För att bättre kunna förstå och hjälpa de som drabbas av långvarig smärtproblematik är detviktigt att applicera ett biopsykosocialt perspektiv. En tidigare studie föreslog att en vissskattning av smärtintensitet i ett cold pressor test (CPT) var en biomarkör för utvecklingen avlångvarig smärtproblematik. Denna studie syftade till att undersöka huruvida dennaföreslagna biomarkör, samt variansen i sammanlagd smärtintensitet under CPT, kan förklarasav uppfattad stress respektive utmattningssymtom, utöver demografiska faktorer ochsymtomkatastrofiering. Deltagarna (n = 35) genomförde ett CPT. CPT-skattningaranalyserades tillsammans med demografiska faktorer, symtomkatastrofiering, uppfattad stressoch utmattningssymtom i hierarkiska regressionsanalyser och hierarkiska binära logistiskaregressionsanalyser. Resultaten visade att högre grad av uppfattad stress predicerade lägresmärtintensitet, utöver övriga faktorer. Utmattningssymtom hade ingen signifikant effekt påsmärtintensitet. Inga undersökta faktorer kunde förklara den föreslagna biomarkören.Resultatet indikerar att det finns en suppressoreffekt där katastrofiering och uppfattad stresspåverkar varandra ömsesidigt. Detta visar på det komplexa biopsykosociala samspel sompåverkar upplevelsen av smärta. Denna komplexitet och interaktion är viktig att ha i åtankenär individer i riskzonen för att utveckla smärtproblematik ska identifieras. / In order to help and understand patients with chronic pain, it is important to apply abiopsychosocial perspective. One previous study proposed a specific rating in a cold pressortest (CPT) as a biomarker for the development of persistent pain. This study aimed to explorewhether this proposed biomarker, and the sum of pain intensity ratings during CPT, could beexplained by perceived stress and exhaustion symptoms respectively, above and beyonddemographic factors and symptom catastrophizing. The participants (n = 35) performed aCPT. CPT-ratings were analyzed, together with demographic factors, symptomcatastrophizing, perceived stress and exhaustion symptoms, using hierarchical regressionanalyses and hierarchical binary logistic regression analyses. The results showed that higherlevels of perceived stress predicted lower pain intensity, above and beyond the other variablesexamined. Exhaustion symptoms showed no significant effect on pain intensity. None of thevariables could explain the proposed biomarker. The results indicate a suppressor effectwhere symptom catastrophizing and perceived stress interact and influence each othersimultaneously. This highlights the biopsychosocial interplay which influences painexperience. This complexity and interaction is an important factor to consider in the processof identifying individuals who are at risk for developing persistent pain.

Cognitive failures (CF) refers to the experience of daily attentional lapses or workingmemory mishaps; for example, reading something and instantly forgetting what you haveread, or experiencing missing out on obvious information from street signs. Relationsbetween CF and psychological stress have been found, where higher levels of stress indicatea higher risk of experiencing CF, and the other way around. Psychological stress is proven tobe moderated by physical activity. However, there are scarce findings on the directrelationship between physical activity and CF. This thesis investigates by a cross-sectionalobservational design if there is a relationship between cognitive failures and physical activityin the middle-aged population. All data were collected by a web-based survey with thequestionnaires CFQ, IPAQ and PSS-10 followed by the short task Digit Span. The sampleconsisted of 78 participants between the ages of 50-65 (M = 56). A two-stage hierarchicallinear regression was performed. The results showed no association between CF and physicalactivity, however CF was associated with stress and sex. The results are confirming previousfindings in terms of the relationship between CF and stress, as well as the small, yetsignificant, sex difference where women tend to report higher levels of stress and higherlevels of CF. Further research is of need, to investigate the direct interventional effectphysical activity could have on CF in the general population. / “Cognitive failures” (CF) syftar på de dagliga hjärnsläpp man upplever relaterade tilluppmärksamhet, arbetsminne och perception; till exempel att läsa något och omedelbartglömma vad du har läst, eller att missa att notera uppenbara gatuskyltar. Samband mellan CFoch psykologisk stress har hittats, där högre nivåer av stress indikerar högre risk för CF, ochvice versa. Psykologisk stress har visats minskas av fysisk aktivitet. Det finns dock få fyndom det direkta sambandet mellan fysisk aktivitet och CF. Den här uppsatsen undersökergenom en tvärsnittsdesign om det finns ett samband mellan CF och fysisk aktivitet i dengenerella medelålders befolkningen. Studien genomfördes genom en webbaseradundersökning med enkäterna CFQ, IPAQ och PSS-10 följt av en kort objektiv övning.Urvalet bestod av 78 deltagare mellan 50-65 år (M = 56). En tvåstegs-hierarkisk linjärregression genomfördes. Resultaten visade inget signifikant samband mellan CF och fysiskaktivitet, dock fanns samband mellan CF och stress samt kön. Denna studie bekräftar tidigarefynd både gällande sambandet mellan CF och stress såväl som en mindre, men signifikant,könsskillnad, där kvinnor tenderar att rapportera högre nivåer av stress samt högre nivåer avCF. Framtida studier i ämnet behövs för att undersöka den direkta interventionella effektenfysisk aktivitet kan ha på CF i den generella befolkningen.