Det är ont om vetenskaplig forskning om underrättelsesamarbete. Majoriteten av tillgänglig forskning avhandlar bilaterala samarbeten mellan stora nationer eller transatlantiska samarbeten och anlägger en resultatinriktad ansats. FN som organisation består av en stor blandning civila och militära delar och befattningshavare. FN står för öppenhet och transparens vilket är en rak motsats till underrättelsetjänst och underrättelsesamarbete, vilket ofta präglas av slutenhet och nationella agendor. FN hade aldrig innan MINUSMA insatsen i Mali officiellt hanterat underrättelser och Sverige aldrig tidigare bidragit med ett renodlat underrättelsebidrag till en FN insats. Trots dessa svårigheter bidrar Sverige tillsammans med flera andra européiska stater till ett multinationellt avancerat underrättelsekoncept och även med underrättelseofficerare till gemensamma stabsfunktioner inom FN insatsen. Denna undersökning syftar till att förstå hur och vilka faktorer som försvårade och förenklade underrättelsesamarbetet i MINUSMA. Uppsatsen undersöker hur försvårande faktorer som byråkratiskt motstånd, institutionell tröghet och förenklande faktorer som förtroende och samarbetets design påverkade underrättelsesamarbetet i positiv eller negativ mening. Resultatet av undersökningen är att kultur och bristande kompetens och nationella restriktioner försvårar samarbete. Undersökningen visar även att förtroende och en autonom och hierarkisk maktfördelning som speglar de insatta resurserna underlättar samarbete. Ytterligare ett resultat av undersökningen visar på ett inbördes förhållande mellan faktorerna där de påverkar varandra och fungerar som motiv eller stöd för egna agendor eller för att bevara status quo.

<p>I samband med anfallsoperationen mot Västeuropa 1940 uppnådde de tyska förbanden stora framgångar på samtliga nivåer. Operationens benämning var Fall Gelb och dess framgångar var anmärkningsvärda för att de vanns över en allians där bland annat Frankrike ingick, som vid denna tid hade en av världens absolut starkaste arméer.</p><p>Den tyska taktiken har i efterhand fascinerat militära analytiker och den exemplifierar delvis den manöverteori som svenska Försvarsmakten i dag skall tillämpa enligt doktrin.</p><p>Syftet med denna uppsats är att med utgångspunkt i den teoretiska modellen om de sex grundläggande förmågorna (skydd, underrättelse och information, verkan, ledning, uthållighet samt rörlighet) identifiera orsaker till de tyska operativa framgångarna. Analysen berör Armégrupp A:s anfall djup intill Atlantkusten via Ardennerskogarna och den befästa floden Meuse. Händelseförloppet utspelades den 10 – 20 maj 1940.</p><p>Analysen påvisar att Armégrupp A präglades av en balans mellan de olika förmågorna. Särskilt avgörande för framgångarna gentemot motståndaren var deras kombination av ledning och rörlighet.</p> / <p>In the assault operation against West Europe 1940 the German units achieved great success on all levels. The name of the operation was Fall Gelb, and its success is interesting because it won over a strong alliance. France was one parts and it was one of the world’s strongest armies at that time.</p><p>The purpose of this essay is to analyse the German Army group A´s assault through the Ardennerforrest, over the river Meuse to the Atlantic coast from the theoretical model of the six basic skills. The basic skills are mobility, protection, management, intelligence and information, and endurance.</p><p>The study shows that the technique the German Armygroup A used was characterised by a balance between the different basic skills, and that theirs mobility and management were the determining factors to their success.</p>

<p>Under det senaste 10-15 åren finns ett ökande inslag av särskilda förband och enheter för inhämtning av information och underrättelser från mänskliga källor i de insatsområden som Sverige skickar trupp till. Dessa förband kan vara av typen Field Humint Teams (FHT) eller National Intelligence Cells (NIC). Ökningen av denna typ av förband samt ökningen av det militära behovet av att agera i miljöer som präglas av kontakter med människor har skapat en ökad användning av det engelska uttrycket HUMINT (Human Intelligence) i den svenska militära vokabulären.  HUMINT och Personbaserad inhämtning (PBI) är det två begrepp som i Sverige används för att beskriva inhämtningen av information och underrättelser från mänskliga källor. I Försvarsmaktens Underrättelsehandbok - Förhandsutgåva (FM UndH Fu) från 2006 används begreppet HUMINT trots sitt engelska ursprung och ingen tydlig svensk översättning är där gjord. De övriga underrättelsedisciplinerna är dock översatta till en svensk benämning. Begreppet personbaserad inhämtning nämns inte en enda gång i boken. </p><p>Inom Försvarsmakten finns det dessutom olika uppfattningar om vad som är HUMINT och PBI eller vad det inte är. Dessa två begrepp används ibland lite slarvigt och jämställs ibland med varandra.</p><p>Det övergripande syftet med denna uppsats är att pröva hypotesen att de i Sverige vedertagna begreppen HUMINT och PBI uppfattas och värderas olika av individer och organisationer. Dessutom syftar uppsatsen till att jämföra de svenska definitionerna med andra försvarsmakter, organisationer och enskilda författares tolkningar av begreppen i syfte att utröna om dessa skiljer sig åt. Avslutningsvis syftar uppsatsen till att diskutera huruvida det har någon betydelse att begreppen tolkas olika.</p>

Under det senaste 10-15 åren finns ett ökande inslag av särskilda förband och enheter för inhämtning av information och underrättelser från mänskliga källor i de insatsområden som Sverige skickar trupp till. Dessa förband kan vara av typen Field Humint Teams (FHT) eller National Intelligence Cells (NIC). Ökningen av denna typ av förband samt ökningen av det militära behovet av att agera i miljöer som präglas av kontakter med människor har skapat en ökad användning av det engelska uttrycket HUMINT (Human Intelligence) i den svenska militära vokabulären.  HUMINT och Personbaserad inhämtning (PBI) är det två begrepp som i Sverige används för att beskriva inhämtningen av information och underrättelser från mänskliga källor. I Försvarsmaktens Underrättelsehandbok - Förhandsutgåva (FM UndH Fu) från 2006 används begreppet HUMINT trots sitt engelska ursprung och ingen tydlig svensk översättning är där gjord. De övriga underrättelsedisciplinerna är dock översatta till en svensk benämning. Begreppet personbaserad inhämtning nämns inte en enda gång i boken.  Inom Försvarsmakten finns det dessutom olika uppfattningar om vad som är HUMINT och PBI eller vad det inte är. Dessa två begrepp används ibland lite slarvigt och jämställs ibland med varandra. Det övergripande syftet med denna uppsats är att pröva hypotesen att de i Sverige vedertagna begreppen HUMINT och PBI uppfattas och värderas olika av individer och organisationer. Dessutom syftar uppsatsen till att jämföra de svenska definitionerna med andra försvarsmakter, organisationer och enskilda författares tolkningar av begreppen i syfte att utröna om dessa skiljer sig åt. Avslutningsvis syftar uppsatsen till att diskutera huruvida det har någon betydelse att begreppen tolkas olika.

I samband med anfallsoperationen mot Västeuropa 1940 uppnådde de tyska förbanden stora framgångar på samtliga nivåer. Operationens benämning var Fall Gelb och dess framgångar var anmärkningsvärda för att de vanns över en allians där bland annat Frankrike ingick, som vid denna tid hade en av världens absolut starkaste arméer. Den tyska taktiken har i efterhand fascinerat militära analytiker och den exemplifierar delvis den manöverteori som svenska Försvarsmakten i dag skall tillämpa enligt doktrin. Syftet med denna uppsats är att med utgångspunkt i den teoretiska modellen om de sex grundläggande förmågorna (skydd, underrättelse och information, verkan, ledning, uthållighet samt rörlighet) identifiera orsaker till de tyska operativa framgångarna. Analysen berör Armégrupp A:s anfall djup intill Atlantkusten via Ardennerskogarna och den befästa floden Meuse. Händelseförloppet utspelades den 10 – 20 maj 1940. Analysen påvisar att Armégrupp A präglades av en balans mellan de olika förmågorna. Särskilt avgörande för framgångarna gentemot motståndaren var deras kombination av ledning och rörlighet. / In the assault operation against West Europe 1940 the German units achieved great success on all levels. The name of the operation was Fall Gelb, and its success is interesting because it won over a strong alliance. France was one parts and it was one of the world’s strongest armies at that time. The purpose of this essay is to analyse the German Army group A´s assault through the Ardennerforrest, over the river Meuse to the Atlantic coast from the theoretical model of the six basic skills. The basic skills are mobility, protection, management, intelligence and information, and endurance. The study shows that the technique the German Armygroup A used was characterised by a balance between the different basic skills, and that theirs mobility and management were the determining factors to their success.

Fredsoperationer med en upprorsmotverkande karaktär ställer krav på att den militära aktören måste kunna förstå, förklara och förutsäga komplexa skeenden inom både sociala, kulturella, politiska, ekonomiska och militära dimensioner. För att göra det måste aktören kunna inhämta och bearbeta kulturell information. Sverige har under lång tid bidragit i fredsoperationer internationellt. Trots det finns det inom området kulturella underrättelser lite forskning publicerad om de svenska förhållandena. Syftet med arbetet är att bidra med mer kunskap inom området samt att skapa förståelse för problemområdena inom arbetet med kulturella underrättelser. Arbetet baseras på en kvalitativ textanalys av de grundsyner, handböcker och reglementen som är utgivna av Försvarsmakten samt genom intervjuer med personal som har tjänstgjort i Afghanistan från missionerna FS18 och FS19. Resultaten beskriver hur inhämtning och bearbetning av kulturell information genomförs i praktiken samt hur inhämtningen och bearbetningen beskrivs i grundsyner, handböcker och reglementen. Slutsatserna är att det saknas information om hur inhämtning och bearbetning av kulturell information skall genomföras. I operationsområdet Afghanistan syns detta genom att verksamheten styrs av stående ordrar. Resultaten visar även att det finns flera olika uppfattningar och arbetssätt inom området. De olika uppfattningarna gäller bland annat vilken sektion av CIMIC och UND som ska bearbeta kulturell information. En slutsats som har dragits är att det inte finns ett alltäckande begrepp för området civilbefolkningen ur ett underrättelseperspektiv. / Peace operations conducted as counterinsurgency operations force the counterinsurgent to develop the ability to collect and analyze cultural information in order to understand and foresee complex events in economic, sociological and cultural dimensions. Sweden is well experienced in peace operations. However, very little documentation is available when it comes to how cultural information is collected and analyzed. The purpose of the essay is to contribute with knowledge of the subject and to create an understanding of any problems regarding it. The essay is based on a study of five policy documents and on several interviews with personnel having recently served in Afghanistan. The results of the essay shows how the Swedish Armed Forces collect and analyze cultural information in Afghanistan and how policy documents describe collection and analysis of cultural information. One conclusion is that there are no manuals available that describes how this work should be carried out. The creation of standard operating procedures sorts out this problem. There are also different ways of practice and attitudes regarding work with cultural intelligence. One of these different perceptions is which section should analyze cultural information. A major conclusion is that there is no comprehensive definition of the civilian population in an intelligence perspective.

Den tredje och fjärde oktober 1993 sköt somaliska rebeller ner två amerikanska Black Hawk-helikoptrar i Mogadishu, Somalia. Dels på grund av ett bristande doktrinärt agerande resulterade det i en 14 timmar lång strid om att överhuvudtaget överleva och många skadades eller omkom. Inte långt därefter lämnade FN och USA Somalia och insatsen sågs som ett militärt misslyckande. Insatsen i Somalia har påverkat amerikanarnas syn på utrikespolitik och den visar tydliga exempel på den komplexitet som counterinsurgency-operationer för med sig. Uppsatsen är en teoriprövande fallstudie där David Kilcullens teorier om upprorsbekämpning prövas på Specialförbandsstyrkan Task Force Rangers insats i Mogadishu, Somalia. Uppsatsen syftar inte till att pröva huruvida Kilcullens teorier fungerar eller ej, utan till att pröva hur och i vilken utsträckning Task Force Rangers medel och metoder överensstämmer med vad Kilcullen förespråkar. Resultatet av denna studie visar att förekomsten av Kilcullens teorier i vissa fall överensstämmer men överlag är väldigt få. Bland annat på grund av komplexiteten i det somaliska samhället och dess kultur. Vidare visar arbetet att den största bidragande faktorn till utfallet av insatsen beror på det bristfälliga underrättelsearbetet som gjordes av Task Force Ranger under den berörda tidsperioden.

När militära beslutsfattare väljer hur och till vad underrättelser ska användas görs detta i samverkan med underrättelseföreträdare. Med metod- och handböcker som stöd, görs det med utgångspunkt i vad som kan sammanfattas som militär rationalitet. Erfarenheter från det vardagliga livet i stabsarbete tyder på att det finns fler påverkande delar som döljs i det för givet tagna. Med utgångspunkt i svenska militära beslutsfattares upplevelser av att använda underrättelser och den sociala interaktion som omfattar inriktning och delgivning, undersöks i denna studie hur vi kan förstå beslutsfattarnas användande av underrättelser. Studien syftar till att skapa specifik förståelse för svenska militära beslutsfattares användning av underrättelser. Studiens resultat visar såväl på likheter, som olikheter med de mer omskrivna politiska beslutsfattarna. Handböckernas förenklande bilder med pilar som stöd till inriktning och delgivning sätts i perspektiv. Resultatet tyder på att större vikt måste läggas på den personliga interaktionen och relationen mellan militära beslutsfattare och underrättelseföreträdare. Det mest framträdande i relationen är behovet av förtroende. Ett förtroende som grundas i så väl grupparbete som i individuell interaktion. Underrättelsernas användande påverkas även av de militära beslutsfattarnas upplevda relevans, vilket bygger på underrättelseföreträdarens förmåga att anpassa underrättelsernas presentation och sätta dessa i beslutsfattarens kontext.Förståelse för den individuelle beslutsfattaren, med avseende på så väl kunskap som personliga preferenser blir därför avgörande.

Tidigare forskning om tillämpning av flexibilitet vid krigföring beskriver adaptivitet till motståndaren och operationsmiljön som en framgångsfaktor. Genom flexibel anpassning till aktuell kontext kan motståndaren vilseledas och exploateras för att uppnå synergieffekter. I relation till specialförband och specialoperationer tillskrivs flexibilitet avgörande betydelse för att hantera strategiska beroendeförhållanden och krav på dold rörelse i högriskmiljöer. Likafullt är tidigare forskning i huvudsak beskrivande snarare än förklarande avseende betydelsen av specialförbandens förmågor som framgångsfaktorer för tillämpning av flexibilitet. Studien bidrar till ökad förståelse genom att skapa och pröva ett teoretiskt ramverk över förekomsten av framgångsfaktorer för specialförbandens tillämpning av flexibilitet samt dess påverkan på framgång vid fysisk access. Ökad förståelse kompletterar befintlig teori om specialförband och specialoperationer med kunskap om två centrala teman, tillämpning av flexibilitet samt fysisk access. Genom deduktiv-hypotetiskmetod skapas ett analysverktyg som appliceras på fyra fall av specialoperationer. Studien bidrar till teori om flexibilitet, fysisk access och specialoperationer genom att identifiera och förklara framgångsfaktorerna adaptivitet, innovation, underrättelser och vilselednings betydelse för specialförbandens tillämpning av flexibilitet för framgångsrik fysisk access. Resultatet av studien förklarar hur underrättelser kan förstås som dimensionerande för specialförbandens förmåga att proaktivt tillämpa flexibilitet.

Using a qualitative text analysis tying into the hermeneutic tradition, this study aims to explain how Swedish military attachés, as part of the process of professionalization, reported information as possible proponents of their own armed service during WW1. Michael I. Handel’s taxonomy, including four definitions of politics in the intelligence process, will here be used to analyze how the interests of the Swedish army as a stakeholder in the competition for state funds came to light in intelligence reporting. Based on the perceived conflict between a “professional intelligence culture” and the political use of intelligence, Handel’s taxonomy will also be used to discuss the attachés attitudes regarding the relationship between professional military officers and political decision making. These conclusions are made to create a Swedish historical perspective in research geared towards the politicization of intelligence, a field dominated by Anglo-Saxon perspectives and generalizations based on empirical findings not necessarily relevant to Swedish conditions. This study is therefore an attempt at relating the Swedish intelligence history to the phenomenon of intelligence politicization in an era where the professionalization of the military trade was highly prevalent. The study concludes that the reports show a tendency, with slight exceptions, where the attachés defend and propagate the interests of the army. This especially in cases where there is a clear rival in the competition for state funding within a political bargaining process, here exemplified by the Swedish navy. Cultural ideals emphasizing professional judgements over political opportunism, where officers who can propagate military demands in spite of political opposition are idealized, come to light in the reports. This suggests that the socioprofessional change within the Swedish officer corps between 1890-1914 coincides with a will to speak truth to power in line with the interests of military professionals.