Denna studie handlar om hur elever uppfattar att olika arbetssätt i klassrummet påverkar deras språkutveckling. Syftet är att ge eleverna en röst i sammanhanget och utgå direkt ifrån deras utvärderingar av pågående metoder under ett arbetsområdes utförande. Undersökningens empiriska del är gjord i en undervisningsgrupp inom gymnasieskolans svenska som andraspråksundervisning, år två (SVA02). Ett urval på åtta personer ur elevgruppen har svarat på enkäter före och efter ett fem veckor långt arbetsområde. De två första delarna handlar om hur de ser på sin egen språkutveckling och hur arbetssättet påverkar den. Den tredje delen handlar om att utvärdera arbetssätten och få syn på om språkutveckling skett. Resultatet visar att flera elever upplever att språkutveckling skett utifrån deras egen definition av vad språkutveckling är. De olika arbetssätten utvärderas olika av eleverna utifrån deras egna preferenser, men det finns indikationer på att samarbete i par eller grupp ger ökad språkutveckling hos eleverna om det är genomtänkt och möjlighet till träning finns. Lärarens respons är viktig för alla, och det har visat sig genom undersökningen att även möjligheten att påverka arbetssätten är viktig för eleverna. Träning i samarbete ger resultat även för språkutveckling. Elever är intresserade av att påverka arbetssätten i skolan och kan uppleva språkutveckling efter endast fem veckor.

SammanfattningDetta arbete är en elevutvärdering av en rättningsmetod där man använder den formativa bedömningen istället för betyg och poäng. Genom att rätta med färger och kommentarer samt ge eleverna tid att rätta de fel de begått, ger man eleverna möjligheterna att vara delaktiga i sitt eget lärande. Med den nya läroplanen Lgr 11 och med ett projekt som heter BFL (bedömande för lärande) som startades i Lunds kommun för två år sedan kom jag och en kollega i kontakt med den formativa bedömningen på ett tydligare sätt. Detta gjorde att vi arbetade fram en pedagogisk idé som är en rättningsmetod där man använder sig av den formativa bedömningen i stället för den summativa. Vi har använt oss av denna rättningsmetod i vår spanskundervisning i ungefär två år. Utvärderingen som gjorts är baserad på en anonym enkät om hur eleverna uppfattar denna rättningsmetod. Det var fyra spanskklasser i årskurs 8 och 9 på högstadiet som fick besvara enkäten. Resultatet har sedan analyserats och relaterats till den formativa bedömningen och hur den teorin ser ut. Resultatet var mycket positivt då en hög procent av eleverna är nöjda med metoden och känner att de har utvecklats i sitt lärande. Men det finns en del saker att förbättra och förtydliga för eleverna som t.ex. att använda sig mer av kamratbedömning i rättningsarbetet och att förtydliga skillnaden mellan formativ - och summativ bedömning så att eleverna förstår varför de inte får ett betyg eller poäng på arbetet/provet.

Utgångspunkten för uppsatsen har varit att undersöka skriftliga utvärderingar som instrument för elevinflytande. Empiriskt grundar sig uppsatsen på elevenkäter och kvalitativa intervjuer med lärare. Vår undersökning visar att huvudargumentet för att bruka skriftlig utvärdering är att varje enskild elev ges möjlighet att uttrycka sina åsikter. Resultatet visar även på att det är viktigt att eleverna ges tid att utvärdera och att de tydligt ser resultatet med utvärderingen. Tydliggörandet är något lärarna upplever som svårt. Det råder också delade åsikter kring vad elevinflytande är. Elever och lärare har olika definitioner om vad elevinflytande innebär. Dessutom försvåras situationen genom att elevinflytande inte definieras i styrdokumenten. Det är även en skillnad mellan formellt och informellt elevinflytande. Det informella inflytandet över undervisningen är viktigt enligt de intervjuade lärarna. Även eleverna anser detta, men betonar även vikten av att få påverka saker utöver undervisningen. Uppsatsen belyser även att förutsättningar för elevinflytande elever emellan skiljer sig åt och att det därför är bäst att kombinera både muntliga och skriftliga utvärderingsformer.