Denna uppsats analyserar det litterära temat känslighet i Sigfrid Siwertz’ roman En flanör. Begreppet känslighet definieras i relation till perceptioner och känslor och därefter belyses känslighetens uttrycksformer tematiskt i en närläsning av romanen. Analysen relaterar vidare till andra valda litterära gestaltningar, som kan sättas i sammanhang med verket. Speciellt fokus läggs vid att kontextualisera känsligheten med hjälp av litterära såväl som filosofiska jämförelsepunkter. Uppsatsen argumenterar för att känsligheten fungerar som en central narrativ drivkraft och samtidigt som en funktion som upplöser det ”flanörideal” som inledningsvis gestaltas hos huvudpersonen Torsten Gjörloff. Detta mynnar ut i ett intressant motiv där ”hyperkänslighet” måste överfinnas för att det ska vara möjligt att relatera till och sympatisera med andra människor. För att belysa detta tema på djupet lånar denna uppsats in begrepp från Henri Bergson vars filosofi influerade Siwertz, och genom denna explikation blir känsligheten och överskridandet av den möjlig att begripa på ett nytt sätt. Uppsatsen avslutas med en reflektion över hur känsligheten kan relateras till vår samtid.