<p>Syftet med studien var att beskriva förstagångsmammors upplevelse av kontakten med personalen på BVC samt hur de upplever informationen de får från personalen på BVC. Studien hade en beskrivande design och tio förstagångsmammor på en BVC i Mellansverige deltog i studien. Data samlades via intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i sju kategorier. I kategorin <em>telefonkontakt</em> beskriver förstagångsmammor att de önskade bättre tillgänglighet och mer telefontider över dagen. <em>Bemötandet</em> av personalen på BVC upplevdes som personligt, de blev igenkända, det fanns tid för frågor vid besöket och de kunde fråga om allt. <em>Förväntningarna</em> inför kontakten med BVC var höga, de trodde att personalen hade svar på allt. I kategorin <em>föräldrastöd </em>framkom att förstagångsmammorna önskade föräldragrupper i större utsträckning och över en längre tid.  <em>Informationen</em> uppfattades som otillräcklig och den information som gavs var inte alltid relevant för tillfället. I kategorin <em>besök</em> framkom önskemål om längre besökstider. De flesta förstagångsmammor hade blivit erbjudna hembesök, det upplevdes positivt inför den kommande kontakten med BVC. Slutligen i kategorin <em>kontinuitet </em>framkom det att förstagångsmammorna ansåg det som värdefullt att få träffa samma BVC sjuksköterska vid besöken, de kände sig därigenom trygga och fick en bättre kontakt med BVC sjuksköterskan. <strong></strong></p>

No description available.

No description available.

<p>Föräldrautbildningen vid barnmorskemottagningar har till uppgift att förbereda föräldrar inför förlossning och kommande föräldraskap. Med avstamp i mina egna upplevelser av att bli förälder ville jag analysera diskursen inom detta område. Mina utgångspunkter är att den reproducerar snarare än motverkar traditionell könspositionering. Bakgrunden till val av ämne är dels baserat på egna erfarenheter, men tidigare forskning har påpekat att ansvarsfördelningen grundläggs tidigt i graviditeten och i mötet med mödravården. Som teori anlägger jag ett köns- och maktperspektiv i form av en hegemonisk maskulinitet, men även begreppet barnorienterad maskulinitet blir viktig i sammanhanget. Syftet med undersökningen är att genom en diskursanalys titta närmare på hur föräldrautbildningar kan upprätthålla och reproducera könspositioner inom föräldraskapet. Frågeställningen var: På vilket sätt betonas olikheterna mellan könen inom föräldrautbildningar?och</p><p>Vad kan det få för inverkan på ett jämställt föräldraskap?Utifrån dessa frågor gjordes en textanalys av skriven text med anknytning till föräldrautbildningar samt intervjuer med två barnmorskor och en pappagruppsledare. Resultatet blev att olikheten betonas på en rad olika områden och framförallt är diskursen kring det maskulina föräldraskapet starkt. Vilket medför att en gränsdragning av vad som är maskulint och feminint blir viktigt och att den barnorientering som märkts hos fäder inte medför ett jämställdare föräldraskap.</p>

Föräldrautbildningen vid barnmorskemottagningar har till uppgift att förbereda föräldrar inför förlossning och kommande föräldraskap. Med avstamp i mina egna upplevelser av att bli förälder ville jag analysera diskursen inom detta område. Mina utgångspunkter är att den reproducerar snarare än motverkar traditionell könspositionering. Bakgrunden till val av ämne är dels baserat på egna erfarenheter, men tidigare forskning har påpekat att ansvarsfördelningen grundläggs tidigt i graviditeten och i mötet med mödravården. Som teori anlägger jag ett köns- och maktperspektiv i form av en hegemonisk maskulinitet, men även begreppet barnorienterad maskulinitet blir viktig i sammanhanget. Syftet med undersökningen är att genom en diskursanalys titta närmare på hur föräldrautbildningar kan upprätthålla och reproducera könspositioner inom föräldraskapet. Frågeställningen var: På vilket sätt betonas olikheterna mellan könen inom föräldrautbildningar?och Vad kan det få för inverkan på ett jämställt föräldraskap?Utifrån dessa frågor gjordes en textanalys av skriven text med anknytning till föräldrautbildningar samt intervjuer med två barnmorskor och en pappagruppsledare. Resultatet blev att olikheten betonas på en rad olika områden och framförallt är diskursen kring det maskulina föräldraskapet starkt. Vilket medför att en gränsdragning av vad som är maskulint och feminint blir viktigt och att den barnorientering som märkts hos fäder inte medför ett jämställdare föräldraskap.

Syftet med studien var att beskriva förstagångsmammors upplevelse av kontakten med personalen på BVC samt hur de upplever informationen de får från personalen på BVC. Studien hade en beskrivande design och tio förstagångsmammor på en BVC i Mellansverige deltog i studien. Data samlades via intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i sju kategorier. I kategorin telefonkontakt beskriver förstagångsmammor att de önskade bättre tillgänglighet och mer telefontider över dagen. Bemötandet av personalen på BVC upplevdes som personligt, de blev igenkända, det fanns tid för frågor vid besöket och de kunde fråga om allt. Förväntningarna inför kontakten med BVC var höga, de trodde att personalen hade svar på allt. I kategorin föräldrastöd framkom att förstagångsmammorna önskade föräldragrupper i större utsträckning och över en längre tid.  Informationen uppfattades som otillräcklig och den information som gavs var inte alltid relevant för tillfället. I kategorin besök framkom önskemål om längre besökstider. De flesta förstagångsmammor hade blivit erbjudna hembesök, det upplevdes positivt inför den kommande kontakten med BVC. Slutligen i kategorin kontinuitet framkom det att förstagångsmammorna ansåg det som värdefullt att få träffa samma BVC sjuksköterska vid besöken, de kände sig därigenom trygga och fick en bättre kontakt med BVC sjuksköterskan.

No description available.

No description available.

Sammanfattning Syfte: Syftet är att undersöka pappors upplevelser av stöd och behov av stöd från hälso- och sjukvården inför och under förlossning samt under barnets första år.   Metod: En kvalitativ och explorativ studie med semistrukturerade intervjuer. Åtta deltagare som hade ett barn i åldern noll till tre år, samtliga män och pappor, valdes ut från kontaktnät. Innehållsanalys användes för dataanalys.   Resultat: Mycket händer i pappornas liv under barnets första år och det är av stor betydelse hur sjukvårdspersonalen bemöter och informerar. Kategorierna som framkom var; varierat bemötande, bristfällig information, att växa in i papprollen samt bristande föräldrautbildningen. Pappan får ofta en sekundär roll i omhändertagandet av barnet, det är vanligt att mamman är hemma den första perioden, vilket ibland leder till att pappan känner att han har svårigheter med att anknyta till barnet. Många pappor saknar pappagrupper och vissa tycker även att fokus ligger mer på mamman under mötena med föräldragrupper.   Slutsats: Papporna i denna studie upplevde att det var svårt att kombinera sin roll som pappa med sitt arbete samt att mammans anknytning till barnet kom mer självklart än deras egen. De saknade stöd i att finna sin papparoll.

Syfte: Efter att ha bedrivit föräldrautbildning enligt COPE-modellen (The Community Parent Education Program) under cirka fem år på en BUP-mottagning ställdes frågan av verksamhetens chef om man bör fortsätta med COPE-föräldrautbildning på BUP–mottagningen eller om man skall gå över till annan typ av föräldrautbildning. En utvärdering gjordes därför av den COPE-föräldrautbildning man bedrivit på BUP-mottagningen. Frågeställning var: ger COPE -föräldrautbildning enligt föräldrarna själva ökade färdigheter för att de ska kunna agera på ett mer funktionellt sätt mot sina barn? Metod: Man valde att intervjua föräldrar som gått någon av de två senaste föräldrautbildningarna eftersom man tänkte att de hade utbildningen mer aktuell och därför lättare skulle kunna besvara frågor om utbildningen. Ett halvstrukturerat frågeformulär utarbetades utifrån tidigare kursutvärderingar och användes som intervjustöd. Sammantaget sju föräldrar av tjugo intervjuades per telefon sedan uppnåddes mättnad. Resultat: Föräldrarna var nöjda med den föräldrautbildning de gått och barnen hade utvecklats positivt. Föräldrarna tyckte att de lärt sig nya strategier och att de blivit bättre som föräldrar. Det bästa med utbildningen enligt föräldrarna, var att de fått träffa andra föräldrar i samma situation eftersom de tidigare känt sig ensamma med sitt problem. Några föräldrar önskade att ledarna styrde hemuppgifterna mer men några tyckte att det var bra som det var.