Denna uppsats analyserar det litterära temat känslighet i Sigfrid Siwertz’ roman En flanör. Begreppet känslighet definieras i relation till perceptioner och känslor och därefter belyses känslighetens uttrycksformer tematiskt i en närläsning av romanen. Analysen relaterar vidare till andra valda litterära gestaltningar, som kan sättas i sammanhang med verket. Speciellt fokus läggs vid att kontextualisera känsligheten med hjälp av litterära såväl som filosofiska jämförelsepunkter. Uppsatsen argumenterar för att känsligheten fungerar som en central narrativ drivkraft och samtidigt som en funktion som upplöser det ”flanörideal” som inledningsvis gestaltas hos huvudpersonen Torsten Gjörloff. Detta mynnar ut i ett intressant motiv där ”hyperkänslighet” måste överfinnas för att det ska vara möjligt att relatera till och sympatisera med andra människor. För att belysa detta tema på djupet lånar denna uppsats in begrepp från Henri Bergson vars filosofi influerade Siwertz, och genom denna explikation blir känsligheten och överskridandet av den möjlig att begripa på ett nytt sätt. Uppsatsen avslutas med en reflektion över hur känsligheten kan relateras till vår samtid.

Ett av nyckelbegreppen i Henri Bergson filosofi är Nuflödet. Bergson använder nuflödet för att beskriva hur varat i tiden är konstituerat som rörligt. I denna uppsats undersöker jag vad som är frihetens plats i nuflödet genom att studera hur Bergsons tankar om de mänskliga villkoren, intuitionen, livet och evolutionen utvecklas i Tiden och den fria viljan - En studie i omedelbara medvetandefakta (1889), Intuition och intelligens – Introduktion till metafysiken (1903) samt Creative Evolution (1907). För att se intuitionens roll för friheten i Bergsons filosofi har jag gått i dialog med Gilles Deleuzes ”Intuition as a method” (Bergsonism, 1988) samt "Lecture Course on Chapter Three of Bergson's "Creative Evolution"(1960). Deleuze klargör vikten av Bergsons intuitiva metod för att nå frihet i nuflödet. För att göra en kritisk jämförelse vänder jag mig sedan till Daniela Vallega-Neus artikel "Disseminating Time: Durations, Configurations, and Chance." (2017). Denna jämförelse öppnar upp för en vidare förståelse av vad frihet inifrån nuflödet skulle kunna vara. Den möjliggör även en argumentation om dans som en alternativ metod för att uppnå frihet i nuflödet. / One of the key concepts of Henri Bergson’s philosophy is Duration. Bergson uses duration to describe how being in time is constituted as moving. In this thesis I am searching for what room there is for freedom within duration by studying how Bergson’s thoughts about human conditions, intuition, life and evolution evolve in Time and Free Will (1889), An Introduction to Metaphysics (1903) and Creative Evolution (1907). I do this in dialogue with Gilles Deleuze´s ”Intuition as a method” (Bergsonism, 1966) and “Lecture Course on Chapter Three of Bergson's "Creative Evolution"”(1960). Deleuze clarifies the importance of Bergson’s intuitive method to reach freedom in duration. To make a critical comparison I use the article "Disseminating Time: Durations, Configurations, and Chance." (2017) written by Daniela Vallega-Neu. This comparison opens up to a broader sense of how freedom within duration could be conceived. It also makes an argument for dancing as an alternative method in order to reach freedom in duration possible.