Detta examensarbete är en studie av två nationella rådgivande dokument och sex gymnasieskolors likabehandlingsplaner. Syftet med studien är att undersöka hur sex gymnasieskolors likabehandlingsplaner förhåller sig till Skolverkets allmänna råd samt Diskrimineringsombudsmannen (DO), Barn- och elevombudet (BEO) och Skolinspektionens handledning. För att kunna göra detta undersöks hur arbetet med likabehandling beskrivs i Skolverkets allmänna råd, DO, BEO och Skolinspektionens handledning samt gymnasieskolornas likabehandlingsplaner. Metoden vi har använt oss av är kvalitativ textanalys. Vår huvudfrågeställning är följande: Hur förhåller sig de sex gymnasieskolornas likabehandlingsplaner till Skolverkets allmänna råd samt DO, BEO och Skolinspektionens handledning? För att kunna ta reda på detta har vi även följande två frågeställningar: Hur beskrivs arbetet med likabehandling i Skolverkets allmänna råd samt DO, BEO och Skolinspektionens handledning? Hur beskrivs arbetet med likabehandling i de sex gymnasieskolornas likabehandlingsplaner? I denna studie har vi kommit fram till att det skiljer sig åt hur väl likabehandlingsplanerna förhåller sig till de nationella rådgivande dokumenten. Likabehandlingsplanerna för skola 1, skola 2 och skola 5 följer Skolverkets allmänna råd samt DO, BEO och Skolinspektionens handledning till stor del, medan likabehandlingsplanerna för skola 3 och skola 6 inte följer dessa rekommendationer i lika stor utsträckning. Skola 4 uppfyller råden till viss del. Det framgår av vår studie att flera av skolorna har allvarliga brister i sina likabehandlingsplaner.

Despite the existence of a formalized set of EU strategies, problems seem to abound when it comes to the implementation of Gender Equality policies in universities. Specifically in the Greek context, the potential of GEPs to generate institutional and cultural change is highly contested. Aiming to illuminate how GE is conceptualized and implemented in this context but also to add to the methodological realm of blending constructivist with constructionist approaches, the critical frame analysis of the maximum variation sample of eight Greek universities’ policies revealed the persistence of the numeric discourse in women’s representation and a tokenistic, non-disruptive approach to proposing solutions. It has nevertheless also brought to light a progressive cluster of GE Committees that have managed to push their cause forward thanks to the heightened importance attributed to networking, and deliberations.