<p>Dvärgflodhästen (<em>Hexaprotondon liberiensis</em>) lever i Västafrika där den upptäcktes på 1800-talet, men det var inte förrän på 1900- talen som de introducerades första gången i djurpark. Studier på vilda dvärgflodhästen har visat sig vara svåra att genomföra, därför har de flesta studier gjorts på dvärgflodhästar i fångenskap. Dvärgflodhästen är ett mycket skyggt djur som lever i regnskogarna runt floder, träsk och sumpmarker. Den är ett nattlevande djur som ofta lever solitärt.</p><p> </p><p>I den här studien studeras tre utvalda dvärgflodhästar på parken zoo i Eskilstuna, vad de har för nattaktivitet och hur de använder sig utav miljöberikningen. Leah, Anton och Krakunia var de tre observerade dvärgflodhästarna.</p><p>   </p><p>Videokameror sattes upp för att filma fyra nätter för varje individ från kl. 16.00- 03.00. Ett protokoll fördes vart tionde minut och deras aktivitet antecknades. Dessa resultat sammanställdes i beskrivande text och jämfördes sedan med varandra i diagram. Diagram visade bland annat att Leah använde sin pool mest av alla, Anton var den mest aktiva och nyfikna medan Krakunia knappt rörde sin miljöberikning.</p><p> </p><p>Varför finns dessa skillnader? Har deras ålder, kön eller utseende på rummet någon betydelse? Hur skulle man kunna förbättra miljöberikningen i dvärgflodhästarnas rum? Eftersom de är utrotningshotade är det viktigt att man gör några åtgärder och försöker bevara deras naturliga miljö i den mån det är möjligt. Kan man med hjälp av djurparken återinföra dvärgflodhästar i naturen? Enligt en artikel skulle det kunna vara möjligt.</p><p> </p>

Dvärgflodhästen (Hexaprotondon liberiensis) lever i Västafrika där den upptäcktes på 1800-talet, men det var inte förrän på 1900- talen som de introducerades första gången i djurpark. Studier på vilda dvärgflodhästen har visat sig vara svåra att genomföra, därför har de flesta studier gjorts på dvärgflodhästar i fångenskap. Dvärgflodhästen är ett mycket skyggt djur som lever i regnskogarna runt floder, träsk och sumpmarker. Den är ett nattlevande djur som ofta lever solitärt.   I den här studien studeras tre utvalda dvärgflodhästar på parken zoo i Eskilstuna, vad de har för nattaktivitet och hur de använder sig utav miljöberikningen. Leah, Anton och Krakunia var de tre observerade dvärgflodhästarna.     Videokameror sattes upp för att filma fyra nätter för varje individ från kl. 16.00- 03.00. Ett protokoll fördes vart tionde minut och deras aktivitet antecknades. Dessa resultat sammanställdes i beskrivande text och jämfördes sedan med varandra i diagram. Diagram visade bland annat att Leah använde sin pool mest av alla, Anton var den mest aktiva och nyfikna medan Krakunia knappt rörde sin miljöberikning.   Varför finns dessa skillnader? Har deras ålder, kön eller utseende på rummet någon betydelse? Hur skulle man kunna förbättra miljöberikningen i dvärgflodhästarnas rum? Eftersom de är utrotningshotade är det viktigt att man gör några åtgärder och försöker bevara deras naturliga miljö i den mån det är möjligt. Kan man med hjälp av djurparken återinföra dvärgflodhästar i naturen? Enligt en artikel skulle det kunna vara möjligt.

<p>Det här arbetet syftar till att undersöka om och hur födoberikning kan stimulera vitörade silkesapor att utföra högre frekvenser av naturliga beteenden samt att se hur aktiva aporna är och om de frivilligt visar sig för publik på djurparken. Födoberikningen gick ut på att erbjuda aporna mat på ett mer naturligt sätt istället för att enbart ge dem maten i matskålar. Dessutom syftar arbetet till att erbjuda aporna en näringsmässigt korrekt sammansatt kost. Studien utfördes på två grupper av vitörade silkesapor på Parken Zoo i Eskilstuna under perioden juni till september år 2004. Undersökningen delades upp i tre perioder, under period 1 observerades aporna utan att någon födoberikning genomfördes. Under period 2 introducerades födoberikningen stegvis samtidigt som kostens sammansättning ändrades. Under period 3 var all födoberikning införd och kosten som erbjöds var näringsmässigt korrekt. Vår studie visar att frekvenserna av naturliga beteenden ökade vid födoberikning, det vill säga ätbeteende minskade, födosöksbeteende ökade och aggressiva/revir beteenden minskade. Socialt/övrigt beteende och förflyttning skilde sig åt mellan de två grupperna. Aporna blev mer aktiva och var mer synliga för publik under period 3. Vår matstudie visar att det är viktigt att utvärdera apornas kostintag på djurpark eftersom risken är stor att de inte erbjuds och äter rätt proportioner av olika näringsämnen.</p> / <p>The aim of this study is to examine whether and how food enrichment can stimulate the common marmoset to more frequently display natural behaviour patterns; also to see how active the monkeys are and if they voluntarily show themselves to the public in the zoo. The food enrichment meant offering food to the monkeys in a way more natural than simply providing it in bowls. In addition the aim is to provide a nutritionally balanced diet. The study was conducted on two groups of common marmosets in Parken Zoo in Eskilstuna from June 2004 to September 2004. The study was split into three periods. During period 1 the monkeys were observed without food enrichment. During period 2 food enrichment was introduced gradually while the diet changed. During period 3 all food enrichment was provided and the diet offered was nutritionally correct. Our study shows that natural behaviour became more frequent with food enrichment, that is, eating behaviour decreased, foraging behaviour increased and aggressive/territorial behaviour decreased. Social/other behaviour and motion differed between the two groups. The monkeys became more active and were more often visible to the public during period 3. Our feeding study shows the importance of evaluating the nutritional intake of the monkeys in a zoo, because of the risk that they are not offered or are not eating the right proportions of nutrients.</p>

Det här arbetet syftar till att undersöka om och hur födoberikning kan stimulera vitörade silkesapor att utföra högre frekvenser av naturliga beteenden samt att se hur aktiva aporna är och om de frivilligt visar sig för publik på djurparken. Födoberikningen gick ut på att erbjuda aporna mat på ett mer naturligt sätt istället för att enbart ge dem maten i matskålar. Dessutom syftar arbetet till att erbjuda aporna en näringsmässigt korrekt sammansatt kost. Studien utfördes på två grupper av vitörade silkesapor på Parken Zoo i Eskilstuna under perioden juni till september år 2004. Undersökningen delades upp i tre perioder, under period 1 observerades aporna utan att någon födoberikning genomfördes. Under period 2 introducerades födoberikningen stegvis samtidigt som kostens sammansättning ändrades. Under period 3 var all födoberikning införd och kosten som erbjöds var näringsmässigt korrekt. Vår studie visar att frekvenserna av naturliga beteenden ökade vid födoberikning, det vill säga ätbeteende minskade, födosöksbeteende ökade och aggressiva/revir beteenden minskade. Socialt/övrigt beteende och förflyttning skilde sig åt mellan de två grupperna. Aporna blev mer aktiva och var mer synliga för publik under period 3. Vår matstudie visar att det är viktigt att utvärdera apornas kostintag på djurpark eftersom risken är stor att de inte erbjuds och äter rätt proportioner av olika näringsämnen. / The aim of this study is to examine whether and how food enrichment can stimulate the common marmoset to more frequently display natural behaviour patterns; also to see how active the monkeys are and if they voluntarily show themselves to the public in the zoo. The food enrichment meant offering food to the monkeys in a way more natural than simply providing it in bowls. In addition the aim is to provide a nutritionally balanced diet. The study was conducted on two groups of common marmosets in Parken Zoo in Eskilstuna from June 2004 to September 2004. The study was split into three periods. During period 1 the monkeys were observed without food enrichment. During period 2 food enrichment was introduced gradually while the diet changed. During period 3 all food enrichment was provided and the diet offered was nutritionally correct. Our study shows that natural behaviour became more frequent with food enrichment, that is, eating behaviour decreased, foraging behaviour increased and aggressive/territorial behaviour decreased. Social/other behaviour and motion differed between the two groups. The monkeys became more active and were more often visible to the public during period 3. Our feeding study shows the importance of evaluating the nutritional intake of the monkeys in a zoo, because of the risk that they are not offered or are not eating the right proportions of nutrients.

Hos grisar finner man flera stereotypiska beteenden, som rörbitning och svansbitning. Dessa beteenden är relativt vanliga hos grisar. En miljöberikning definieras som förbättring av ett djurs välfärd, både psykologisk och fysiologiskt, genom förändringar hos djurets omgivning. Denna studie har undersökt om miljöberikningar kan minska stereotypiska beteenden hos grisar. De två olika miljöberikningar som har använts är en jutesäck fylld med halm och en Jolly Ball™. De tre stereotypiska beteendena som studerades var rörbitning, svansbitning och bukmassage. Studien utfördes på 107st grisar uppdelade på 12 boxar, under totalt tre veckor. Alla tre stereotypiska beteenden minskade statistiskt signifikant . Detta visar att båda miljöberikningarna hade en positiv effekt på grisarna då de minskade deras stereotypiska beteenden. De interagerade mer med jutesäcken fylld med halm än vad det gjorde med Jolly Ball™.  Grisarna föredrog den miljöberikningen som var omformbar, förstörbar, ätbar, tuggbar, vilket går i linje med liknande studier. / Among fattening pigs you find several stereotypical behaviours, such as bar-biting and tail-biting. These behaviours are quite common among domestic pigs. Environmental enrichments are often used to reduce stereotypical behaviours in animals.  An environmental enrichment is defined as an improvement of an animal’s welfare, both psychologically and physiologically, through changes in the environment of the animal. With this study, different environmental enrichments were studied to see if they can reduce stereotypical behaviour among fattening pigs. The two different environmental enrichments used were a jute sack filled with straw and a Jolly Ball™. The stereotypical behaviours that were looked at were bar-biting, tail-biting and belly-nosing. The study was carried out on 107 pigs divided into 12 pig boxes, during 3 weeks in total. All three stereotypical behaviours decreased significantly. This shows that the environmental enrichments had a positive effect on the pigs, since they reduced their stereotypical behaviour. The pigs interacted more with the jute sack than they did with the Jolly Ball™.  The pigs preferred the environmental enrichment that was destructible, edible, deformable and chewable, which fits well into similar studies that have been executed.