Det primära syftet med denna studie var att studera hur en grupp ensamkommande unga vuxna upplever tiden efter flytten ifrån PUT-boendet. Studien har även för avsikt att undersöka hur informanterna upplever tiden på PUT-boendet som förberedande inför det relativt självständiga livet utanför boendet. Undersökningen bygger på en kvalitativ ansats med tematiskt öppna intervjuer. Fyra enskilda intervjuer har genomförts med unga vuxna killar som tidigare kommit till Sverige som ensamkommande barn. Det empiriska materialet har analyserats utifrån Aron Antonovskys teori om individens känsla av sammanhang, Erving Goffmans stigmatiseringsteori samt George Simmels teori om främlingen. Resultatet visade att de ensamkommande unga vuxna på olika sätt upplever att dem förberetts inför det relativt självständiga livet efter flytten från boendet. Vidare visar resultatet att de ensamkommande unga vuxna upplever ett utanförskap i relation till majoritetsbefolkningen och svensk-eritreanerna i Sverige. Det dubbla utanförskapet kan förklaras av deras ställning som både invandrare och ensamkommande i det svenska samhället.

The purpose of this study was to investigate perceptions and experiences of compassion fatigue that exist among social workers who work with the investigative work of unaccompanied children and adolescents. The study further investigated their experiences of preventive and counteracting actions. In this qualitative study, interviews were conducted with six social workers who worked with unaccompanied children and adolescents. The results show that social workers have experiences of compassion fatigue. There are many descriptions of burnout syndrome, and a few descriptions of secondary traumatic stress. The results also show that social workers have many ideas about how to prevent or counteract compassion fatigue, both with ideas in the form of self-care or ideas about organizational changes. / Syftet med studien var att undersöka vilka upplevelser och erfarenheter av compassion fatigue som finns bland socialsekreterare som arbetar med utredningsarbete av ensamkommande barn och ungdomar. I studien undersöktes också deras upplevelser av förebyggande eller motverkande åtgärder. Studien är kvalitativ och sex socialsekreterare som arbetar med ensamkommande barn och ungdomar intervjuades. Resultatet visar att socialsekreterarna har upplevelser och erfarenheter av compassion fatigue. Det finns många beskrivningar av utmattningssyndrom, och ett fåtal beskrivningar av sekundär traumatisk stress. Resultatet visar också att socialsekreterarna har många tankar om hur man förebygger eller motverkar compassion fatigue, både i form av egenvård eller idéer om organisatoriska förändringar.

The aim of this study was to increase the understanding of how foster parents of unaccompanied children and youths build and maintain relations with the foster placed children. Furthermore, this study highlights the foster parents’ view of being a foster parent and the effects of the commitment of being a foster home. The empirical material data has been collected by interviews with seven foster parents’ in Sweden and the theories that have been used for the analysis of the result are systems theory and a concept from the attachment theory, called internal working models. The conclusions of this study are that foster parents of unaccompanied children and youths have an ability to establish a valuable relationship with said children, however they experience cultural and linguistic difficulties in the process of establishing a relationship with the youths and children. Another conclusion is that the foster parents’ family lives have changed in positive terms while being a foster home.

This paper is a qualitative study about how personnel in Homes for Care and Accommodation work with mental health issues among unaccompanied children. The purpose with this study is to identify how they are working with mental health issues and explore how the personnel would like to work if their resources were unlimited. Interviews have been used as a qualitative method in this study and a social constructionist approach has been applied. The theoretical perspective in this study is salutogenesis and this perspective has been the stepping stone during the analysis of the gathered material. A reflexive analysis of the empirical data has been made and the result is presented in several themes connected to the experience of the personnel. The result and analysis show that it is not the duty of the accommodations to work with mental health issues but still, in practice, this have become their responsibility. The methods used are mainly focusing on building relationships with and structure around the adolescents. Conversations are the most important tool when working with mental health issues. The result also presents that clear information, more help from professionals and more education are items the respondents wishes that they had access to. In the discussion, reasoning is around who has the responsibility for mental health among unaccompanied children and how an increased sense of context could be a proposition for trying to decrease mental health issues among unaccompanied children. / Detta är en kvalitativ studie som berör hur personal på Hem för Vård och Boende arbetar med psykisk ohälsa hos ensamkommande barn. Syftet med studien är att identifiera på vilka sätt personal arbetar med psykisk ohälsa samt undersöka hur de skulle vilja arbeta om det fanns tillgång till obegränsat med resurser. I studien har djupintervjuer använts som datainsamlingsmetod och en socialkonstruktionistisk ansats har applicerats. Den teoretiska utgångspunkten i studien är salutogenes och har därmed tillämpats vid analys av det insamlade materialet. En reflexiv analys av empirin har genomförts och resultatet presenteras i olika teman kopplade till personalens upplevelser. I resultat och analys framkommer att respondenterna anser att det inte ligger i boendenas uppdrag att arbeta med psykisk ohälsa men att det i praktiken fallit på deras lott. Metoder som tillämpas i det vardagliga arbetet går främst ut på att bygga relationer med och skapa struktur kring ungdomarna. Samtal är det viktigaste redskapet i arbetet med psykisk ohälsa. Vidare visar resultatet att tydligare information, mer professionell hjälp och mer utbildning ligger på respondenternas önskelista. I diskussionen förs ett resonemang kring vem som egentligen har ansvaret för att arbeta med psykisk ohälsa hos ensamkommande barn och ungdomar samt att en ökad känsla av sammanhang kan vara ett förslag till minskad psykisk ohälsa hos ensamkommande ungdomar.