Karriärtjänstreformen lanserades i Sverige under 2013. Reformen syftar bland annat till att höja elevernas kunskapsnivå och att stärka läraryrkets status. Därmed inrättades befattningen förstelärare. Försteläraren kan ses som en slags utvecklingsledare som främst ska undervisa men som även kan inneha skolutvecklande uppdrag. Införandet av förstelärare har väcktdebatt i skolorna då reformen anses otydlig gällande syfte och genomförande. Tidigare forskning visar på att det är komplicerat att vara utvecklingsledare i en mellanposition mellan rektor och kollegor. Beroende på om skolutveckling bedrivs ur ett topdown-perspektiv eller ett bottom-up-perspektiv ställs det olika krav på utvecklingsledaren. Kraven kan oavsett vilket perspektiv man anlägger vara svåra för en utvecklingsledare att infria. Sedan tidigare pågår följeforskning kring reformens implementering och vissa utvärderingar har gjorts. Däremot saknas ett inifrånperspektiv på reformen, något som studien bidrar med. Syftet med studien är att beskriva förstelärares levda erfarenheter av sin roll som förstelärare. Studien svarar på vilka hinder och möjligheter förstelärare upplever i sitt förstelärarskap samt vilka implikationer dessa erfarenheter får för möjligheterna att utveckla undervisningen, skolan och professionen. För att kunna närma sig och förstå fenomenet förstelärare har studien en fenomenologiskansats. Genom att använda halvstrukturerad livsvärldsintervju som metod fick sex förstelärare från tre olika kommuner berätta om sina erfarenheter av sitt förstelärarskap. Resultatet presenteras i form av sex olika teman: att söka eller inte söka förstelärartjänst; jante och kollegors syn på försteläraren; att bli lyft av ämneslyften; från lärare till handledare; arbetsprocesser och samverkan med andra aktörer samt möjligheter och hinder i framtidauppdrag. Temana har sedan analyserats i relation till olika perspektiv på skolutveckling där aktionsforskning och evidensbasering har fått fungera som två idealtyper för skolutveckling. I studien framkommer att förstelärare befinner sig i spänningsfältet som uppstår mellan de tvåidealtyperna för skolutveckling. De möter motsägelsefulla krav och förväntningar i sinauppdrag, vilket innebär att de är i behov av stöd för att kunna genomföra det de är ålagda. Skolans utveckling utgår sällan från lärarnas egna frågor utan drivs i första hand uppifrån genom till exempel centralt styrda fortbildningsinsatser. Det leder också till att det är vissa ämnen och ett visst kunskapsuppdrag som prioriteras. För att reformen ska kunna vara hållbarkrävs att förstelärarna får vara med och påverka uppdragen, att de får hjälp och support i sittarbete samt att huvudman och rektor tydligt kommunicerar hur förstelärarna tillsätts och hur uppdragen ser ut.

<p>Uppsatsens syfte är att ge en överblick av EBP (Evidence Based-Practice) i socialt arbete och beskriva de mest centrala frågorna kring EBP i litteraturen. Den använda metoden är en systematisk litteraturstudie som utgått från sökningar i British Journal Of Social Work och databasen Libris. Övergripande frågor som berörs handlar om vad EBP är, dess metod, spridning av EBP och dess tillämpning. Resultatet visar att EBP:s framväxt utifrån dess ideologiska egenskaper passar bra in i neoliberal ideologi. EBP kan utifrån detta ses som en samling innovationer som den neoliberala ideologin bedömer som lämpliga att implementera i socialt arbete. EBP-förespråkarna delas upp i två huvudsakliga riktningar. Den ena riktningen förespråkar produktion av evidens i form av effektstudier med experimentell design. Den bästa tillgängliga evidensen skall sedan tillämpas, annat vore oetiskt med hänsyn till klienten. Den andra riktningen förespråkar en bredare arsenal av metoder för evidensproduktion. Här uttrycks en viss oro för att en allt för stark fokusering på effektstudier, kan störa förståelsen för kontexter och processer i det sociala arbetet. Evidensens överförbarhet till praktiken tas inte heller för given. Den bästa tillgängliga evidensen bör enligt denna riktning konsulteras i beslut. En tredje riktning utgörs av EBP-kritikerna. Dessa hänvisar till att det sociala arbetets kärna ofrånkomligt utgörs av en stor grad av osäkerhet, förvirring och tvivel, och så måste det vara. EBP skall enligt dessa kritiker inte tillämpas i sin nuvarande form. EBP sägs ha en felaktig syn på hur forskningsresultat kan tillämpas i praktiken och överföras mellan kontexter och på hur beslutsprocesser går till, vilket innebär att EBP inte fungerar som förespråkarna avsett. Att arbeta på något annat sätt anses inte vara etiskt riktigt gentemot klienten. Sammanfattningsvis föreligger alltså stora skillnader i synen på vilken kunskap som är mest relevant i praktiken, den ”tysta” eller den ”tekniskt-rationella”. Författarna menar slutligen att det kvarstår viktiga frågor som inte får tillfredställande svar i denna överblick av EBP. En mycket strikt forskningsdesign för att producera evidens är ypperlig för att minska felkällor, men möjligheterna att tillämpa evidensen i praktiken kan ifrågasättas, eftersom det finns för lite kunskap om hur tillämpningen fungerar i praktiken. En annan fråga handlar om brukarens relation till evidens. Bristen på detta perspektiv i materialet pekar mot att denna fråga kräver mer forskning. Ska den bästa tillgängliga evidensen vara bindande för hur beslut fattas eller ska det vara en förhandling mellan socialarbetaren och brukaren? Om det ska vara en förhandling, hur ska den se ut?</p> / <p>The purpose of this essay is to provide a survey of Evidence-Based Practice (EBP) in social work within the literature. The method employed is a systematic literature study that is based in the British Journal of Social Work and the database Libris. Overall questions posed concerns what EBP is, what its method is, the spread of EBP and its application.</p><p>The result shows that EBP is on the one hand an ideological movement that fits well with neoliberalism and on the other hand a collection of innovations which this ideological movement deems are proper to implement in social work. The advocates of EBP are in the essay split into two main standpoints. One standpoint advocates that the production of evidence are made as effect studies with experimental design. It is said that the best available evidence should be used. The other standpoint is that the production of evidence should use a broader range of methods, particularly including qualitative research designs. A concern is expressed that a too narrow focus on effect studies will hamper the understanding of context and process, an understanding which is crucial to knowing for whom and when an intervention will work. It is said that the best available evidence should be consulted. A third standpoint is taken by the critics of EBP. They claim that social work have a high degree of uncertainty, confusion and doubt which can not and should not be avoided. According to these critics, EBP in its present form should not be implemented. EBP is said to contain a mistaken view about how decisions are made and how research findings can be implemented in practice and transferred between different contexts. In conclusion it could be said that there are great differences concerning which knowledge is seen to be most relevant for social work practice, silent or technical-rational knowledge. The authors estimate that there are important questions that need more attention. Questions concerning how to best produce evidence and how to best use it have not been exhausted yet, neither in this essay nor in the literature. Many questions regarding how to minimize bias and regarding the transferability of results remain to be answered. The relationship between evidence and the service user has not yet been fully covered. The question needs more attention. Should the best available evidence decide the course of action or should this be decided by the social worker and the service user who jointly assess and take evidence into consideration when making their decisions? If the decisions should be made by the social worker and the service user, how should the process be like?</p>

Uppsatsens syfte är att ge en överblick av EBP (Evidence Based-Practice) i socialt arbete och beskriva de mest centrala frågorna kring EBP i litteraturen. Den använda metoden är en systematisk litteraturstudie som utgått från sökningar i British Journal Of Social Work och databasen Libris. Övergripande frågor som berörs handlar om vad EBP är, dess metod, spridning av EBP och dess tillämpning. Resultatet visar att EBP:s framväxt utifrån dess ideologiska egenskaper passar bra in i neoliberal ideologi. EBP kan utifrån detta ses som en samling innovationer som den neoliberala ideologin bedömer som lämpliga att implementera i socialt arbete. EBP-förespråkarna delas upp i två huvudsakliga riktningar. Den ena riktningen förespråkar produktion av evidens i form av effektstudier med experimentell design. Den bästa tillgängliga evidensen skall sedan tillämpas, annat vore oetiskt med hänsyn till klienten. Den andra riktningen förespråkar en bredare arsenal av metoder för evidensproduktion. Här uttrycks en viss oro för att en allt för stark fokusering på effektstudier, kan störa förståelsen för kontexter och processer i det sociala arbetet. Evidensens överförbarhet till praktiken tas inte heller för given. Den bästa tillgängliga evidensen bör enligt denna riktning konsulteras i beslut. En tredje riktning utgörs av EBP-kritikerna. Dessa hänvisar till att det sociala arbetets kärna ofrånkomligt utgörs av en stor grad av osäkerhet, förvirring och tvivel, och så måste det vara. EBP skall enligt dessa kritiker inte tillämpas i sin nuvarande form. EBP sägs ha en felaktig syn på hur forskningsresultat kan tillämpas i praktiken och överföras mellan kontexter och på hur beslutsprocesser går till, vilket innebär att EBP inte fungerar som förespråkarna avsett. Att arbeta på något annat sätt anses inte vara etiskt riktigt gentemot klienten. Sammanfattningsvis föreligger alltså stora skillnader i synen på vilken kunskap som är mest relevant i praktiken, den ”tysta” eller den ”tekniskt-rationella”. Författarna menar slutligen att det kvarstår viktiga frågor som inte får tillfredställande svar i denna överblick av EBP. En mycket strikt forskningsdesign för att producera evidens är ypperlig för att minska felkällor, men möjligheterna att tillämpa evidensen i praktiken kan ifrågasättas, eftersom det finns för lite kunskap om hur tillämpningen fungerar i praktiken. En annan fråga handlar om brukarens relation till evidens. Bristen på detta perspektiv i materialet pekar mot att denna fråga kräver mer forskning. Ska den bästa tillgängliga evidensen vara bindande för hur beslut fattas eller ska det vara en förhandling mellan socialarbetaren och brukaren? Om det ska vara en förhandling, hur ska den se ut? / The purpose of this essay is to provide a survey of Evidence-Based Practice (EBP) in social work within the literature. The method employed is a systematic literature study that is based in the British Journal of Social Work and the database Libris. Overall questions posed concerns what EBP is, what its method is, the spread of EBP and its application. The result shows that EBP is on the one hand an ideological movement that fits well with neoliberalism and on the other hand a collection of innovations which this ideological movement deems are proper to implement in social work. The advocates of EBP are in the essay split into two main standpoints. One standpoint advocates that the production of evidence are made as effect studies with experimental design. It is said that the best available evidence should be used. The other standpoint is that the production of evidence should use a broader range of methods, particularly including qualitative research designs. A concern is expressed that a too narrow focus on effect studies will hamper the understanding of context and process, an understanding which is crucial to knowing for whom and when an intervention will work. It is said that the best available evidence should be consulted. A third standpoint is taken by the critics of EBP. They claim that social work have a high degree of uncertainty, confusion and doubt which can not and should not be avoided. According to these critics, EBP in its present form should not be implemented. EBP is said to contain a mistaken view about how decisions are made and how research findings can be implemented in practice and transferred between different contexts. In conclusion it could be said that there are great differences concerning which knowledge is seen to be most relevant for social work practice, silent or technical-rational knowledge. The authors estimate that there are important questions that need more attention. Questions concerning how to best produce evidence and how to best use it have not been exhausted yet, neither in this essay nor in the literature. Many questions regarding how to minimize bias and regarding the transferability of results remain to be answered. The relationship between evidence and the service user has not yet been fully covered. The question needs more attention. Should the best available evidence decide the course of action or should this be decided by the social worker and the service user who jointly assess and take evidence into consideration when making their decisions? If the decisions should be made by the social worker and the service user, how should the process be like?

Allt högre krav ställs på en vetenskapligt grundad praktik inom det sociala arbetet, en så kallad evidensbaserad praktik. Studiens syfte är att undersöka evidensbasering i det sociala arbetets praktik. Detta uppnås genom en undersökning av arbetsmetoder och synen på evidensbaserat arbete hos fältassistenter verksamma i Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning. Studien genomförs med hjälp av intervjuer vilka analyseras tillsammans med olika dokument och ställs mot det teoretiska ramverket. Dokumenten utgörs av en populärvetenskaplig artikel och två arbetsplatsannonser samt skriftlig information från fältassistenterna. Författarna utgår därmed ifrån en kombination av olika sätt att inhämta kunskap. Det teoretiska ramverket utgörs av Socialstyrelsens modell för evidensbaserat arbete och tillämpad teoretisk litteratur gällande evidensbasering, socialt arbete och fältarbete. Studiens resultat visar enligt författarna att det råder en osäkerhet kring evidensbegreppet bland de fältassistenter som ingår i undersökningen. Detta leder till att den evidensbaserade praktiken till stor del utförs utan en professionell medvetenhet. / Increasingly high demands, in western welfare states, are placed on a scientifically based social work practice; a so-called evidence based practice. The aim for the study is to investigate evidence based social work practice. This is achieved through a study of the work methods of detached youth workers from Rinkeyby-Kista district administration in Stockholm and their view on evidence based social work. The study is conducted using interviews which together with various documents are analyzed and set against a theoretical framework. The documents consist of a popular science article, two job advertisements and data from detached youth workers. The authors thus use different methods of collecting data. The theoretical framework consists of the National Board model for evidence based work and applied theoretical literature regarding evidence based practice, social work and outreach work. The results demonstrate that there is uncertainty about the concept of evidence based practice among detached youth workers included in the survey. This furthermore leads to an evidence based practice which is largely carried out without a professional awareness.