Syftet med denna studie är att studera hur arbetet med ensamkommande barn och unga påverkar socialsekreterarprofessionen. Det ökade antalet ensamkommande barn och unga i Sverige skapade ett behov av kunskaper om hur man ger stöd och omsorg till barn och unga i krissituationer. Detta behov kunde inte uppfyllas inom ramen för Migrationsverkets verksamhet så det praktiska ansvaret för ensamkommande barn och unga flyttades 2006 till kommunernas socialtjänst. Arbetet med ensamkommande barn och unga har sedan vuxit och nu blivit en stor del av socialtjänstens arbete. Den teoretiska grunden för denna studie är Thomas Brante (2009) definition och beskrivning av professioner. Hans teori har operationaliserats så att man kan mäta förändringar i socialsekreterarprofessionen. Genom ”most likely metod” studerar studien socialtjänsten i en mellanstor svensk stad, Uppsala, som har fått ta emot näst flest ensamkommande barn och unga i hela Sverige. Om effekter av arbetet med ensamkommande barn och unga på socialsekreterarprofessionen borde synas någonstans borde det vara Uppsala, eftersom staden har tagit emot så många ensamkommande barn och unga i relation till invånarantal. Semi-strukturerade intervjuer har hålls med bland annat socialsekreterare och enhetschefer på ensamkommande barn och unga enheterna på Uppsala kommuns Socialförvaltning. Analys av intervjuerna har visat att arbetet med ensamkommande barn och unga har påverkat socialsekreterarprofessionen. Genom att använda Brantes teori kan man dra slutsatsen att socialsekreterarprofessionen har stärkts av arbetet med ensamkommande barn och unga.

I samband med tillströmningen av flyktingar till Sverige har det uppmärksammats att mottagningssystemet av ensamkommande barn och unga präglas av olika brister. Syftet med denna studie är att ur ett personalperspektiv undersöka hur socialtjänstens mottagande fungerar samt vilka förbättringar som önskas. Detta har studerats med hjälp av barnperspektivet som har utgångspunkt i barndomssociologin. Utifrån fyra intervjuer med socialarbetare framkommer att mottagningssystemet upplevts bristfälligt men att förbättringar på olika nivåer upplevs som genomförbara. Resultatet visar på en önskan om bättre samverkan mellan myndigheter och en förbättrad organisatorisk ledning. Vidare betonas ett behov av mer tid och resurser för att kunna utföra noggrannare utredningar som grundas på barnets bästa och där barnets rättigheter tillvaratas. En mer anpassad metod och tydligare riktlinjer efterfrågas där barnen ges likvärdiga möjligheter samtidigt som dess individuella behov beaktas. Inför framtiden önskas bättre beredskap och bredare kunskap för att möjliggöra ett kvalitetssäkert mottagande oberoende av yttre omständigheter. / In association with the influx of refugees into Sweden, it has been noticed that the reception system of unaccompanied children is characterized by various deficiencies. The purpose of this study is to examine, from a staff perspective, how the reception system within the Swedish social services works, and what improvements are requested. This has been studied and analysed through utilising a child-perspective theory that embodies a part of childhood sociology. Four interviews with social workers show perceptions of the reception system as generally underperforming, although improvements at various levels are perceived achievable. The result also highlights requests for a better interaction among authorities, alongside an enhanced top-management commitment. Moreover, the staff expressed the need of more time and resources in order to carry out thorough investigations based on the child's best interests, in which the child's rights are safeguarded. Besides, a more customised method and clearer guidelines were demanded, where the children are given equal opportunities while taking their individual needs into account. For the future, a request for a better preparation and broaden knowledge was highlighted, which would enable a higher quality of reception’s performance in spite of external circumstances.

I denna uppsats är syftet att skapa en fördjupad förståelse för unga afghanska ensamkommande mäns livssituation genom intervjuer som analyserats utifrån begreppen habitus, kapital och fält. De flesta av respondenterna har visat sig vara beredda att slita hårt för att förverkliga sina ambitioner och strävan mot ett liv med stabila levnadsförhållanden. Vad denna strävan gett för resultat skiljer sig åt i gruppen. De som lyckas med att förvärva det kapital som fungerar som inträdesbiljett på arbetsmarknaden eller till högre utbildning, hyser ett stort mått av framtidstro. För ett par av de unga männen har inte stödet från samhället varit tillräckligt och de upplever en osäkerhet inför framtiden. I flera av de unga männens berättelser framträder tecken på solidaritet, i första hand mot familjen, men även gentemot samhället samt den egna gruppen landsmän. Det verkar som om flera av de unga männen finner en livsstil utifrån habitus som fungerar både i det svenska samhället och i det afghanska även om det traditionella livsmönstret i hög grad består. En högre grad av interaktion med andra i samhället utifrån gemensamma intressen skulle kunna bidra till förändring av traditionella mönster och en ökad integration. / In this paper the aim is to create an indepth understanding of young Afghan unaccompanied men's life situations through interviews analysed with the concepts of habitus, capital and field. Most of the respondents have shown a willingness to toil hard to realize their ambitions and aspirations towards a life with stable living conditions. What results this endeavour has given differ within the group. Those who have manage to acquire capital that serves as the admission ticket to the labour market or to higher education, have a high degree of hope for the future. For a few of the young men the support from society has not been sufficient and they experience an uncertainty about the future. In several of the young men's stories signs of solidarity emerge, primarily towards family, but also towards society and their own compatriots. It appears that several of the young men find a lifestyle based on habitus that works both in the Swedish society and amongst Afghans although the traditional pattern of life to a great extent is maintained. A higher degree of interaction with others in the community on the basis of shared interests could lead to a change in traditional patterns and more integration.

Syftet med studien har varit att beskriva och förstå socialsekreterares erfarenheter av etiska dilemman som de upplevde i arbetet med ensamkommande barn och unga under 2015/2016 samt hur socialsekreterare hanterade dessa. Studien har haft en kvalitativ forskningsmetod med semi-strukturerade intervjuer. Sammanlagt har sju socialsekreterare från Västmanlands län som arbetade med ensamkommande barn och unga under 2015/2016 deltagit i studien. Studiens resultat har analyserats och tolkats utifrån teorin om coping, normativ etik och även tidigare forskning på området. Studiens resultat visar att socialsekreterare inom socialtjänsten ställdes inför en mängd svårigheter men som inte var renodlade etiska dilemman, utan hade karaktärer i form av etiska svårigheter och problem. Dessa etiska svårigheter har uppstått på flera arenor, i samverkan med Migrationsverket, ur en politiskt styrd organisation med riktlinjer och ekonomiska restriktioner samt i mötet med barn och ungdomar. Resultatet visar även att socialsekreterarna påverkats och berörts både privat som professionellt. Fem av sju socialsekreterare har varit sjukskrivna under perioden och flera har haft svårt att hantera etiska svårigheter. Socialsekreterarna har hanterat dessa etiska svårigheter genom att använda olika copingstrategier. / The purpose of this study has been to describe and understand social workers’ experiences of dealing with ethical dilemmas that arose in the work with unaccompanied children and young people during 2015/2016, and how social workers’ handled these dilemmas. The study has had a qualitative research method with semi-structured interviews. In total, seven social workers from the county of Västmanland, Sweden, who worked with unaccompanied children and young people during 2015/2016, participated in the study. The results of the study have been analysed and interpreted based on the theory of coping, normative ethics and also previous research in the field. The results of the study show that social workers faced a lot of difficulties, but were not purely ethical dilemmas, but had characters in the form of ethical difficulties and problems. These ethical difficulties have arisen in several arenas, in collaboration with the Swedish Migration Board, from a politically-driven organization with guidelines and economic constraints as well as in the meeting with children and young people. The result also shows that the social wokers have been affected both privately and professionally. Five out of seven social workers have been sick-listed during the period, and several have had difficulty coping with ethical difficulties. The social workers have dealt with these ethical difficulties using different coping strategies.

Part of creating relationships in a new context includes trying to understand the sexual scripts in a given discourse. Because creating sexual relationships is a part of sexual health it is, therefore, important to explore how sexual relationships are a part of the sex education curriculum for unaccompanied children and young adults. Through a critical discourse analysis the authors conclude that RFSU’s sex education curriculum includes a specific construct of the concept ‘sexual relationship’ that reveals what RFSU sees as the needs of unaccompanied children and young adults. Sexual relationships are constructed in the sex education curriculum in line with four themes: norm criticism, mutuality/consent/respect, sexual rights, and risk-emphasized education. These themes illuminate the needs that are considered when educating unaccompanied children and young adults. Additionally, the study shows that in the sex education curriculum; The creation of relationships in new contexts is not prioritized. This study also highlights how practical information about sexual scripts, may paradoxically, conflict with the anti-discriminatory and inclusive aim of RFSU’s sex education. However, the authors also conclude that the absence of concrete examples about sexual scripts in the curriculum, might prevent participants from gaining useful tools navigating their sexual relationships.