Uppsatsen beskriver och analyserar den franske filosofen och mystikern Simone Weils hantering av lidandets problem och sätter det i relation till den aktuella diskussionen mellan teodicéförespråkare och tänkare som avvisar teodicésvar på moralisk grund. Analysen behandlar inte teodicéproblemet som ett strikt logiskt och teoretiskt problem, utan lyfter fram hur Weils tänkande knyter an till de andliga och existentiella dimensionerna av problemet. Syftet med uppsatsen är dels att undersöka vilka föreställningar hos Weil, om Gud, universum och människans förhållningssätt till lidande, som bidrar till att göra lidandet begripligt och hanterbart, men också undersöka huruvida Weils förhållningssätt till lidandets problem kan utstå invändningar som riktats från representanter av s.k. ”antiteodicéer”. De teoretiska utgångspunkterna är en teori om lidande, ett antal problemkomplex relaterade till teodicéproblemet och fyra invändningar mot teodicésvar. Analysen visar att Weil ser möjligheter för lidandet att integreras i det goda genom att människans olycka kan vara är en källa till Guds kärlek. Hon ser också korset som en resurs som möjliggör gudomligt deltagande i den enskilda människans sårbarhet för lidande. I uppsatsens andra del framkommer att Weils hantering av lidandets problem kan utstå invändningar från representanter av antiteodicéer eftersom hon har en icke-instrumentell syn på lidande och dessutom menar att lidandet måste erfaras negativt för att kunna ha en positiv innebörd.

Studien undersöker fenomenet: upplevelser av läkande sexuella möten efter negativa sexuella erfarenheter. Syftet är att undersöka hur personer med tidigare negativa sexuella erfarenheter kan uppleva sexuella möten med andra som läkande samt hur det kan främja den sexuella hälsan. Fokus ligger på hur sexuella möten med andra kan upplevas, beskrivas och förstås som läkande. Ett underliggande syfte är att förmedla hopp till dem som kanske har förlorat hoppet om njutningsfulla sexuella möten med andra. Kunskap kring detta kan även komma att bidra till utvecklingen av hälsofrämjande arbete gällande sexuell hälsa hos personer med negativa sexuella erfarenheter. Interpretative Phenomenological Analysis användes som kvalitativ metod och fem intervjuer med personer som upplevt läkande sexuella möten genomfördes. Samtliga identifierade sig som kvinnor varav tre som bisexuella, en som heterosexuell och en som heterosexuell men attraheras av människor. Teorier för att begripliggöra fenomenet var Existentiella perspektiv, Social Baseline Theory samt Teorier om att omforma kroppsminnen. Tidigare relevant forskning var inom områden Sexuell läkning efter trauma, Social smärta och läkning samt Andra ingångar till upplevelser av läkande sexuella möten. Huvudteman som framkom var Ingen press! – första steget till läkning, Från olust till lust, Upplevelser av läkande sexuella möten samt Skillnaden mellan då och nu. Sammanfattningen är att intervjupersonerna uppgav att de kunde läka från tidigare negativa sexuella erfarenheter med hjälp av sexuella möten med andra. Genom tillitsfulla relationer vågade de anta sexuella utmaningar som främjade deras sexuella hälsa och förmåga att njuta. I de sexuella mötena hjälpte den andra dem att reglera och hantera känslor som kom upp. De kunde då omforma negativa kroppsminnen på ett djupt motsägande sätt och nå upplevelser av läkning. Slutsatsen är att mer forskning om fenomenet upplevelser av läkande sexuella möten behövs. Det kan vara så att det några har skadat kan behövas andra för att läka. / The study examines the phenomenon: experiences of healing sexual encounters after negative sexual ordeals. The purpose is to investigate how people with previous negative sexual experiences can experience sexual encounters with others as healing and how it can promote sexual health. The focus is on how sexual encounters with others can be experienced, described and understood as healing. An underlying purpose is to convey hope to those who may have lost hope of enjoyable sexual encounters with others. Knowledge about this may also contribute to the development of health-promoting work regarding sexual health in people with negative sexual experiences. Interpretative Phenomenological Analysis was used as a qualitative method and five interviews with people who experienced healing sexual encounters were conducted. All of them identified as women of which three as bisexual, one as heterosexual and one as heterosexual but attracted to humans. Theories to understand the phenomenon were Existential Perspective, Social Baseline Theory and Theories of reshaping body memories. Previous relevant research was within areas of Sexual Healing After Trauma, Social Pain and Healing and Other Paths to Experiences of Healing Sexual Encounters. The main themes that emerged was No pressure! - the first step to healing, From no desire to desire, Experiences of healing sexual encounters and The difference between then and now. In summary the interviewees reported that they were able to heal from previous negative sexual experiences with the help of sexual encounters with others. Through trusting relationships, they dared to take on sexual challenges that promoted their sexual health and ability to enjoy sex. In the sexual encounters, the other helped them to regulate and deal with the emotions that arose. They could then reshape negative body memories in a deeply contradictory way and achieve experiences of healing. The conclusion is that more research on the phenomenon experiences of healing sexual encounters is needed. It is possible that what some have injured may require others to heal.