<p>Syftet med denna uppsats har varit att synliggöra och kartlägga vad f.d. hörselelever tycker och tänker om sin kunskapsutveckling, skoltid, strategier, identitet som hörselskadad och tvåspråkighet – talad svenska och teckenspråk. Min utgångspunkt har varit att se detta arbete i en helhet för att undersöka om det är mer än bara faktakunskap som krävs för en lyckad skolgång för elev med hörselnedsättning. För att få svar på detta frågade jag dem som det berörde och berör där en enkätundersökning och djupintervjuer med f.d. elever och samtal med elever som går i hörselskolor gav mig en bild på frågorna: Vilka strategier har elever med hörselnedsättning för att klara skolan? Hur är användandet av talad svenska och teckenspråk hos elever med hörselnedsättning? Vad tänker unga elever med hörselnedsättning att positiv kunskapsutveckling är? Materialet beskriver hur eleverna själva värderar begreppen och deras reflektioner kring frågeställningen och visioner för framtida förändringar. Huvudresultaten visade att eleverna önskat mer av: Större flexibla (hörsel)klasser med möjlighet till blandning av hörande och döva. Mer diskussioner i klass och mer teckenspråksundervisning och naturliga teckenspråkliga situationer. Lärare som förstår hörselproblematiken och vågar ge frihet till eget ansvar för det egna lärandet. Informanterna var i stort sett nöjda med sin skoltid men hade önskat mer individanpassad undervisning. Bara faktakunskap räcker inte. Det behövs mer i ett helhetsperspektiv för att en individ som har hörselnedsättning eller CI att tillgodogöra sig kunskap på bästa möjliga sätt med hjälp av faktorer som identitet, socialt samspel och tvåspråkighet. Slutsatsen från detta är att möjligheterna för att förändring ska ske för att gynna elever med hörselnedsättning är att ge tid, delaktighet, samtal och öppenhet för att individerna ska få möjlighet till stabil hörselskadeidentitet och trygg kommunikation där de själva kan välja talad svenska och teckenspråk för sitt framtida kunskapande.</p>

Syftet med denna uppsats har varit att synliggöra och kartlägga vad f.d. hörselelever tycker och tänker om sin kunskapsutveckling, skoltid, strategier, identitet som hörselskadad och tvåspråkighet – talad svenska och teckenspråk. Min utgångspunkt har varit att se detta arbete i en helhet för att undersöka om det är mer än bara faktakunskap som krävs för en lyckad skolgång för elev med hörselnedsättning. För att få svar på detta frågade jag dem som det berörde och berör där en enkätundersökning och djupintervjuer med f.d. elever och samtal med elever som går i hörselskolor gav mig en bild på frågorna: Vilka strategier har elever med hörselnedsättning för att klara skolan? Hur är användandet av talad svenska och teckenspråk hos elever med hörselnedsättning? Vad tänker unga elever med hörselnedsättning att positiv kunskapsutveckling är? Materialet beskriver hur eleverna själva värderar begreppen och deras reflektioner kring frågeställningen och visioner för framtida förändringar. Huvudresultaten visade att eleverna önskat mer av: Större flexibla (hörsel)klasser med möjlighet till blandning av hörande och döva. Mer diskussioner i klass och mer teckenspråksundervisning och naturliga teckenspråkliga situationer. Lärare som förstår hörselproblematiken och vågar ge frihet till eget ansvar för det egna lärandet. Informanterna var i stort sett nöjda med sin skoltid men hade önskat mer individanpassad undervisning. Bara faktakunskap räcker inte. Det behövs mer i ett helhetsperspektiv för att en individ som har hörselnedsättning eller CI att tillgodogöra sig kunskap på bästa möjliga sätt med hjälp av faktorer som identitet, socialt samspel och tvåspråkighet. Slutsatsen från detta är att möjligheterna för att förändring ska ske för att gynna elever med hörselnedsättning är att ge tid, delaktighet, samtal och öppenhet för att individerna ska få möjlighet till stabil hörselskadeidentitet och trygg kommunikation där de själva kan välja talad svenska och teckenspråk för sitt framtida kunskapande.