A clearly defined ownership of real property is of great importance in order to support economic prosperity in society. An incentive grows for property owners to increase the value of their property and allow free transactions through investments. Property owners need to rely on property boundaries and respect their markings for the secur-ity of the property rights system not to be undermined. In Sweden it is therefore prohibited by law to move or destroy boundary markers. To for example find out where an uncertain boundary lies, a property definition can be used. With a decision of property definition the property boundaries become legally binding and registered in the Real Property Register. A property definition measure can also be used for other uncertainties surrounding properties, such as whether an easement exists and the extent to which joint facilities have. The purpose of this thesis is to increase the knowledge of property definitions and how they appear. Questions, such as which type of property definition that are most com-mon, who initiates the proceeding in general, and how often Real Property Formation Act ch. 14 sect. 5 and 6 applies, were examined. Interesting problems and results were also discussed. The results of the survey show that there are both areas that have not changed much at all since the Real Property Formation Act entered into force, and those who have. Results which have not changed were that, boundaries were most common to deter-mine, that property definition usually occur with another measure and that technical adjustments rarely were applied. Areas that however have been changed were that procedure costs agreements have increased and that the number of clearly docu-mented official initiative has decreased. / En klart definierad äganderätt till fast egendom är av stor vikt för att kunna skapa ekonomiskt välstånd i samhället. Det skapar incitament för fastighetsägare att genom investeringar öka värdet på sin fastighet och möjliggör fria transaktioner. För att tryggheten i äganderättssystemet inte ska urholkas måste fastighetsägarna ha förtro-ende för fastighetsgränser och respektera dess markeringar. I Sverige är det således enligt lag förbjudet att flytta eller ta bort gränsmarkeringar. För att ta reda på var, bland annat, en oklar gräns ligger används institutet fastighets-bestämning. Genom ett fastighetsbestämningsbeslut blir gränsen juridiskt bindande och registreras i fastighetsregistret. En fastighetsbestämningsåtgärd kan också använ-das för att reda ut andra oklarheter kring fastigheter, till exempel huruvida servitut finns och vilken omfattning gemensamhetsanläggningar har. Syftet med detta examensarbete är att öka kunskapsnivån om fastighetsbestämnings-förrättningar och hur de oftast ser ut i praktiken. I arbetet undersöks exempelvis frågor som vilken typ av fastighetsbestämning som är vanligast, vem som tar initiativ till förrättningen samt hur ofta åtgärderna i FBL 14:5 och 14:6 tillämpas. I uppsatsen förs också diskussioner kring intressanta problem och resultat. Resultaten av undersökningen visar att det både finns områden som inte har föränd-rats mycket alls sedan fastighetsbildningslagen trädde ikraft och sådana som har det. Exempel på några som inte förändrats är att det var vanligast att bestämma gränser, att fastighetsbestämning oftast sker i samband med en annan åtgärd och att FBL 14:6, teknisk jämkning sällan tillämpas. Områden som däremot har förändrats är att andelen överenskommelser om förrättningskostnader har ökat och att antalet officialinitiativ som tydligt redovisats i förrättningsakten har minskat.

An easement is a right for a real property unit to use another real property unit in a specific way. There are two types of easements: agreement-based easements and official easements. Agreement easements are created by agreements between property owners and official easements are created through, for example, a cadastral pro- cedure by the local cadastral office. Sometimes there may be ambiguities and disputes about the meaning and extent of an easement. In order to establish what an easement mean and extent, the property owners can sub- mit a written application to a local cadastral office or a plaint to a district court. The local cadastral office will then start a property definition procedure and the local court will start a civil dispute case. The two processes handle similar issues and problems, but in different ways. The property defini- tion procedure is mainly regulated by the provisions in the Property Formation Act. The civil dispute case is mainly regulated by the provisions in the Swedish code of judicial procedure. The aim of this work is to de- scribe and to make a comparison of the property definition procedure and the civil dispute case from a time and cost perspective. In this thesis five civil dispute cases concerning easements and 10 property definitions concerning easements have been studied. For the civil dispute cases, the time and costs have been assessed and then compared with the time and costs for the property definitions. The study shows that the civil dispute cases are more time consuming than the property definitions and that the parties’ costs are much higher in the civil dispute cases than in the property definitions. An important rea- son for that the civil dispute cases are more time consuming is that the number of persons involved in the han- dling are more in a civil dispute case. One reason for that the parties' costs are higher in the civil dispute cases is that the parties have legal representatives, which are costly. In a property definition the parties usually just pay the cost of the property definition and legal representatives are less common. / Ett servitut är en rätt för en fastighet att på ett visst bestämt sätt utnyttja en annan fastighet. Det finns två typer av servitut; avtalsservitut och officialservitut. Avtalsservitut bildas genom avtal mellan berörda fastighetsägare och officialservitut bildas vid t.ex. lantmäteriförrättning hos Lantmäterimyndigheten. Ibland kan det uppstå oklarheter och tvister om vad ett servitut omfattar och innebär. För att få fastställt vad ett servitut omfattar och innebär kan fastighetsägarna ansöka om fastighetsbestämning hos Lantmäterimyndigheten eller ansöka om stämning hos en tingsrätt. Hos Lantmäterimyndigheten inleds då en fastighetsbestämningsförrättning och hos tingsrätten inleds en tvis- temålsprocess. Två processer där liknande frågor och problem hanteras, men på olika sätt. Vid en fastighetsbe- stämning används förrättningsförfarandet som främst regleras av bestämmelserna i fastighetsbildningslagen. Vid en tvistemålsprocess används rättegångsförfarandet som främst regleras av bestämmelserna i rättegångs- balken. Syftet med detta arbete är att redogöra för och göra en jämförelse av rättegångsförfarandet och förrätt- ningsförfarandet utifrån ett tids- och kostnadsperspektiv. I arbetet har fem tvistemål som berör servitut och 10 fastighetsbestämningar som berör servitut studerats. För domstolsmålen har tidsåtgången och kostnaderna uppskattats och sedan jämförts med tidsåtgången och kostnaderna för fastighetsbestämningarna. Studien visar att domstolsmålen är mer tidskrävande än fastighetsbestämningarna och parternas kostnader vid domstolsmål är mycket högre än vid fastighetsbestämningar. En viktig orsak till att domstolsmålen är mer tidskrävande är att antalet personer som är involverade i handläggningen är fler i ett domstolsmål. En orsak till att parternas kostnader är högre vid domstolsmål är att parterna har ombud, vilka är kostsamma. Vid en fastig- hetsbestämning betalar parterna normalt bara kostnaden för fastighetsbestämningen och ombud är mindre van- ligt.

The purpose of this thesis is to describe property definition and special boundary demarcation and to analyze the differences between the two cadastral procedures. Property boundaries, especially unlawfully determined boundaries created through unofficial parcelling, can create conflicts between landowners and make it diffi-cult to know which land that a property contains of. It is possible to clarify the boundary conditions through a property definition or through a special boundary demarcation re-establish boundary marks. The methods used are: (1) A literature review to collect background information, (2) A case study to summarize court cases and (3) A questionnaire study to collect opinions from cadastral surveyors. The result is summarized in two comparisons. Firstly between restoration of landmark and special boundary demarcation (which replaced restoration of landmark in a legislative change in 2010), which demonstrated that the change in the law is considered positive because special boundary demarcation gives a legal effect on the boundaries. Secondly between property definition and special boundary demarcation which demonstrated that the two procedures are similar to each other. One difference between the procedures is that special boundary demarcation only can be used when there are no uncertainties concerning the boundary. It also demonstrated that the cadastral procedure costs only can be distributed during property definition. The legal effect on the boundaries contributes with a certainty for the property owners and is also considered positive for the community development. No exact definition of what a legal uncertainty is, was found using the three methods. A definition should make it easier to know which cadastral procedure that should be used. A question to examine in future studies is the possibilities to distribute cadastral procedure costs even during special boundary demarcation. / Syftet med uppsatsen är att beskriva fastighetsbestämning och särskild gräns-utmärkning samt att analysera skillnaderna mellan de olika förrättningsåtgärderna. Fastighetsgränser, speciellt olagligen bestämda gränser som tillkommit genom exempelvis sämjedelning, kan skapa konflikter mellan markägare. Det kan exem-pelvis vara svårt att veta vilken mark som hör till vilken fastighet. För att klargöra gränsförhållanden finns det möjlighet att avgöra fastighetsgränsers sträckning med fastighetsbestämning eller återutsätta gränsmärken med särskild gränsutmärkning. Metoderna som använts för att kunna uppfylla syftet är: (1) En litteraturstudie där bakgrundsinformation samlats in, (2) en fallstudie där rättsfall sammanfattats och (3) en enkätstudie där tio frågor besvarats av förrättningslantmätare. Resultatet av metoderna sammanfattas i två jämförelser. En mellan återställande av gränsmärke och särskild gränsutmärkning (som ersatte återställande av gräns-märke vid en lagändring år 2010) som bland annat visar att lagändringen anses vara positiv eftersom gränser nu får rättskraft. Den andra jämförelsen, mellan fastighetsbestämning och särskild gränsutmärkning visar att åtgärderna till stor del liknar varandra, men att särskild gränsutmärkning endast får ske när en gräns är juridiskt klar. Den visar också att fördelning av förrättningskostnader endast är möjlig vid fastighetsbestämning. Att gränser får rättskraft innebär en säkerhet för markägare och anses även vara bra exempelvis ur samhällsutvecklingssynpunkt. Med studien har det inte gått att hitta någon exakt definition av vad en juridisk oklarhet är, vilket borde finnas för att undvika svårigheter att välja förrättningsåtgärd. Att endast den sökande måste svara för kostnaden vid särskild gränsutmärkning anses vara orättvisst, eftersom motparten kan ha orsakat behovet av åtgärden. Möjlighet att förändra detta skulle kunna vara en intressant fråga att undersöka i framtida studier.