De flesta människor skjuter ibland fram saker som borde göras. Att prokrastinera är att medvetet fördröja något som var planerat, med vetskap om negativa påföljder. Tidigare forskning vittnar om olika definitioner av begreppet, där fokus varierar från att betrakta prokrastinering som ett enhetligt fenomen till att handla om olika aspekter av beteendet. Många faktorer relaterar till prokrastinering, däribland hälsa och stress. Stress är en normal respons som framkallar agerande, däremot kan långvarig stress leda till utmattningsrelaterade symtom och många vuxna svenskar uppger att stress påverkar deras psykiska hälsa. Eftersom det redan finns samband mellan prokrastinering och stress var undersökningens syfte att utröna huruvida det finns ett samband mellan prokrastinering och självskattade utmattningsrelaterade symtom, samt undersöka eventuella skillnader mellan åldersgrupper. I enkätundersökningen deltog 112 personer mellan 22–72 år (M= 35.54; SD=10.37) varav 76 kvinnor, 35 män och en identifierade sig som annat. Utifrån medelvärdet delades deltagarna in i åldersgrupper. Data samlades in under två veckor utifrån frågor baserade på två validerade självskattningsskalor. Resultatet visade ett signifikant samband mellan prokrastinering och utmattningsrelaterade symtom, däremot kunde inga signifikanta skillnader mellan åldersgrupperna påvisas varken för prokrastinering eller utmattningsrelaterade symtom. Utifrån kunskapsläget anser vi att undersökningen kan bidra med ökad förståelse kring prokrastinering och utmattningsrelaterade symtom. / Most people put off things that should be done at some point. To procrastinate is to deliberately delay something that was planned, knowing that it will lead to negative consequences. Thus, previous research highlights different definitions and approaches to the phenomenon, where the focal point varies from considering procrastination as a uniform phenomenon to treating different aspects of the behavior. Many factors relate to procrastination, including health and stress. Stress in humans is a normal response that causes us to act in different contexts. However, prolonged stress can lead to various exhaustion symptoms, and many Swedish adults report that stress affects their mental health. A questionnaire survey was conducted with 112 participants aged 22–72 years (M= 35.54; SD=10.37), including 76 women, 35 men and one identified as other. Data was collected over two weeks using questions based on two validated self-report scales. Pearson's correlation coefficient was estimated, and two independent t-tests were performed. The results showed a significant association between procrastination and exhaustion symptoms. However, no significant differences between the age groups could be detected for either procrastination or exhaustion-related symptoms. Based on the state of knowledge, we believe that the study can contribute to a better understanding of procrastination and exhaustion symptoms.

För att bättre kunna förstå och hjälpa de som drabbas av långvarig smärtproblematik är detviktigt att applicera ett biopsykosocialt perspektiv. En tidigare studie föreslog att en vissskattning av smärtintensitet i ett cold pressor test (CPT) var en biomarkör för utvecklingen avlångvarig smärtproblematik. Denna studie syftade till att undersöka huruvida dennaföreslagna biomarkör, samt variansen i sammanlagd smärtintensitet under CPT, kan förklarasav uppfattad stress respektive utmattningssymtom, utöver demografiska faktorer ochsymtomkatastrofiering. Deltagarna (n = 35) genomförde ett CPT. CPT-skattningaranalyserades tillsammans med demografiska faktorer, symtomkatastrofiering, uppfattad stressoch utmattningssymtom i hierarkiska regressionsanalyser och hierarkiska binära logistiskaregressionsanalyser. Resultaten visade att högre grad av uppfattad stress predicerade lägresmärtintensitet, utöver övriga faktorer. Utmattningssymtom hade ingen signifikant effekt påsmärtintensitet. Inga undersökta faktorer kunde förklara den föreslagna biomarkören.Resultatet indikerar att det finns en suppressoreffekt där katastrofiering och uppfattad stresspåverkar varandra ömsesidigt. Detta visar på det komplexa biopsykosociala samspel sompåverkar upplevelsen av smärta. Denna komplexitet och interaktion är viktig att ha i åtankenär individer i riskzonen för att utveckla smärtproblematik ska identifieras. / In order to help and understand patients with chronic pain, it is important to apply abiopsychosocial perspective. One previous study proposed a specific rating in a cold pressortest (CPT) as a biomarker for the development of persistent pain. This study aimed to explorewhether this proposed biomarker, and the sum of pain intensity ratings during CPT, could beexplained by perceived stress and exhaustion symptoms respectively, above and beyonddemographic factors and symptom catastrophizing. The participants (n = 35) performed aCPT. CPT-ratings were analyzed, together with demographic factors, symptomcatastrophizing, perceived stress and exhaustion symptoms, using hierarchical regressionanalyses and hierarchical binary logistic regression analyses. The results showed that higherlevels of perceived stress predicted lower pain intensity, above and beyond the other variablesexamined. Exhaustion symptoms showed no significant effect on pain intensity. None of thevariables could explain the proposed biomarker. The results indicate a suppressor effectwhere symptom catastrophizing and perceived stress interact and influence each othersimultaneously. This highlights the biopsychosocial interplay which influences painexperience. This complexity and interaction is an important factor to consider in the processof identifying individuals who are at risk for developing persistent pain.

Stress-related exhaustion symptoms have a high prevalence which is only likely to increase further in the near future. Understanding the physiological underpinnings of exhaustion has important implications for accurate diagnosis and the development of effective prevention and intervention programs. Given its integrative role in stress-regulation, the parasympathetic branch of the autonomic nervous systems has been a valid starting point in the exploration of the physiological mechanisms behind exhaustion. The aim of the present study was to examine the directionality and specificity of the association between exhaustion symptoms and vagally-mediated heart rate variability (vmHRV), a relatively pure measure of parasympathetic tone. Exhaustion symptoms and vmHRV were measured at four annually assessment waves (2015–2018) of the Dresden Burnout Study. A total sample of N = 378 participants who attended at least two of the four annual biomarker measurements were included in the present analyses. Cross-lagged multi-level panel modelling adjusting for various covariates (e.g., age, sex, BMI) revealed that vmHRV was meaningfully predictive of exhaustion symptoms and not vice versa. In addition, these effects were specific for exhaustion symptoms as no effect was shown for the other burnout sub-dimensions, or for depressive symptoms. Our findings indicate a clear link between exhaustion symptoms and vmHRV which may hold great potential for both enhancing the diagnosis and treatment of exhaustion symptoms.