elektroneurografi spelar temperaturen i vävnaden som undersöks stor roll. Kall vävnad leder till försämrad funktion i nervernas jonkanaler, vilket leder till att aktionspotentialer utlöses långsammare och nervledningshastigheten minskar vilket därmed kan ge falskt patologiska undersökningsresultat. För att minska den risken mäts och korrigeras alltid hudtemperaturen. Vid registrering från övre extremiteter mäts hudtemperaturen standardmässigt på handryggen. Trots att stimulering sker från handflatan och från fingrar så mäts inte temperaturen där. Syftet med studien är därför att undersöka om kalla fingrar på en i övrigt varm hand påverkar conduction velocity och peaklatenstiden, jämfört med när hand och fingrar har samma varma temperatur. Metod: 30 unga, friska personer deltog i studien. Ortodrom elektroneurografiundersökning utfördes på nervus medianus sensoriska del. Handryggstemperaturen var konstant 32° Celsius (C) och fingertoppstemperaturerna var 32° C, 27° C respektive 22° C. Vid varje fingertoppstemperatur registrerades conduction velocity och peaklatenstiden vid stimuleringar från handflatan, fingerbasen och fingertoppen på digitorum III. Resultat: En statistiskt signifikant skillnad fanns i både nervledningshastigheten och peaklatenstiden vid registrering från fingerbasen vid fingertoppstemperaturen 32° C jämfört med såväl 27° C som 22° C. Slutsats: Kalla fingrar på en varm hand ger en statistiskt signifikant påverkan på både nervledningshastigheten och peaklatenstiden. / Background: In peripheral nerve examinations with electroneurography, temperatures in the tissue that is being examined is important. Cold tissue leads to impaired function of the ion channels of the nerves, which causes action potentials to be triggered more slowly and the nerve conduction velocity to decrease, which can cause false pathological examination results. To reduce this risk, the skin temperature is always measured and corrected. When registering from the upper extremities, the skin temperature is measured by default on the back of the hand. Despite stimulating in the palm and on the fingers, the temperature is not measured there. The purpose of the study is to investigate whether cold fingers on a warm hand affects the conduction velocity and peak latency time, compared with the hand and the fingers having the same warm temperature. Methods: 30 young, healthy persons participated in the study. An orthodrome electroneurography examination was performed on the sensory part of the median nerve. The backhand temperature was constant 32° Celsius (C) and the fingertip temperatures were 32 ° C, 27 ° C and 22 ° C. Results: A statistically significant difference was found in both nerve conduction velocity and peak latency time when registering from the finger base with fingertip temperature 32 ° C compared with both 27 ° C and 22 ° C Conclusions: Cold fingers on a warm hand give a statistically significant effect on both the nerve conduction velocity and the peak latency time.

Elektroneurografi är en grundläggande icke invasiv metod som används dagligen inom kliniska verksamheter för att diagnostisera olika perifera nervsjukdomar. Metoden speglar den funktionella statusen av de myeliniserade motoriska och sensoriska axonen. Vid sensorisk neurografi mäts sensory nerve actionpotential (SNAP) som är summan av alla aktionspotentialer som är genererade av enskilda myeliniserade axon. Vid undersökningen erhålls olika variabler som är viktiga för diagnostik såsom amplitud, duration, latenstid och ledningshastighet.   Syftet med studien var att undersöka om det finns skillnad i amplitud och duration på sensory nerve actionpotential vid antidrom sensorisk stimulering av nervus medianus vid två olika stimuleringspunkter.   Nervus medianus stimulerades elektriskt distalt och proximalt hos 18 friska testpersoner med en hudtemperatur på minst 32°C. Antidrom sensorisk stimulering av nervus medianus vid två olika stimuleringspunkter visade att det förelåg en signifikant skillnad i amplitud och duration mellan distal och proximal stimuleringspunkt. Reproducerbarheten för metoden visades vara hög. / Electroneurography is a basic non-invasive method that is used daily in clinical practice to diagnose various peripheral nerve diseases. The method reflects the functional status of the myelinated motor and sensory axons. In sensory neurography, sensory nerve action potential (SNAP) is measured, which is the sum of all action potentials generated by individual myelinated axons. During the examination, various variables are obtained that are important for diagnostics, such as amplitude, duration, latency time and conduction velocity.    The aim of this study was to investigate whether there is a difference in amplitude and duration of sensory nerve action potential in antidrome sensory stimulation of the median nerve at two different stimulation sites.   The median nerve was stimulated electrically distally and proximally in 18 healthy subjects with a skin temperature of at least 32 ° C. Antidrome sensory stimulation of the median nerve at two different stimulation sites showed that there was a significant difference in amplitude and duration between distal and proximal stimulation sites. The reproducibility of the method was shown to be high.

Introduktion: Elektroneurografi används för att bedöma nervfunktion och påvisa patologiska förändringar i det perifera nervsystemet. Det är en metod känslig för störningar och registreringarna kan påverkas av temperaturen i huden och underliggande vävnad, då värme ökar de perifera nervernas nervledningshastighet.   Fysisk aktivitet har bevisats ha positiva effekter på hälsan och involverar många av kroppens organsystem. En sådan effekt är en ökad metabolism i skelettmusklerna, vilket genererar värme.   Syfte och frågeställning: Syftet är att undersöka de perifera nerverna i en nedre extremitet hos en grupp neurologiskt friska individer utan diagnosticerad diabetes med elektroneurografi, för att se om fysisk aktivitet har någon effekt på den perifera nervfunktionen.   Metod och material: Tre perifera nerver i individernas (n=18) dominanta ben; nervus (n) suralis, n. peroneus och n. tibialis undersöktes med elektroneurografi före och efter måttlig fysisk aktivitet. N. suralis undersöktes sensoriskt och n. peroneus och n. tibialis undersöktes motoriskt och F-respons registrerades. Hudtemperatur och kroppstemperatur mättes inför samtliga registreringar och ansträngningsgrad vid den fysiska aktiviteten uppskattades.   Resultat: Signifikant skillnad mellan registreringarna från n. suralis kunde ses vad gäller latenstid och ledningshastighet, och den distala amplituden, proximala latenstiden samt ledningshastigheten för n. peroneus. Dessutom kunde signifikant skillnad ses i den proximala latenstiden för n. tibialis, och i F-M-latenstiden för n. peroneus och n. tibialis.   Slutsats: En positiv effekt kan ses i en del variabler, troligtvis beroende på temperaturskillnaderna mellan registreringarna. Dock skulle en större undersökningsgrupp potentiellt ge tydligare resultat. / Introduction: Electroneurography is used to assess nerve function and detect pathological changes in the peripheral nerve system. The method is sensitive to interference and measurements can be affected by temperature of the skin and underlying tissue, because heat increases nerve conduction velocity of the peripheral nerves.   It has been concluded that physical activity have a positive effect on health and involves many of the body´s organsystems. One of these effects is an increase in metabolism in skeletal muscles, which generates heat.   Purpose: The purpose is to examine the peripheral nerves in a lower extremity in a group of neurologically healthy individuals without diagnosed diabetes with electroneurography, to determine if physical activity has any effect on the peripheral nerve function.   Method and material: Three peripheral nerves in the individuals (n=18) dominant leg; nervus (n) suralis, n. peroneus and n. tibialis, were examined with electroneurography before and after moderate physical activity. N. suralis were examined for sensory function and n. peroneus and n. tibialis were examined for motor function and F-response. Skin temperature and body temperature were measured before every registration and the individuals assessed their degree of physical effort.   Results: Significant diffrence between the registrations could be seen in the latency and conduction velocity for n. suralis, in the distal amplitude, proximal latency and conduction velocity for n. peroneus, in the proximal latency for n. tibialis and the F-M-latency for n. peroneus and n. tibialis.   Conclusion: A positive effect can be seen on some variables, probably because of temperature diffrences between the registrations. However a larger test group could potentially yield more distinct results.

Neurografi är en grundläggande metod för att diagnosticera perifera nervsjukdomar, metoden reflekterar det funktionella tillståndet av myeliniserade axon. Neurografi är uppdelat i två delar, motorisk och sensorisk neurografi. Vid undersökningen erhålls va-riabler så som amplitud, latenstid och nervledningshastighet, samtliga variabler är på-verkade av vävnadstemperatur. Vid kalla temperaturer sjunker nervledningshastigheten, amplituden förändras och latenstiden förlängs. Syftet med studien är att kartlägga till vilken grad temperaturen påverkar sensorisk neurografi och om motorisk neurografi på-verkas av temperatur. I studien undersöktes den sensoriska och motoriska grenen på n. tibialis vid hudtempe-raturerna > 30° C, mellan 25 – 28° C samt < 24° C. Huden kyldes med vatten och hud-temperaturen mättes med en örontermometer. Sensorisk nervledningshastighet och amplitud visade en signifikant skillnad mellan de tre temperaturintervallerna medan motorisk nervledningshastighet och amplitud inte vi-sade någon signifikant skillnad. / Electroneurography is a fundamental method for diagnosing peripheral nerve disorder, the method reflects the functional condition of the myelin coated axons. Electroneurog-raphy is divided into two parts, sensory and motor neurography. During the examination are variables as amplitude, latency and conduction velocity acquired, all those variables are affected by temperature. At cold temperature conduction velocity declines, ampli-tude changes and latency extend. The purpose of the study is to map out to what degree the temperature is affecting sensory neurography and if motor neurography is affected by temperature. The study examined the sensory and motor branch of n. tibialis at the skin temperature > 30° C, between 25 – 28° C and < 24° C. The skin was cooled by water and the skin temperature was measured by an ear-thermometer. Sensory conduction velocity and amplitude had a significantly difference at the three temperature intervals meanwhile motor conduction velocity and amplitude did not.