The purpose of this study is to examine some factors that make a human grouse hunter to prolong and increase its hunting effort. The theory of optimal foraging is used for explaining their behavior. The data of this study is collected from a web-based inquiry from 2007 answered by grouse hunters in Sweden. The method that has been used is mainly bivariate statistics and logistic regression analysis. Key findings shows that an experienced grouse hunter has more than 5 times the chance of prolonging hunting effort when grouse density is high, compared to a beginner grouse hunter. On the same time experienced grouse hunters also stop hunting in advance when grouse density is low to a larger extent than inexperienced hunters. Other factors of importance for prolonging the hunting effort for a day are age and the travel distance to the hunting area. A hunter in the age of 35-60 years has got half the likelihood of prolong a good hunting day, compared to a hunter younger than 35 years old. A hunter that has travelled more than 300 km to the hunting area has got half the likelihood of prolonging, compared to a hunter with less than 300 km from its home adress to the hunting area. Conclusions: The result suggests that the behaviour of an experienced hunter is easier to explain by optimal foraging theory than less experienced hunters.

Competition is common between closely related species, no less between birds. For tits in temperate forests, competition for food and space is usually stronger during winter, as foraging opportunities are few. Many species with an otherwise broad diet, therefore,  start eating the same available food items and thus increase their overlap in the use of food resources. The purpose of this study was to investigate whether coal tits and marsh tits compete with each other. The observations were made in 10 selected locations with varying types of forests. In the study, 20 entrants and 20 blacks were observed for 5 minutes per individual. Every minute the position of the individual was noted in the tree.The results indicate an asymmetrical competition between the species because marsh tits changed its habitat use and were found lower in trees in the presence of coal tits, whereas coal tits did not change its habitat use in the presence of marsh tits. The movement by the Marsh tits can then reduce competition and give both species a better chance of living together. / Konkurrens är vanligt mellan närbesläktade arter, inte minst mellan fåglar. Konkurrensen om mat och boplatser blir oftast starkare på vinterhalvåret då det är svårare att hitta mat och många arter som annars föredrar olika sorters föda då börjar äta samma sort. Syftet med denna studie var att undersöka om svartmes och entita konkurrerar med varandra. Observationerna gjordes på 10 utvalda platser med varierande skogstyper. I studien observerades 20 entitor och 20 svartmesar i 5 minuter per individ. Varje minut noterades individens position i trädet. Resultaten visar att det kan förekomma en asymmetrisk konkurrens mellan arterna då entitan flyttade sig nedåt i höjdnivå i närvaro av svartmes, medan svartmes inte ändrade plats i närvaro av entita. Entitans nedflyttning kan då minska konkurrensen och ge båda arter bättre möjlighet till samlevnad.

The European eel is critically endangered (IUCN 2021), only 1% of the population remains and the recruitment has been estimated to be 5-10% of their historical values. The eel is in dire need of remedial efforts and many studies suggest that these efforts are best applied to elvers when these have ended their migration. To satisfy the need for suitable habitats of elvers, we need to understand which habitat is best suited to increase survival and growth. This study focuses on how habitat use of elvers, specifically use of gravel and sand bottom substrates, influences behaviour and activity. In a laboratory experiment, eels in aquaria with gravel substrate were 33 % less visible and had 50 % lower levels of observed activity than eels in aquaria with sand substrate. This difference in visibility and activity has implications for survival by affecting the ability to avoiding visual predators. If we can increase the chances of survival of elvers by strategical placement of gravel substrate as a remedial measure, we could be adding to the recovery of the population. / Europeisk ål är kritiskt hotad (IUCN 2021), endast 1% kvarstår av populationen och rekryteringen antas ligga runt 5–10% av historiska värden. Ålen är i stort behov av åtgärdsinsatser och många studier antyder att det är vid juvenil ålder då ålen avslutat sin vandring som insatser bäst kan tillämpas. För att tillgodose juvenila ålars behov av lämpligt habitat behöver vi kartlägga vilken typ av habitat som är bäst lämpad för överlevnad och tillväxt. Vid restaurering av vattendrag är det en relativt enkel insats att strategiskt placera substrat som förstärker ålens överlevnad. Denna studie har därför undersökt hur ålars habitatanvändning (grus- vs. sandsubstrat) påverkar beteende och aktivitet i ett laboratorieexperiment. De ålar som befann sig i akvarier med grussubstrat var 33 % mindre synlighet och observerades ha 50 % lägre aktivitet än de som befann sig i akvarier med sand. Dessa skillnader i synlighet och aktivitet kan ha en inverkan på överlevnadschanserna genom att det påverkar sannolikheten att kunna undvika visuella predatorer. Om vi kan öka chansen till överlevnad i juvenil ålder genom strategisk placering av grussubstrat vid åtgärdsinsatser bör detta bidra till att stärka populationen.

<p>Det här arbetet syftar till att undersöka om och hur födoberikning kan stimulera vitörade silkesapor att utföra högre frekvenser av naturliga beteenden samt att se hur aktiva aporna är och om de frivilligt visar sig för publik på djurparken. Födoberikningen gick ut på att erbjuda aporna mat på ett mer naturligt sätt istället för att enbart ge dem maten i matskålar. Dessutom syftar arbetet till att erbjuda aporna en näringsmässigt korrekt sammansatt kost. Studien utfördes på två grupper av vitörade silkesapor på Parken Zoo i Eskilstuna under perioden juni till september år 2004. Undersökningen delades upp i tre perioder, under period 1 observerades aporna utan att någon födoberikning genomfördes. Under period 2 introducerades födoberikningen stegvis samtidigt som kostens sammansättning ändrades. Under period 3 var all födoberikning införd och kosten som erbjöds var näringsmässigt korrekt. Vår studie visar att frekvenserna av naturliga beteenden ökade vid födoberikning, det vill säga ätbeteende minskade, födosöksbeteende ökade och aggressiva/revir beteenden minskade. Socialt/övrigt beteende och förflyttning skilde sig åt mellan de två grupperna. Aporna blev mer aktiva och var mer synliga för publik under period 3. Vår matstudie visar att det är viktigt att utvärdera apornas kostintag på djurpark eftersom risken är stor att de inte erbjuds och äter rätt proportioner av olika näringsämnen.</p> / <p>The aim of this study is to examine whether and how food enrichment can stimulate the common marmoset to more frequently display natural behaviour patterns; also to see how active the monkeys are and if they voluntarily show themselves to the public in the zoo. The food enrichment meant offering food to the monkeys in a way more natural than simply providing it in bowls. In addition the aim is to provide a nutritionally balanced diet. The study was conducted on two groups of common marmosets in Parken Zoo in Eskilstuna from June 2004 to September 2004. The study was split into three periods. During period 1 the monkeys were observed without food enrichment. During period 2 food enrichment was introduced gradually while the diet changed. During period 3 all food enrichment was provided and the diet offered was nutritionally correct. Our study shows that natural behaviour became more frequent with food enrichment, that is, eating behaviour decreased, foraging behaviour increased and aggressive/territorial behaviour decreased. Social/other behaviour and motion differed between the two groups. The monkeys became more active and were more often visible to the public during period 3. Our feeding study shows the importance of evaluating the nutritional intake of the monkeys in a zoo, because of the risk that they are not offered or are not eating the right proportions of nutrients.</p>

Det här arbetet syftar till att undersöka om och hur födoberikning kan stimulera vitörade silkesapor att utföra högre frekvenser av naturliga beteenden samt att se hur aktiva aporna är och om de frivilligt visar sig för publik på djurparken. Födoberikningen gick ut på att erbjuda aporna mat på ett mer naturligt sätt istället för att enbart ge dem maten i matskålar. Dessutom syftar arbetet till att erbjuda aporna en näringsmässigt korrekt sammansatt kost. Studien utfördes på två grupper av vitörade silkesapor på Parken Zoo i Eskilstuna under perioden juni till september år 2004. Undersökningen delades upp i tre perioder, under period 1 observerades aporna utan att någon födoberikning genomfördes. Under period 2 introducerades födoberikningen stegvis samtidigt som kostens sammansättning ändrades. Under period 3 var all födoberikning införd och kosten som erbjöds var näringsmässigt korrekt. Vår studie visar att frekvenserna av naturliga beteenden ökade vid födoberikning, det vill säga ätbeteende minskade, födosöksbeteende ökade och aggressiva/revir beteenden minskade. Socialt/övrigt beteende och förflyttning skilde sig åt mellan de två grupperna. Aporna blev mer aktiva och var mer synliga för publik under period 3. Vår matstudie visar att det är viktigt att utvärdera apornas kostintag på djurpark eftersom risken är stor att de inte erbjuds och äter rätt proportioner av olika näringsämnen. / The aim of this study is to examine whether and how food enrichment can stimulate the common marmoset to more frequently display natural behaviour patterns; also to see how active the monkeys are and if they voluntarily show themselves to the public in the zoo. The food enrichment meant offering food to the monkeys in a way more natural than simply providing it in bowls. In addition the aim is to provide a nutritionally balanced diet. The study was conducted on two groups of common marmosets in Parken Zoo in Eskilstuna from June 2004 to September 2004. The study was split into three periods. During period 1 the monkeys were observed without food enrichment. During period 2 food enrichment was introduced gradually while the diet changed. During period 3 all food enrichment was provided and the diet offered was nutritionally correct. Our study shows that natural behaviour became more frequent with food enrichment, that is, eating behaviour decreased, foraging behaviour increased and aggressive/territorial behaviour decreased. Social/other behaviour and motion differed between the two groups. The monkeys became more active and were more often visible to the public during period 3. Our feeding study shows the importance of evaluating the nutritional intake of the monkeys in a zoo, because of the risk that they are not offered or are not eating the right proportions of nutrients.