This thesis aims to propose a recommended upgrade for the generator protectionsystems in small hydropower stations. The hydropower stations examined areBrantafors, Djupafors, Horkoneryd, Kallinge ,Karlsnäs, Ronneby and Verperyd. Therecommended generator protection systems are developed from regulations basedon constitutions from Svenska Kraftnät and Elsäkerhetsverket. The recommendationpresented in this thesis is a lowest recommendation for the generator protectionsystems of small hydropower stations and in some cases the owner of the powerplant may request above this lowest level of protection. The overall documentation of the stations has been inadequate and many parametersare unknown in the stations and therefore assumptions have been made. Theassumptions have a big influence on the short circuit calculations which affects therecommended settings for short circuit protection and therefore a conservativeapproach has been used. The result of this thesis is that the hydro power station Ronneby can’t manage therequirements specified from Svenska Kraftnät, and therefore the protection system inthe hydro power station need to be adjusted. The hydropower stations Brantaforsand Verperyd can with minor adjustments meet the recommended generatorprotection. On the stations Djupafors, Horkoneryd, Kallinge and Karlsnäs largerupgrades of the generator protection systems need to be done to fulfill therecommended protection system.

I uppsatsen har beneficieskyddet som finns vid utmätning av gäldenärens bostadsrätt utretts. Den skälighetsbedömning som ska göras har undersökts, där faktorerna socialt skydd och värdet på bostadsrätten varit i fokus. En kraftig ökning av bostadsrättspriserna under åren från beneficieregelns uppkomst har gjort bedömningen komplicerad. Värdet för bostadsrätter är idag jämförbart med värdet för fastigheter. Rättsläget är orättvist när en särbehandling av bostadsrättsägare sker och en borgenärs rätt till betalning kan bli beroende av vilken typ av bostad gäldenären besitter. Vidare har ett avskaffande av beneficieskyddet för bostadsrätter föreslagits när situationen ses ohållbar inför framtiden. En granskning av Kronofogdens verkställighet vid utmätning av gäldenärens fastighet har gjorts. Motsvarande skydd finns inte för fastigheter men efter målet Rousk mot Sverige i Europadomstolen har rättsläget förändrats. Kronofogden ska nu beakta de mänskliga rättigheterna och göra en proportionalitetsbedömning.

I den här rapporten presenteras hur en sammankoppling görs mellan ett elektronisktskydd till en effektbrytare och en dator. Det görs med en presentation av komponenternaföljt av en beskrivning över hur strömförsörjning och sammankoppling kan göras.Rapporten innefattar även en beskrivning av hur ett kommunikationstest mellan dehopkopplade komponenterna kan utföras.

Ölandsbron är en pelarbro som förbinder Öland med fastlandet. Denna bro är av undermålig kvalitet tack vare dåliga förutsättningar vid byggnationen och i och med detta är underhållsbehovet mycket stort. Kantbalkarna är en av de hårdast utsatta delarna på en bor och ersätts nästan alltid under en bros livstid och samma sak gäller på Ölandsbron. Dock så ville vägverket se vilka alternativ som fanns tillgängliga vid reparation och upptäckte därmed möjligheten att installera katodiskt skydd som en reparationsåtgärd. Katodiskt skydd innebär att man med ström skyddar armeringen genom att göra densamme negativt laddad med hjälp av en positiv laddad anod. Anoden kan fungera på olika sätt men i fallet med Ölandsbron så blir anoden positivt laddad med hjälp av en extern strömkälla. Denna reparationsmetod är förhållandevis ovanlig i Sverige vilket innebär att kunskapen om den är relativt begränsad. En av faktorerna som behöver uppdagas är livslängden på de olika komponenterna i systemet. Katodiskt skydd är inte underhållsfritt och skyddssystemet behöver nya komponenter med jämna mellanrum. För att kunna byta ut de olika komponenterna i rätt tid behöver man veta deras livslängd då ett utbyte inte sker för sent eller för tidigt sparar in stora kostnader. Livslängdsanalys av komponenter i katodiskt skydd är därför vad examensarbetet handlat om och själva analysen har skett med en metod som kallas för faktormetoden. Faktormetoden bestämmer inte livslängder utan justerar befintliga livslängder med hänsyn till det specifika objektet med hjälp av referenslivslängder. Dock visade det sig vara svårt att få tag i referenslivslängder vilket medförde att resultatet i arbetet kan skilja sig något från verkligheten. För att bättre livslängdsanalyser ska kunna utföras krävs det att beställare av byggnadstekniska komponenter börjar kräva referenslivslängder av tillverkare. En väldefinierad livslängd är någonting som beställaren tjänar på i underhållskostnader samtidigt som det kan stärka tillverkarnas varumärke. Underhållsmässigt visade det sig att de ingjutna komponenterna var underhållsfria i hänsyn till brons livslängd. De komponenter som visade sig ha kortast livslängd var de elektriska komponenterna samt referenselektroderna i systemet och utbytesintervallet skiljer sig mellan 5 och 20 år. Dock är de elektroniska komponenterna enkla att byta ut och kräver inga kostsamma insatser. Kablarna som finns i systemet är de näst med underhållskrävande komponenterna och kräver ett utbytesintervall på 25 år. Själva utbytet av kablarna är även det en mer arbetskrävande insats. Då det katodiska skyddet beräknas behöva en livslängd på ca. 60 år är just kablarnas livslängd ett problem då man helst skulle sett att utbyte av dessa endast skulle behöva skett en gång under brons livslängd.

Institutet säkerhetsöverlåtelse är en pantform som bland annat används vid kreditgivning för byggnad på annans mark. Säkerhetsöverlåtelse är inte lagreglerat men  erkänt genom praxis. Högsta domstolen fastställde genom NJA 1952 s. 407 den huvudprincip att borgenären uppnår sakrättsligt skydd redan genom ingående av säkerhetsöverlåtelseavtalet. Rättsläget gällande säkerhetsöverlåtelseborgenärens utmätningsrätt är emellertid oklart. Inte minst vid säkerhetsöverlåtelsegäldenärens dubbelöverlåtelse visar det sig att säkerhetsöverlåtelseborgenärens möjligheter till utmätning är begränsade. Författarna visar i denna uppsats att begränsningen torde kunna lösas genom bland annat tvångsförsäljning tack vare säkerhetsöverlåtelseborgenärens sakrättsliga skydd till byggnad på annans mark. Uppsatsen behandlar kortfattat hur tolkningen av pantavtalet av byggnad på annans mark bör gå till vid säkerhetsöverlåtelseborgenärens konkurs. Det är författarnas åsikt att en teleologisk tolkning borde vara det mest optimala. Uppsatsen behandlar två problem som kan uppstå för säkerhetsöverlåtelseborgenären vid andra borgenärers utmätningsanspråk i byggnaden. Antingen har säkerhetsöverlåtelsen ingåtts före det att andra borgenärer begärt utmätning i byggnaden, eller så har den ingåtts efter. Rättsföljderna i det första fallet har genom NJA 954 A 5 besvarats såtillvida att en säkerhetsöverlåtelse inte utgör något hinder för att utmätning skall kunna ske. Säkerhetsöverlåtelseborgenären har dock genom sitt sakrättsliga skydd rätt att få full betalning för sin fordran före övriga borgenärer. I det andra fallet menar författarna att det sakrättsliga skyddet som fastställts genom 1952 års dom inte kan anses vara tillämpbart. Säkerhetsöverlåtelseborgenären får därmed finna sig i att vara  oprioriterad borgenär, trots säkerhetsöverlåtelseavtalet. Åtskilliga utredningar har lagts fram om instiftande av ett registersystem för panträtt i registrerad nyttjanderätt. Emellertid har ingen lagstiftning kommit till stånd främst på grund av ekonomiska skäl. Författarna visar att stora delar av de utredningar som gjorts främst varit inriktade på att ta hänsyn till kredittagarens ställning vid pantsättning av byggnad på annans mark. Detta beror troligtvis, enligt författarna, på att regeringen velat skydda den svagare parten. Det är författarnas uppfattning att de juridiska spörsmål som framläggs genom denna uppsats inte behandlats i utredningen om panträtt i registrerad nyttjanderätt.

Kommunerna har möjlighet att skydda bevarandevärd bebyggelse i detaljplaner genom att meddela skydds- och varsamhetsbestämmelser på de fastigheter som är värda att bevara. Vad som är tillåtet att skydda med sådana bestämmelser regleras i 4 kap 16§ PBL. Tidigare undersökning visar att det kan finnas problem med utformningen av dessa bevarandebestämmelser. Både att de saknar stöd i PBL och att de är otydligt formulerade. I studien har granskats hur bevarandebestämmelserna är utformade i Västra Götalands Läns kommuner, om de har någon brist/otydlighet. Materialet som har granskats är de detaljplaner som varit under pågående arbete i kommunerna under tiden v.14 till v.16.   Till bygglovshandläggare i samtliga kommuner i Västra Götalands Län har en enkät skickats ut, där de fick svara på hur det är att jobba med bevarandevärd bebyggelse vid bygglovsprövning. En sammanställning som baserades på svaren från enkäten gjordes, där bland annat deras syn på vikten av korrekta bestämmelser ges. Resultatet av enkäten visar på att den största utmaningen för bygglovshandläggarna är att övertyga fastighetsägarna om att de har en värdefull byggnad som är värd att bevara. Tydligare bevarandebestämmelser skulle underlätta för denna argumentation i kontakt med fastighetsägaren och ge klara riktlinjer vid beslut. Granskningen visade att drygt en tiondel av bestämmelserna saknar lagligt stöd eller regleras med annan lagstiftning. Tydlighetskravet som PBL ställer på planbestämmelserna uppfylls inte i cirka hälften av fallen. Detta innebär att drygt 60 % av bestämmelserna uppvisar någon brist/otydlighet. Upprättandet av detaljplaner är kommunernas ansvar. Bristerna i utformningen av planbestämmelser är så stora att det är tveksamt om endast mer utbildning till planförfattarna, och information och råd till kommunerna hjälper för att avhjälpa problemet. Någon form av statlig överprövning av detaljplaner innan de godkänns och antas kan vara en lösning på problemet. / Local authorities have the opportunity to protect preservative settlement in detailed development plans through to notify the protection on the properties that are worth preserving. What is allowed to protect with such provisions regulated in Chapter 4, Section 16§ PBL. Previous investigation shows that there may be problems with the formulation of these measures. Both to the lack of support in PBL and that they are ill-defined. In our study we will investigate how preservative provisions are designed in the municipalities of Vastra Gotaland County, if they have any shortage/lack of clarity. The material which has been examined is the detailed development plans under ongoing work in the municipalities in the meantime v. 14 to V. 16. To administrators of building permits in all of the municipalities of Vastra Gotaland County has a questionnaire sent out, which they have received respond to how it is to work with preservative settlement when they make their judgment on building permits. A review, which was based on the replies from the survey was made, which provides, inter alia, to their view on the importance of correct rules is given. The result of the survey shows that the greatest challenge for the building permit administrators is to convince property owners that they have a valuable building that is worthy of preservation. Clearer measures would facilitate this line of reasoning in contact with the property owner and give clear guidelines for the decision. The investigation shows that more than one-tenth of the provisions do not have legal aid or regulated under other legislation. The need of precision which PBL makes of the provisions in the detailed development plans are not satisfied in approximately half of the cases. This means that more than 60% of the provisions show shortage/lack of clarity.

Våld kan förekomma i alla typer av relationer oavsett den sexuella läggningen eller könet på individerna. I och med det heteronormativa synsättet som styr samhället uppmärksammas inte våldsutsatta individer i samkönade relationer tillräckligt mycket vilket bidrar till större utsatthet, bristande forskning och obefintlig stöd och skydd. Syftet med den här fördjupande litteraturstudien var att sammanställa forskning gällande våldsutsatta i samkönader relationer, med fokus på samhällets bemötande, deras situation, eventuellt stöd och skyddsåtgärder. Resultatet presenterades i en tabell som låg till grund för den kritiska granskningen av artiklarna. Resultatet presenterades även i löpande text under tre kategorier, våldsutsatt i samkönade relationer, våldet och samhället, och forskning kring våldet. Våld i nära relationer förekommer i lika stor utsträckning för individer i samkönade relationer som i heterosexuella relationer. Trots detta är forskningen fragmenterar och innehåller kundskapsluckor.

Syftet med den här uppsatsen är att analysera hur ett framtida specifikt skydd för visselblåsare bör se ut i svensk lag. Norsk rätt till skydd för visselblåsare och Europarådets krav på sådan lagstiftning analyseras och jämförs för att kunna besvara syftet. Svensk rätt ger idag ett visst skydd för visselblåsare, dock erhåller alla inte samma skydd eftersom yttrandefriheten enbart gäller mot det allmänna. Det partiella skydd som finns är svåröverskådligt eftersom regleringen finns inom flera olika rättskällor. I norsk rätt har alla rätt till yttrandefrihet i anställningsförhållandet. Anställda har också rätt att varsla om kritikvärdiga förhållanden när det sker på ett försvarligt sätt, då råder ett repressalieförbud. I övrigt ska interna system införas när förhållandena kräver det. Europarådet ställer en rad krav som ska uppfyllas i en skyddslagstiftning för visselblåsare. Framförallt ska lagstiftningen erbjuda ett heltäckande skydd som ger ett säkert alternativ jämfört med att hålla tyst om oegentligheter som pågår. En jämförelse mellan den norska rätten och Europarådets krav visade att de är överensstämmande. Vid jämförelsen mellan svensk rätt och det norska systemet åskådliggjordes det att de båda systemen i grunden är lika. Skillnader finns dock vilket leder till att det i Norge finns ett starkare skydd för visselblåsare. Slutsatsen om hur ett svenskt skydd bör se ut blev mycket likt det norska systemet. För det första bör de svenska grundlagarna ändras så att yttrandefriheten gäller i alla anställningar. För det andra ska alla arbetstagare ha rätt att slå larm om oegentligheter och andra missförhållanden på arbetsplatsen på ett försvarligt tillvägagångssätt. När de kriterierna är uppfyllda råder ett repressalieförbud. Eventuellt kan det också införas lagkrav på att arbetsgivaren ska införa interna system för visselblåsning, dock enbart när förhållandena kräver det.

Denna studie behandlar hur väl invånarna i Borås tätort skyddar sina trådlösa nätverk. Eftersom trådlösa nätverk blir allt mer vanliga ökar därmed efterfrågan på högre säkerhet. Det kan för läsaren därför vara intressant att veta vad människor använder för skydd samt om det finns några skillnader i olika åldersgrupper och hur de är bosatta. Vi har även diskuterat lite om vilken inverkan IPRED-lagen kan ha på hur människor väljer att skydda sina trådlösa nätverk.Insamlingen av data genomfördes med hjälp av ett fordon utrustat med datorer och en antenn för bättre räckvidd som vi körde igenom ett antal utvalda områden i Borås innerstad med. Områdena är utvalda efter befolkningsmängd i åldrarna 19-64. Resultatet av detta gav att överraskande många invånare i Borås skyddar sina trådlösa nätverk på ett eller annat sätt. Det finns idag ett antal olika sätt att skydda sitt nätverk, vissa är bra medan andra är mindre bra. Även om boråsarna skyddar sig kan man alltid ställa frågan hur bra de gör det. Uppsatsen visar även vilken inverkan bredbandsleverantörerna och tillverkarna har på vilket skydd som används.Vi informerar även om vilka åtgärder man kan ta för att bättre skydda sitt trådlösa nätverk för såväl privatpersoner som företag. Vi tar också upp hur man bör bemöta Internetleverantörerna för att få hjälp med sina trådlösa nätverk ur säkerhetssynpunkt. Genom riktade frågor till leverantören kan man få svar på hur de ställer in vilka skydd som skall användas samt hur man kan ändra på det.

<p>Att äga och förvalta fastigheter innebär ett ansvarstagande gällande säkerheten för människor som vistats i och i anknytning till dessa fastigheter. En stor mängd lagar och förordningar ställer höga krav på fastighetsägaren. För att fullgöra sin skyldighet krävs det att fastighetsägaren har god kännedom om lagen och dess innebörd.Syftet med denna uppsats var att sammanställa de viktigaste lagar, förordningar, föreskrifter och allmänna råd som en fastighetsägare ska ha kännedom om för att uppfylla säkerhetskraven. Vidare var även syftet att ta reda på fastighetsägarnas synpunkter om gällande lagstiftning i fråga om överblickbarhet, innehåll och behov av förändringar eller kompletteringar. Vad fastighetsägarna ansåg om den ansvarsfördelning lagen ger upphov till var också en fråga som utreddes genom en enkätundersökning. Studien är avgränsad mot kommunala och privata fastighetsföretag och inkluderar endast allmänna utrymmen kopplade till hyresrätter.</p><p>Resultatet av denna uppsats visar att lagstiftningen för detta område är komplext och är spridd över en mängd olika lagar och förordningar. Undersökningen bland fastighetsägarna visar att hälften av dessa anser att det är svårt att få en samlad bild över vilka skyldigheter man har som fastighetsägare i fråga om olyckor och förebyggande arbete i det syftet. En fjärdedel upplevde också att det fanns tolknings- och gränsdragningssvårigheter med lagstiftningen.71 % av de tillfrågade ansåg att lagen är komplett men trots det tyckte 66 % att gällande regelverk bör förändras eller förtydligas i något avseende. Flertalet företag eftersöker ett större ansvarstagande från hyresgästens sida. Mer än hälften av företagen ansåg att lagen ställer rimliga krav på fastighetsägaren, men ingen av de tillfrågade ansåg att lagen var rättvis i sin bedömning av fastighetsägarens ansvar när väl en olycka inträffat. Undersökningen visade även att trapphuset är det allmänna utrymme som vållar mest bekymmer för fastighetsägarna i deras olycksförebyggande arbete. Sammanfattningsvis ansåg tre av fyra företag att lagen fungerar väl i praktiken.</p><p>Slutsatsen är att det är många lagar och bestämmelser som reglerar området och dessa är spridda över flera olika dokument. Det leder till att många fastighetsägare anser att det är svårt att veta sina skyldigheter för att kunna åstadkomma en säker och trygg miljö för sina hyresgäster. Det finns ett behov av förtydliganden av lagen i vissa avseenden men framförallt finns ett behov av ett mer samlat regelverk för detta område.</p><p>Nyckelord: skydd mot olyckor, allmänna utrymmen, hyresrätter, fastighetsägare</p>