Rural water supply and sanitation in low and middle income countries face the same challenges now as in the 1970s. Despite massive efforts in providing communal “borehole with handpump” and “improved latrines” to improve the lives of millions of people, this traditional approach to development is failing to deliver long lasting improved services - even if for the last 40 years many attempts have been made to solve problems in the approach. The main research question is “Can low-income rural families pay for rural water supply and sanitation?” This thesis has analysed household poverty and costs on water and sanitation services in Mozambique and Ghana based on 3,049 surveys collected between 2009-2010 by the IRC International Water and Sanitation Centre WASHCost project. Evidence shows that even extreme poor households can and do pay for improved water and sanitation services. However, households prefer to pay for more expensive services to reduce the distance required to collect water instead of paying for the cheaper maintenance of communal (further away) sources. For sanitation, without targeted support towards the poorest, improved latrines might be unaffordable. Also, without follow up support, behaviour change and health impact will not be sustained. Small increases in the wealth of the poorest have a large impact on the services demanded in terms of quantity, distance and time spend as well as an increase in the level of capital and maintenance expenditure. Ultimately, the world now is not the same as in the 1970s and for achieving universal sustainable coverage for water and sanitation we need to rethink the failed traditional approach to development in low income countries with a deeper understanding of the market segmentation in the lowest quintile of the population and their real aspirations and demand.

An easement is a right for a real property unit to use another real property unit in a specific way. There are two types of easements: agreement-based easements and official easements. Agreement easements are created by agreements between property owners and official easements are created through, for example, a cadastral pro- cedure by the local cadastral office. Sometimes there may be ambiguities and disputes about the meaning and extent of an easement. In order to establish what an easement mean and extent, the property owners can sub- mit a written application to a local cadastral office or a plaint to a district court. The local cadastral office will then start a property definition procedure and the local court will start a civil dispute case. The two processes handle similar issues and problems, but in different ways. The property defini- tion procedure is mainly regulated by the provisions in the Property Formation Act. The civil dispute case is mainly regulated by the provisions in the Swedish code of judicial procedure. The aim of this work is to de- scribe and to make a comparison of the property definition procedure and the civil dispute case from a time and cost perspective. In this thesis five civil dispute cases concerning easements and 10 property definitions concerning easements have been studied. For the civil dispute cases, the time and costs have been assessed and then compared with the time and costs for the property definitions. The study shows that the civil dispute cases are more time consuming than the property definitions and that the parties’ costs are much higher in the civil dispute cases than in the property definitions. An important rea- son for that the civil dispute cases are more time consuming is that the number of persons involved in the han- dling are more in a civil dispute case. One reason for that the parties' costs are higher in the civil dispute cases is that the parties have legal representatives, which are costly. In a property definition the parties usually just pay the cost of the property definition and legal representatives are less common. / Ett servitut är en rätt för en fastighet att på ett visst bestämt sätt utnyttja en annan fastighet. Det finns två typer av servitut; avtalsservitut och officialservitut. Avtalsservitut bildas genom avtal mellan berörda fastighetsägare och officialservitut bildas vid t.ex. lantmäteriförrättning hos Lantmäterimyndigheten. Ibland kan det uppstå oklarheter och tvister om vad ett servitut omfattar och innebär. För att få fastställt vad ett servitut omfattar och innebär kan fastighetsägarna ansöka om fastighetsbestämning hos Lantmäterimyndigheten eller ansöka om stämning hos en tingsrätt. Hos Lantmäterimyndigheten inleds då en fastighetsbestämningsförrättning och hos tingsrätten inleds en tvis- temålsprocess. Två processer där liknande frågor och problem hanteras, men på olika sätt. Vid en fastighetsbe- stämning används förrättningsförfarandet som främst regleras av bestämmelserna i fastighetsbildningslagen. Vid en tvistemålsprocess används rättegångsförfarandet som främst regleras av bestämmelserna i rättegångs- balken. Syftet med detta arbete är att redogöra för och göra en jämförelse av rättegångsförfarandet och förrätt- ningsförfarandet utifrån ett tids- och kostnadsperspektiv. I arbetet har fem tvistemål som berör servitut och 10 fastighetsbestämningar som berör servitut studerats. För domstolsmålen har tidsåtgången och kostnaderna uppskattats och sedan jämförts med tidsåtgången och kostnaderna för fastighetsbestämningarna. Studien visar att domstolsmålen är mer tidskrävande än fastighetsbestämningarna och parternas kostnader vid domstolsmål är mycket högre än vid fastighetsbestämningar. En viktig orsak till att domstolsmålen är mer tidskrävande är att antalet personer som är involverade i handläggningen är fler i ett domstolsmål. En orsak till att parternas kostnader är högre vid domstolsmål är att parterna har ombud, vilka är kostsamma. Vid en fastig- hetsbestämning betalar parterna normalt bara kostnaden för fastighetsbestämningen och ombud är mindre van- ligt.