En upplevd ensamhet hos äldre personer i vårt samhälle kan bidra till ohälsa eller en känsla av utanförskap. Brister på sociala kontakter eller ofrivillig isolering kan vara faktorer som bidrar till att äldre personer, upplever en känsla av ensamhet. Välfärdstekniska lösningar har bland annat som syfte, att bidra till att användaren kan bibehålla sin självständighet för att kunna vara delaktig i samhället, vilket i sin tur kan leda till en minskad upplevelse av ensamhet, hos användaren. Syftet med studien är att undersöka om välfärdsteknik med trygghetslarm kan ha betydelse för upplevelsen av ensamhet hos brukaren. En empirisk studie genomfördes via semistrukturerade intervjuer, med äldre personer som har haft ett trygghetslarm, som beviljad insats i minst ett år. En kvalitativ innehållsanalys resulterade i fyra huvudteman: val av välfärdsteknik, användning av trygghetslarmet, varför valdes trygghetslarmet och upplevd ensamhet, som är det bärande temat i denna studie. I resultatdelen framkom det att trygghetslarmet inte minskar en upplevd känsla av ensamhet hos brukaren, men i det fall trygghetslarmet användes för att få mänsklig kontakt, minskades en upplevd ensamhet hos brukaren, det är dock inte trygghetslarmets primära syfte. I diskussionsdelen diskuteras resultatet, utifrån aktuell forskning och utifrån egna reflektioner av resultatet, som framkom i denna studie.