<p>Utbränd redan innan gymnasieexamen? Ja kanske, det är i alla fall ingen omöjlighet. Att ungdomar lever under press, stress och krav råder det inga tvivel om. Mängder av undersökningar visar på samma sak: ohälsan bara växer. Syftet med denna uppsats är att lyfta fram människan bakom kravet: Vem är hon? Vad vill hon med sitt liv? Var kommer kraven ifrån? När känner hon sig trygg? Hur är det att vara ung i detta kravfyllda samhälle? För att få svar på dessa frågor har jag gjort fem kvalitativa djupintervjuer med fenomenografisk inriktning. Min avsikt med undersökningen är inte att ta fram en förklaring på problemet med ohälsan, utan min förhoppning är att den kan skapa någon slags förståelse för hur det är att vara ung idag. Dock tror jag att det är viktigt att vi öppnar oss för ett gränsöverskridande perspektiv om vi ska komma närmare lösningen. Den nya tidens sjukdomar orsakas inte av något virus, utan de antas istället ha sitt ursprung i människans relation till samhället och kulturen. Många människor och framförallt många ungdomar, är idag oförmögna att hantera det liv de förväntas leva. Hans Åkerberg pratar om ytexistentiella och basexistentiella tryggheter och menar att de ytexistentiella attributen har företräde i dagens samhälle; ekonomi, arbete, välfärd, status o s v. Detta framkommer också i min undersökning, men det blir också uppenbart att de ytexistentiella tryggheterna endast spelar en andrahandsroll. Det allra viktigaste i livet är istället de basexistentiella tryggheterna, vilka innebär att känna sig trygg och bekräftad som människa. Den slutsats jag har dragit av detta arbete är att det är viktigt att resonera kring de existentiella dimensionerna, då man utreder den nya tidens ohälsa.</p><p> </p>

<p>Mitt uttalade syfte var att studera ämnet meningen i livet utifrån Frankl, Fromm och Kübler-Ross. Min frågeställning var först vilka skillnader och likheter som föreligger mellan dem i ämnen som har betydelse för huvudsyftet: mening i livet. Därefter undrade jag över möjligheten att genom ett nutida levnadsöde bedöma tankegångarna.</p><p>Gällande första frågeställningen anser jag mig funnit både skillnader och likheter. Jag valde, efter studiet av litteraturen, att inrikta mig på ämnena kärlek, tid, människosyn, död och meningen i livet. Krasst har jag enbart funnit två områden där trion är överens och det är vikten av att ha kärlek till sig själv och nödvändigheten av att uppleva och ta hand om tiden här och nu. Själva anledningarna till denna likhet kan variera men vikten vid dem överensstämmer. Skillnaderna är otaliga, men av stegrande natur.</p><p>Fromm beskriver sin teori av meningen i livet genom varandets livsform logiskt. Han avböjer från känslomässiga yttringar, är återhållsam i sitt leverne och förkastar ägande som något som hindrar människan att hitta mening i varandet. Kübler-Ross befinner sig långt från Fromm när hon för fram intuitionen som ledsättet för att leva fullt och växa i nuet. Hennes mening består av att växa genom kärlek och lärande av läxor från den obegränsade världen. För det krävs att lita på sin intuition i situationer där det enligt Fromm krävs koncentration och kritiskt tänkande. Frankl befinner sig mellan de två. Han har inte samma öppenhet för förutbestämdhet och fortsatt liv som Kübler-Ross. Samtidigt står han i motsättning till Fromm då han anser att döden har betydelse för meningen i livet. Frankls mening är unik för varje människa och för varje ögonblick.</p><p>Fromm anser att vi själva styr, Frankl verkar ha ett övre skeende vilket människan kan påverka via anden och Kübler-Ross menar att det finns en färdig plan vilken människan styrs mot. I samtliga frågor anar jag en eskalering från Fromms återhållsamhet via Frankls förlåtande och möjliggörande till Kübler-Ross svävande harmoni.</p><p>Vad gäller dagens levnadsöde finner jag länkar till samtliga i trion. Dock anser jag att Frankls teorier är de som är mest framträdande. Att skapa olika värden, med attitydvärdet som det tyngsta och mest givande samt ta ställning lyser igenom som avgörande i Lindqvists berättelse. Att leva idag, men samtidigt hitta kraft i det förflutna som finns som en del av individen. Tryggheten i att veta att människan är älskad för sin ande, det som finns kvar oavsett den egna existensens varande. Slutligen, det bästa: att varje sekund är ett liv!</p>

<p>Vårt moderna samhälle är naturvetenskapens glansepok. Det som kännetecknar naturvetenskapen är att den är fri från religiös eller annan slags tro. Inom naturvetenskapen måste alla påståenden förankras i den verklighet som kan observeras. Detta lämnar inget utrymme för hänvisning till vare sig världsliga eller andliga auktoriteter. Religionens verklighetsförklaringar är ytterst ogiltiga för den moderna människan. Samtidigt som hennes kontroll över livet och naturen är allt starkare, drabbas hon i allt högre utsträckning av psykisk ohälsa. Borde det inte vara tvärtom? Nu när människan kan kontrollera enormt mycket i sin tillvaro borde hon må bättre och inte sämre, logiskt tänkt. Eller behöver hon kanske religion trots allt?</p><p>Av stor vikt i det här sammanhanget är att göra en distinktion mellan sekularisering och sekularism eller världslighet. Willebrands säger: ”Världens strävan mot självbestämmanderätt får inte sammanblandas med den ideologi som förnekar människans behov av att ta hänsyn till det som inte är av denna världen, med det som inte, principiellt eller faktiskt, ligger inom den mänskliga intelligensens räckvidd eller kontroll”.</p><p>Religionen är ett fenomen som har funnits i alla tider och kulturer. Den förefaller således utgöra en grundläggande del av den mänskliga kulturen. Av den anledningen och mot bakgrunden av sekulariseringsperspektivet är mitt mål att undersöka om det finns ett behov av religion, även i vår tid. Syftet med det här arbetet är således att försöka relatera sekulariseringen och den ökade psykiska ohälsan till varandra och undersöka om det finns något samband mellan de två olika företeelserna som kännetecknar vår samtid.</p>

Utbränd redan innan gymnasieexamen? Ja kanske, det är i alla fall ingen omöjlighet. Att ungdomar lever under press, stress och krav råder det inga tvivel om. Mängder av undersökningar visar på samma sak: ohälsan bara växer. Syftet med denna uppsats är att lyfta fram människan bakom kravet: Vem är hon? Vad vill hon med sitt liv? Var kommer kraven ifrån? När känner hon sig trygg? Hur är det att vara ung i detta kravfyllda samhälle? För att få svar på dessa frågor har jag gjort fem kvalitativa djupintervjuer med fenomenografisk inriktning. Min avsikt med undersökningen är inte att ta fram en förklaring på problemet med ohälsan, utan min förhoppning är att den kan skapa någon slags förståelse för hur det är att vara ung idag. Dock tror jag att det är viktigt att vi öppnar oss för ett gränsöverskridande perspektiv om vi ska komma närmare lösningen. Den nya tidens sjukdomar orsakas inte av något virus, utan de antas istället ha sitt ursprung i människans relation till samhället och kulturen. Många människor och framförallt många ungdomar, är idag oförmögna att hantera det liv de förväntas leva. Hans Åkerberg pratar om ytexistentiella och basexistentiella tryggheter och menar att de ytexistentiella attributen har företräde i dagens samhälle; ekonomi, arbete, välfärd, status o s v. Detta framkommer också i min undersökning, men det blir också uppenbart att de ytexistentiella tryggheterna endast spelar en andrahandsroll. Det allra viktigaste i livet är istället de basexistentiella tryggheterna, vilka innebär att känna sig trygg och bekräftad som människa. Den slutsats jag har dragit av detta arbete är att det är viktigt att resonera kring de existentiella dimensionerna, då man utreder den nya tidens ohälsa.

Vårt moderna samhälle är naturvetenskapens glansepok. Det som kännetecknar naturvetenskapen är att den är fri från religiös eller annan slags tro. Inom naturvetenskapen måste alla påståenden förankras i den verklighet som kan observeras. Detta lämnar inget utrymme för hänvisning till vare sig världsliga eller andliga auktoriteter. Religionens verklighetsförklaringar är ytterst ogiltiga för den moderna människan. Samtidigt som hennes kontroll över livet och naturen är allt starkare, drabbas hon i allt högre utsträckning av psykisk ohälsa. Borde det inte vara tvärtom? Nu när människan kan kontrollera enormt mycket i sin tillvaro borde hon må bättre och inte sämre, logiskt tänkt. Eller behöver hon kanske religion trots allt? Av stor vikt i det här sammanhanget är att göra en distinktion mellan sekularisering och sekularism eller världslighet. Willebrands säger: ”Världens strävan mot självbestämmanderätt får inte sammanblandas med den ideologi som förnekar människans behov av att ta hänsyn till det som inte är av denna världen, med det som inte, principiellt eller faktiskt, ligger inom den mänskliga intelligensens räckvidd eller kontroll”. Religionen är ett fenomen som har funnits i alla tider och kulturer. Den förefaller således utgöra en grundläggande del av den mänskliga kulturen. Av den anledningen och mot bakgrunden av sekulariseringsperspektivet är mitt mål att undersöka om det finns ett behov av religion, även i vår tid. Syftet med det här arbetet är således att försöka relatera sekulariseringen och den ökade psykiska ohälsan till varandra och undersöka om det finns något samband mellan de två olika företeelserna som kännetecknar vår samtid.

Mitt uttalade syfte var att studera ämnet meningen i livet utifrån Frankl, Fromm och Kübler-Ross. Min frågeställning var först vilka skillnader och likheter som föreligger mellan dem i ämnen som har betydelse för huvudsyftet: mening i livet. Därefter undrade jag över möjligheten att genom ett nutida levnadsöde bedöma tankegångarna. Gällande första frågeställningen anser jag mig funnit både skillnader och likheter. Jag valde, efter studiet av litteraturen, att inrikta mig på ämnena kärlek, tid, människosyn, död och meningen i livet. Krasst har jag enbart funnit två områden där trion är överens och det är vikten av att ha kärlek till sig själv och nödvändigheten av att uppleva och ta hand om tiden här och nu. Själva anledningarna till denna likhet kan variera men vikten vid dem överensstämmer. Skillnaderna är otaliga, men av stegrande natur. Fromm beskriver sin teori av meningen i livet genom varandets livsform logiskt. Han avböjer från känslomässiga yttringar, är återhållsam i sitt leverne och förkastar ägande som något som hindrar människan att hitta mening i varandet. Kübler-Ross befinner sig långt från Fromm när hon för fram intuitionen som ledsättet för att leva fullt och växa i nuet. Hennes mening består av att växa genom kärlek och lärande av läxor från den obegränsade världen. För det krävs att lita på sin intuition i situationer där det enligt Fromm krävs koncentration och kritiskt tänkande. Frankl befinner sig mellan de två. Han har inte samma öppenhet för förutbestämdhet och fortsatt liv som Kübler-Ross. Samtidigt står han i motsättning till Fromm då han anser att döden har betydelse för meningen i livet. Frankls mening är unik för varje människa och för varje ögonblick. Fromm anser att vi själva styr, Frankl verkar ha ett övre skeende vilket människan kan påverka via anden och Kübler-Ross menar att det finns en färdig plan vilken människan styrs mot. I samtliga frågor anar jag en eskalering från Fromms återhållsamhet via Frankls förlåtande och möjliggörande till Kübler-Ross svävande harmoni. Vad gäller dagens levnadsöde finner jag länkar till samtliga i trion. Dock anser jag att Frankls teorier är de som är mest framträdande. Att skapa olika värden, med attitydvärdet som det tyngsta och mest givande samt ta ställning lyser igenom som avgörande i Lindqvists berättelse. Att leva idag, men samtidigt hitta kraft i det förflutna som finns som en del av individen. Tryggheten i att veta att människan är älskad för sin ande, det som finns kvar oavsett den egna existensens varande. Slutligen, det bästa: att varje sekund är ett liv!