Studiens syfte att är analysera den implicita ecklesiologi som kommer till uttryck i Engelbrektskyrkans kyrkobyggnad, kyrkorum och materialitet, sådan den var när den byggdes. Utgångspunkten är att kyrkobyggnaden, -rummet och kyrkans materialitet bär på ecklesiologisk information, som genom att synliggöras ger en bild av den syn på vad kyrkan är och bör vara som var rådande vid tiden för kyrkans byggande. Genom en begränsad fältstudie, litteraturstudie och en semi-strukturerad intervju avtäcks och analyseras den implicita ecklesiologi som kyrkan bär på. Studiens slutsats är ett synliggörande av en ecklesiologi där kyrkan är den plats som möjliggör mötet mellan Gud och människa. I Engelbrektskyrkan möter människan bilden av en undervisande, segrande och kärleksfull Kristus som har famnen öppen för sina barn. Både den bild av Kristus och den bild av kyrkan som framträder är bilden av det starka, vackra som inte är sårbart. Genom analysen av de konkreta uttrycken för kyrkan framträder också en ecklesiologi där ett statskyrkoideal bryter mot ett folkkyrkoideal.

Vertical village är ett tätt kvarter på östermalm med sammanlänkande trappor och gator som tar dig upp i stadsrummet, en förlängning av staden upp över takåsarna med vidsträckt utsikt. Längs din väg upp mellan gator och gränder nns liv och rörelse. För att skapa denna o-entlighet krävs en öppen byggnad med god förankring till marknivån men istället för ett traditionellt kvarter med o-entlig verksamhet i markplan valde jag att lyfta det o-entliga rummet över takåsarna med utblick över staden. Detta skulle bli ett o-entligt rum på Östermalm som man söker sig till på samma sätt som observatorielunden eller söders höjder. I mitt projekt har jag valt att arbeta med två skalor, den mindre som blir det o-entliga stadsrummet medan bostäder och kontor ger byggnaden sin höjd. Sett från staden ska byggnaden upplevas som en upphöjd fortsättning av gatan med en mindre skala som på ett spännande sätt bjuder in till detta stadsliv. Det o-entliga rummet blir som en hel servisyta i direkt anknytning till din bostad eller kontor och på så vis skapar ett naturligt liv för de verksamma på platsen men även ett öppet stadsrum som alla kan ta del av. Detta gör denna byggnad till en del av staden samtidigt som byggnaden själv blir en stad i staden. Jag ser på byggnaden som ett omprogrammerat kvarter men mer vertikalt än horisontellt, staden får istället bästa läge med utblick över hela Stockholm genom vertikala gator som klättrar upp i stadsrummet. Byggnaden består av vertikala hus för bostäder och i det mellanrummet som uppstår mellan husen bildas kontorsytor en delad programindelning i symbios med två garageplan och ett underliggande Plaza som ger byggnaden sitt podium. Garaget blir även en urban plats i staden som kan användas till mycket mer än bara parkering, det bildar ett torg i tre plan med en hel pelarskog som blir rumbildande

Den här studiens syfte att är analysera den implicita ecklesiologi som kommer till uttryck i Engelbrektskyrkans kyrkobyggnad, kyrkorum och materialitet, sådan den var när den byggdes. Utgångspunkten är att kyrkobyggnaden, -rummet och kyrkans materialitet bär på ecklesiologisk information, som genom att synliggöras ger en bild av den syn på vad kyrkan är och bör vara som var rådande vid tiden för kyrkans byggande. Genom en begränsad fältstudie, litteraturstudie och en semi-strukturerad intervju avtäcks och analyseras den implicita ecklesiologi som kyrkan bär på. Studiens slutsats är ett synliggörande av en ecklesiologi där kyrkan är den plats som möjliggör mötet mellan Gud och människa. I Engelbrektskyrkan möter människan bilden av en undervisande, segrande och kärleksfull Kristus som har famnen öppen för sina barn. Både den bild av Kristus och den bild av kyrkan som framträder är bilden av det starka, vackra som inte är sårbart. Genom analysen av de konkreta uttrycken för kyrkan framträder också en ecklesiologi där ett statskyrkoideal bryter mot ett folkkyrkoideal.