Det är ont om vetenskaplig forskning om underrättelsesamarbete. Majoriteten av tillgänglig forskning avhandlar bilaterala samarbeten mellan stora nationer eller transatlantiska samarbeten och anlägger en resultatinriktad ansats. FN som organisation består av en stor blandning civila och militära delar och befattningshavare. FN står för öppenhet och transparens vilket är en rak motsats till underrättelsetjänst och underrättelsesamarbete, vilket ofta präglas av slutenhet och nationella agendor. FN hade aldrig innan MINUSMA insatsen i Mali officiellt hanterat underrättelser och Sverige aldrig tidigare bidragit med ett renodlat underrättelsebidrag till en FN insats. Trots dessa svårigheter bidrar Sverige tillsammans med flera andra européiska stater till ett multinationellt avancerat underrättelsekoncept och även med underrättelseofficerare till gemensamma stabsfunktioner inom FN insatsen. Denna undersökning syftar till att förstå hur och vilka faktorer som försvårade och förenklade underrättelsesamarbetet i MINUSMA. Uppsatsen undersöker hur försvårande faktorer som byråkratiskt motstånd, institutionell tröghet och förenklande faktorer som förtroende och samarbetets design påverkade underrättelsesamarbetet i positiv eller negativ mening. Resultatet av undersökningen är att kultur och bristande kompetens och nationella restriktioner försvårar samarbete. Undersökningen visar även att förtroende och en autonom och hierarkisk maktfördelning som speglar de insatta resurserna underlättar samarbete. Ytterligare ett resultat av undersökningen visar på ett inbördes förhållande mellan faktorerna där de påverkar varandra och fungerar som motiv eller stöd för egna agendor eller för att bevara status quo.