Bakgrund: I Sverige genomförs ungefär 2600 amputationer av nedre extremiteter årligen. Traumatiska och diabetesrelaterade amputationer belyses och kan genomföras som en livräddande åtgärd men genomförs med risk för komplikationer. Amputation innebär att genomgå en transitionsprocess där sjuksköterskan har en avgörande roll. Syfte: Syftet är att beskriva patienters upplevelser efter amputation av nedre extremiteter. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats där 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design inkluderades. Bearbetning av samtliga artiklar genomfördes utifrån Fribergs femstegsmodell. Artiklarna är kvalitetsgranskade och etiskt godkända.   Resultat: Resultatet är sammanställt utifrån tre huvudkategorier: rehabiliteringsprocessen, förändrade förmågor och socialt samspel. Det beskriver att patienters upplevelser efter amputation är varierande samt att det finns flertalet faktorer som påverkar. Slutsats: Amputation innebär en fysisk förändring där personerna ställs inför utmaningar relaterat till självbild, förändrat utseende, samhällets ideal och skapandet av en ny normalitet i vardagen. Sjuksköterskan har en vital roll genom sjukhusförloppet och transitionsprocessen. God omvårdnad och ett positivt tillfrisknande främjas genom individanpassad information.

Bakgrund: Tryckkammarbehandling är en vanlig behandling för dykarsjuka, men kan även användas vid andra tillstånd, till exempel hos patienter med svårläkta sår, vilka överlag upplever sig ha sämre livskvalitet. Den definition av livskvalitet som valdes i denna studie grundades i den subjektiva livssituationens flerdimensionella aspekter. Studiens teoretiska förankring utgick från ett humanvetenskapligt perspektiv med fokus på upplevelsen kring livskvalitet utifrån WHO och Haas. Syfte: Att beskriva upplevelser av livskvalitet hos patienter med svårläkta sår i nedre extremiteter i samband med tryckkammarbehandling. Metod: Systematisk litteraturstudie av befintlig vetenskaplig litteratur inom intresseområdet. Artiklarna granskades kritiskt genom författartriangulering och analyserades utifrån ett deduktivt arbetsätt. Analysen grundar sig på fem artiklar. Resultat: Tryckkammarbehandling ledde, i de artiklar vi studerade, till ökad livskvalitet bland annat genom ökad sårläkning, förbättrad hälsa och minskad fysisk begränsning. Även den psykiska aspekten av livskvalitet förbättrades utifrån ökat psykiskt välbefinnande, ökad vitalitet, minskad depression samt minskad känslomässig begränsning. Under behandlingen kunde olika obehag som klaustrofobiska känslor infinna sig. Ur den sociala aspekten visade behandlingen på möjlighet att träffa andra i liknande situationer. Tidigare negativa erfarenheter påverkar både förtroendet för behandlingens utgång som patientens existentiella livskvalitet. Slutsats: Med ökad tillgång till tryckkammarbehandling kan fler patienter med svårläkta sår i nedre extremiteter få ökad livskvalitet. Vårdvetenskaplig forskning kring ämnet är begränsad och förslag på vidare forskning ges.

Sammanfattning  Bakgrund: Amputation av nedre extremiteter har en stor inverkan på patienters livssituation. Att förlora en kroppsdel innebär en begränsning av fysisk aktivitet, och att leva med en ny kroppsbild utgör en stor utmaning för patienterna. Samhälle och vårdgivare behöver visa förståelse och erbjuda en individanpassad vård till patienterna då detta har en avgörande betydelse för deras välbefinnande. Roys adaptionsmodell och ett fokus på personcentrerad vård hjälper vårdpersonal att få en holistisk syn och ökad förståelse för patienters reaktion och känslor, och därmed ett effektivare vårdresultat. Syfte: Belysa patienters upplevelser av en förändrad livssituation efter amputation av nedre extremiteter.Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats genomfördes och nio vetenskapliga artiklar analyserades utifrån Friberg (2022) analysmodell.Resultat: Resultatet visade att majoriteten av patienterna upplevde fantomsmärta och fantomförnimmelse efter amputation av nedre extremitet och att det inverkade på deras livskvalitet. Patientens smärtupplevelser möts av oförståelse från vårdgivare och familj, vänner och närstående. Det sociala stödet från familjer, vänner och vårdgivare, även ekonomiskt stöd från staten, var avgörande för patienters återhämning och livskvalitet. Amputationen förändrade patientens liv, både fysiskt och psykiskt. De flesta patienter har accepterat amputationen som en del i deras förändrade livssituation. De har en positiv inställning till framtiden och en anpassad protes var ett redskap för att kunna leva självständigt.Slutsats: Socialt stöd och stöd från vårdgivare är betydelsefullt för patienternas återhämtning och för att bryta självisolering. Fantomsmärta och smärtupplevelser som uppstår efter amputation påverkar patienternas vardag och många patienter accepterar det som en del av den förändrade livssituationen. Protesens begränsningar och möjligheter påverkar patienternas liv på olika sätt och kan ge möjligheter till ökad rörlighet och självförtroende. Som blivande sjuksköterska är det viktigt att arbeta med personcentrerad vård som fokuserar på patienten och inte sjukdomen, för att därigenom få ett bättre resultat och undvika onödigt vårdlidande.

Bakgrund: En amputation är ett livsförändrande ingrepp som orsakar ett stort lidande och påverkar individens livsvärld och levda kropp. Amputationer av nedre extremiteter till följd av vaskulära komplikationer förväntas öka internationellt. Därmed behövs mer forskning för att skapa en bredare förståelse om ingreppets påverkan samt vilka behov dessa individer har avseende psykiska, fysiska samt sociala aspekter. Med en ökad förståelse och kunskap om vilka utmaningar som möter dessa patienter kan sjuksköterskan på ett personcentrerat sätt bemöta och vägleda till en bättre livskvalitet och hälsa. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser i samband med amputation av nedre extremiteter till följd av vaskulära komplikationer. Metod: Totalt 10 artiklar med kvalitativ design kvalitetsgranskades och analyserades enligt Fribergs modell i fem steg. Resultat: Förlusten av en extremitet observerades vara ett multidimensionellt fenomen som innefattade påverkan på individen både fysiskt och emotionellt, men även socialt och ekonomiskt. Fem övergripande teman framkom: Att möta vården, Att vara i behov av stöd, Att bära på inre konflikter, Att övervinna hinder samt Att återta makten över sitt liv. Resultatet belyser denna patientkategoris upplevelser av en förändrad identitet, en förändrad kropp samt hur detta påverkar deras behov av autonomi och självbestämmande. Slutsats: Patientens upplevelse av mötet med vården kan förbättras via stöttning, samtal, information samt uppmuntran för att uppnå en mer skräddarsydd personcentrerad vård, med stort fokus på delaktighet och att detta sker på patientens egna premisser.

Cone Beam Computed Tomography (CBCT) är en relativt ny modalitet att användas inom ortopedin till olika typer av skador och användningen håller på att öka. Författarna till denna studien har under skolgången endast i liten omfattning stött på denna modalitet, vilket gjorde att deras intresse för att lära sig mer om den var stort. Syftet med den här studien var att sammanställa vilka fördelar och nackdelar modaliteten har vid frakturutredning i extremiteter. Metoden som användes till den här studien var en allmän litteraturstudie, där fakta samlades in från artiklar i olika databaser och även i kurslitteratur. Kvalitetsgranskningen gjordes av båda författarna enligt ett kvalitetsgranskningsprotokoll som var specialutformat för att passa studien bra.  I analysen sammanställdes informationen från artiklarna och kategoriserades för att göra resultatet mer lättöverskådligt. Resultatet visade på att fler frakturer hittas med hjälp av CBCT:n än vad det görs med konventionell röntgen. Detta gällde särskilt scaphoideum-, karpalbens-, och handledsfrakturer. Den visade sig även vara ett hjälpmedel gällande bedömning av instabil eller stabil fotled efter en viss typ av fotledsfraktur. Magnetisk resonans (MR) visade sig var något bättre än CBCT:n på att detektera scaphoideumfrakturer. Frakturdetekteringsförmågan hos CBCT:n var likvärdig som med den hos Multi Detector Computed Tompography (MDCT). Stråldosen ifrån CBCT:n visade sig vara högre än vid konventionell röntgen, men mindre än stråldosen från MDCT:n. CBCT:n var även billigare att köpa in och underhålla än MDCT:n. CBCT:n visade sig ha en vanlig typ av artefakter, som var beam-hardening artefakter och rörelseartefakter. Författarna till denna studien tror att CBCT:n kan vara ett bra komplement till konventionell röntgen vid olika frakturer i extremiteter, men mer forskning behöver göras då området fortfarande är relativt nytt och informationen är begränsad. / Cone Beam Computed Tomography (CBCT) is a relatively new modality to be used in orthopedic for various types of injuries and the usage is increasing. The authors of this study have only encountered this modality a little bit during school, which meant that their interest in learning more about it was big. The purpose of this study was to compile the advantages and disadvantages of this modality in fracture examination in extremities. The method used for this study was a general literature study, where facts were collected from articles in different databases and also in literature. The quality review was done by both authors according to a quality audit protocol that was tailor-made to suit the study well.  In the analysis, the information was compiled from the articles and categorized to make the result more easy to understand. The result showed that more fractures were found using CBCT than conventional X-ray. This was especially true of scaphoidum, carpal, and wrist fractures. It also proved to be an aid in assessing unstable or stable ankle after a certain type of ankle fracture. Magnetic resonance (MR) proved slightly better than the CBCT to detect scaphoid fractures. The fracture detection capability of the CBCT was similar to that of Multi Detector Computed Tompography (MDCT). The radiation dose from the CBCT was found to be higher than in conventional X-rays, but less than the radiation dose from the MDCT. The CBCT was also cheaper to buy and maintain than the MDCT. The CBCT proved to have a common type of artifacts, such as beam-hardening artifacts and movement artifacts. The authors of this study believe that the CBCT may be a good complement to conventional x-ray in various fractures in extremities, but more research needs to be done as this area is still relatively new and the information is limited.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2004. / Härtill 5 uppsatser.