Det primära syftet med denna studie var att studera hur en grupp ensamkommande unga vuxna upplever tiden efter flytten ifrån PUT-boendet. Studien har även för avsikt att undersöka hur informanterna upplever tiden på PUT-boendet som förberedande inför det relativt självständiga livet utanför boendet. Undersökningen bygger på en kvalitativ ansats med tematiskt öppna intervjuer. Fyra enskilda intervjuer har genomförts med unga vuxna killar som tidigare kommit till Sverige som ensamkommande barn. Det empiriska materialet har analyserats utifrån Aron Antonovskys teori om individens känsla av sammanhang, Erving Goffmans stigmatiseringsteori samt George Simmels teori om främlingen. Resultatet visade att de ensamkommande unga vuxna på olika sätt upplever att dem förberetts inför det relativt självständiga livet efter flytten från boendet. Vidare visar resultatet att de ensamkommande unga vuxna upplever ett utanförskap i relation till majoritetsbefolkningen och svensk-eritreanerna i Sverige. Det dubbla utanförskapet kan förklaras av deras ställning som både invandrare och ensamkommande i det svenska samhället.

Denna studie fokuserar på hur de professionella, som har erfarenhet av att jobba med ensamkommande unga vuxna som har haft tillfälligt uppehållstillstånd enligt gymnasielagen, uppfattar gymnasielagens betydelse och konsekvenser för de ensamkommande unga vuxnas integration, känsla av trygghet samt strategier för att hantera gymnasielagens krav. Studien är baserad på semistrukturerade kvalitativa intervjuer med tio professionella. De transkriberade intervjuerna analyserades med hjälp av en riktad kvalitativ innehållsanalys utifrån tidigare forskning och Anthony Giddens teori om ontologisk trygghet. Resultaten från innehållsanalysen visar att de professionella anser att de ensamkommande unga vuxnas integration försvårades under tiden de har omfattats av gymnasielagen då de bland annat har upplevt maktlöshet och kontrollförlust som en konsekvens av en otydlig och komplex lag, en osäker asylprocess, strukturella begräsningar samt en dålig interaktion med myndigheter på grund av låg tillit. Dessutom visar studiens resultat, utifrån de professionellas berättelser, att de ensamkommande unga vuxnas tid under gymnasielagen har präglats av osäkerhet, oförutsägbarhet och en ständig stress, något som har lett till känslor av skam och ångest. Vidare framkom det att de ensamkommande unga vuxna har använt sig av olika strategier för att hantera gymnasielagens krav som till exempel kollektivitet och att söka stöd från de professionella. De huvudsakliga slutsatserna, utifrån de professionellas beskrivningar, är att de ensamkommande unga vuxnas integration och trygghet försämrades av gymnasielagen, men att de ensamkommande unga vuxna, trots de svåra omständigheterna, använde olika strategier för att kunna hantera gymnasielagens stress- och ångestfyllda situationer.