Denna uppsats handlar om hur medborgarens demokratiska position i samhällsbyggnadsprocessen påverkas beroende på valet av organisationsform i staden som expanderar. I denna studie har två städers stadsbyggnadsförvaltningar i kontrast till kommunala exploateringsbolag studerats utifrån två stadsutvecklingsprojekt. Att kommuner väljer att bolagisera sig inom stadsutveckling möjliggör för kommuner att delegera ut delar av ansvarsområdet för att resurseffektivisera samhällsbyggnadsprocessen. Planlagstiftandet bibehålls inom den kommunala förvaltningen, då de har den myndighetsutövande uppgiften att ta fram detaljplaner för mark- och vattenanvändning enligt Plan- och bygglagen. De kommunala exploateringsbolagen kan i sin tur i stället ansvara för att påverka i tidiga skeden för att bidra med underlag, samtidigt som man är med under hela resans gång. Frågan är vad medborgaren har för demokratiskt inflytande i det som står utanför samrådsskedet i planlagstiftningen? Vad bidrar ett exploateringsbolag med till medborgarna än vad förvaltningen inte gör med befintlig planlagstiftning?  Enligt Regeringsformen (SFS 1974:152) utgår ”all offentlig makt från folket” vilket i praktiken möjliggör för medborgare att gå och rösta på valdagen. För att belysa organisationsformernas inverkan på medborgarens demokratiska position har studien använt sig av ett teoretiskt ramverk, utifrån ett hermeneutiskt förhållningsätt av begreppen medborgardeltagande och medborgardialoger. Därigenom har begreppen delats upp i delar av medborgare, deltagande och dialog för att få en djupare förståelse utifrån en demokratisk synvinkel inom stadsplanering. Detta för att undersöka om medborgardeltagande och medborgardialoger kan medföra ett medborgerligt inflytande, eller om det enbart kan ses som ett sätt att legitimera den demokratiska processen. Det kan beskrivas som att 1+1=3, utifrån att deltagande och dialog inte behöver betyda ett ”faktiskt” inflytande utan kan vara symboliskt utifrån gällande planlagstiftning.  I studien framgår det att bolagsformen har medgett en kontinuitet som inte hade varit möjlig enbart utifrån kommunernas förvaltningar. Möjligheten att genomföra en sammanhållen vision från början till slut möjliggörs, genom att exploateringsbolagen är med under hela stadsutvecklingsprojektens fortskridning i båda de studerade fallen. Samtidigt som det finns resurser att kunna ta upp enskilda medborgares perspektiv, något som traditionellt sätt i kommunala stadsbyggnadsförvaltningen inte haft möjligheten till. Detta då man riktat sig till det allmänna kollektivet i genomförandet av större stadsutvecklingsprojekt, vilket dagens institutionella planlagstiftning är ett resultat av den historiska framväxten av medborgarens position.