Föreliggande uppsats berör den enskilda individens krisberedskap. Syftet består av att undersöka hur gruppen unga vuxna upplever ansvar för krisberedskap och krisberedskapsåtgärder. Målet med uppsatsen är att identifiera faktorer av vikt för att gruppen unga vuxna ska vidta krisberedskapsåtgärder. Faktorerna ämnar möjliggöra målgruppsanpassningar som bidrar till att öka gruppens förmåga att hantera samhällsstörningar. Arbetet har genomförts med en kvalitativ metodansats. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av sju stycken semistrukturerade samtalsintervjuer. Resultatet visar på tre faktorer som är av vikt för att gruppen unga vuxna ska vidta krisbredskapsåtgärder. Faktorerna utgörs av 1) Synen på ansvar för krisberedskap, 2) Upplevelsen av oro inför olika samhällsstörning samt 3) Tillgången till kunskap, information och kommunikation. Föreliggande uppsats resultat torde vara statsvetenskapligt relevant för ansvariga myndigheters möjligheter till kunskapsstyrning och kommunikation med enskilda individer. Uppsatsens slutsatser påvisar även behovet av fortsatt vidare forskning.