Kommunerna har möjlighet att skydda bevarandevärd bebyggelse i detaljplaner genom att meddela skydds- och varsamhetsbestämmelser på de fastigheter som är värda att bevara. Vad som är tillåtet att skydda med sådana bestämmelser regleras i 4 kap 16§ PBL. Tidigare undersökning visar att det kan finnas problem med utformningen av dessa bevarandebestämmelser. Både att de saknar stöd i PBL och att de är otydligt formulerade. I studien har granskats hur bevarandebestämmelserna är utformade i Västra Götalands Läns kommuner, om de har någon brist/otydlighet. Materialet som har granskats är de detaljplaner som varit under pågående arbete i kommunerna under tiden v.14 till v.16.   Till bygglovshandläggare i samtliga kommuner i Västra Götalands Län har en enkät skickats ut, där de fick svara på hur det är att jobba med bevarandevärd bebyggelse vid bygglovsprövning. En sammanställning som baserades på svaren från enkäten gjordes, där bland annat deras syn på vikten av korrekta bestämmelser ges. Resultatet av enkäten visar på att den största utmaningen för bygglovshandläggarna är att övertyga fastighetsägarna om att de har en värdefull byggnad som är värd att bevara. Tydligare bevarandebestämmelser skulle underlätta för denna argumentation i kontakt med fastighetsägaren och ge klara riktlinjer vid beslut. Granskningen visade att drygt en tiondel av bestämmelserna saknar lagligt stöd eller regleras med annan lagstiftning. Tydlighetskravet som PBL ställer på planbestämmelserna uppfylls inte i cirka hälften av fallen. Detta innebär att drygt 60 % av bestämmelserna uppvisar någon brist/otydlighet. Upprättandet av detaljplaner är kommunernas ansvar. Bristerna i utformningen av planbestämmelser är så stora att det är tveksamt om endast mer utbildning till planförfattarna, och information och råd till kommunerna hjälper för att avhjälpa problemet. Någon form av statlig överprövning av detaljplaner innan de godkänns och antas kan vara en lösning på problemet. / Local authorities have the opportunity to protect preservative settlement in detailed development plans through to notify the protection on the properties that are worth preserving. What is allowed to protect with such provisions regulated in Chapter 4, Section 16§ PBL. Previous investigation shows that there may be problems with the formulation of these measures. Both to the lack of support in PBL and that they are ill-defined. In our study we will investigate how preservative provisions are designed in the municipalities of Vastra Gotaland County, if they have any shortage/lack of clarity. The material which has been examined is the detailed development plans under ongoing work in the municipalities in the meantime v. 14 to V. 16. To administrators of building permits in all of the municipalities of Vastra Gotaland County has a questionnaire sent out, which they have received respond to how it is to work with preservative settlement when they make their judgment on building permits. A review, which was based on the replies from the survey was made, which provides, inter alia, to their view on the importance of correct rules is given. The result of the survey shows that the greatest challenge for the building permit administrators is to convince property owners that they have a valuable building that is worthy of preservation. Clearer measures would facilitate this line of reasoning in contact with the property owner and give clear guidelines for the decision. The investigation shows that more than one-tenth of the provisions do not have legal aid or regulated under other legislation. The need of precision which PBL makes of the provisions in the detailed development plans are not satisfied in approximately half of the cases. This means that more than 60% of the provisions show shortage/lack of clarity.

Idag står många äldre byggnader och industriområden tomma med stor potential för ombyggnad till nya verksamheter. Att ta tillvara på dessa kulturhistoriskt intressanta byggnader betyder att vi värnar om vårt kulturarv. Tyngdpunkten i detta examensarbete ligger på ämnet ombyggnad och planering för en kulturhistoriskt intressant industribyggnad baserat på de lagar och regler som gäller för ombyggnad. Ämnet behandlas både generellt och med en byggnad på Tändsticksområdet i Jönköping som fallstudie. Med detta som grund har ett förslag tagits fram där en  kulturhistoriskt intressant byggnad fått ett möjligt användningsområde. Syftet och nyttan med studien är att utreda vilka byggnadstekniska faktorer som bör beaktas vid en ombyggnad av kulturhistoriska byggnader för en ny verksamhet på ett äldre industriområde. Målet med detta arbete är att genomföra en utredning kring en ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse vid ändrad verksamhet. Den första frågeställningen som besvaras under projektets gång är hur ett äldre industriområde kan omvandlas till en attraktiv stadsdel med blandade funktioner. För att svara på detta har Jönköpings Stadsbyggnadsvision legat till grund. Den andra frågeställningen handlar om hur kulturminnesförklaringar/bevarande- och varsamhetskrav påverkar ombyggnadsmöjligheterna för en befintlig byggnad. Denna frågeställning besvaras till största del med hjälp av litteraturstudier, även Jönköpings kommuns affärsplan för Tändsticksområdet ligger till grund för utredningen. Den sista frågeställningen handlar om hur de byggnadstekniska aspekterna påverkas vid en ändring av verksamheter i en befintlig byggnad. För att utreda denna frågeställning har litteraturstudier genomförts, samt besök på plats för den aktuella byggnaden på Tändsticksområdet. Resultatet av arbetet är att det finns många byggnadstekniska faktorer som påverkar hur ett äldre industriområde kan utvecklas till en attraktiv stadsdel med blandade funktioner. För att uppnå detta resultat följs kommunens visioner och riktlinjer. Det är också viktigt att en ombyggnad sker utifrån varje byggnads förutsättningar. En ombyggnad bör så långt det går uppfylla samma krav som vid nybyggnation, dvs. enligt BBR:s normer. När detta inte är möjligt används BÄR som ger rekommendationer och allmänna råd för ändringen.

The process where people move from rural areas to cities is called urbanization. This has been ongoing in Sweden for a long time. About 200 years ago, 90% of the population lived in rural areas, today 85% live in cities (SCB, 2015).While new buildings are being added, older buildings are taken out of service and this affects the conditions for the preservation of older buildings (Boverket 2007, 15). This will have consequences for how we in the future can relate and understandour history (Sveriges miljömål, 2017). But one of the Swedish parliaments goals is to create a sustainable development, which has made the cultural environment to a usefulresource. It can become an important part of sustainable developmentin both an ecological, social and economic perspective (RAÄ [a], u.å.).The municipality of Kramfors,together with neighboring municipalities,runs a development projectcalled “The tourismindustry of the High Coast -a journey in spaceand time"where the purpose is to tell theindustrial and cultural history of the area and increase tourism in the High Coast and Ådalen. One of the purposes with this master thesiswas topresenta conceptual design proposal for therebuilding and extension of an old harborofficebuildingfrom 1900, located by the river in Öds kaj, Kramfors. Öds kajis one of the nodes inthe development project and the historical harbor buildingcan become the attraction ofthe area.The main purpose of the thesis was to investigate, from a sustainability perspective, how a culture-historicalbuilding, by gaining a new function, can strengthen the socialidentity and contribute to tourism industry in a smaller town. This while respectingthe cultural-historical aspects of the building.Initially, a literature study was made from which information about cultural historical valuation was obtained. With Axel Unnerbäck's (2002) model as support, an analysis was made of the harboroffice's cultural-historical values. The building-historical andsocial-historical values were considered to be the main motive for preserving the building. They were strengthened by the basic motives: architectural value, identity value, industrial history value, patina and social-historical value.Asite analysis and a needs study were conducted in order to mapconditions and needs. In the next step, Peña and Parshall's (2001) method Problem Seekingwasused, where the purposewasto identifyfactors that wouldaffectthe designprocess.Before designing the proposal, a general description of possible future functions/ businesseswas made to decidethe most suitable for the buildingand the area. Based on needsacafé and restaurantbusinesseswas chosen.Beforedevelopingthefinaldesign proposal, a consequence analysiswasmade of three early sketches toexamine the impacton thecultural history values. The final result includesabuilding extension that, through a glass link, marks and respectsthe volume, materials and colorsof the original building.The conclusion of this thesis is that the aspects identity value, tourismindustry and sustainability are strongly interconnected. Sustainability involves the preservation of our cultural-historical heritage, which in a first step is made possible through cultural-historical valuation. The inheritance is in turn important for local identity valuesand tourismindustry, and thus crucialfor anotherpart of sustainability.Furthermore, the conclusion isthat processesand methodsusedin this master thesisare applicable to similar projects where a cultural-historical building willget a new function or business.

Med bakgrund av EG-direktivet 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda, vars syfte är att främja en förbättring av energiprestanda i byggnader inom EU, infördes i Sverige 2006 lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader. En energideklaration innehåller uppgifter om en byggnads årliga energi-förbrukning för uppvärmning, ventilation och övriga tekniska installationer. Ställt i förhållande till byggnadens uppvärmda yta ger detta byggnadens energiprestanda. Om energiprestandan på ett kostnadseffektivt sätt går att förbättra skall energideklarationen även innehålla förslag på sådana förbättringar.  Samtidigt säger regelverket att åtgärdsförslag som riskerar att skada byggnaders kulturvärden inte får lämnas. Inom kulturmiljövårdssektorn har röster höjts för att uppmärksamma energideklarationssystemets bristande kompatibilitet med äldre byggnader. Vetenskapliga belägg för vilka effekter energideklarations-systemet faktiskt har på det bebyggda kulturarvet saknas dock i dagsläget, vilket är den bakomliggande anledningen till behovet av denna undersökning.  Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka eventuella risker det svenska energideklarationssystemet medför för äldre bebyggelses kulturvärden. För genomförandet av undersökningen har en värderingsmetod för att bedöma riskgraden i systemets olika åtgärdsförslag tagits fram. Metoden utgår från begreppet karaktärsbärande värden och den teoretiska utgångspunkten att såväl gällande lagstiftning för ändring av byggnader som den svenska kulturmiljö-vårdens målsättningar bör uppfyllas om byggnadens karaktärsbärande värden identifieras, respekteras och bevaras. Åtgärdsförslagen har klassificerats efter om de medför Hög, Viss eller Låg risk för att en byggnads karaktärsbärande värden påverkas på ett sådant sätt att dess visuella helhetsverkan störs och/eller att dess förmåga att förmedla sin historia förhindras. Undersökningen har utförts på statistik som hämtats från Boverkets energideklarationsregister, databasen Gripen, och omfattar samtliga godkända energideklarationer för en- och tvåfamiljshus samt flerbostadshus under 2012.  Resultatet av undersökning visar, bland annat, att det inte finns procentuellt påtagliga skillnader mellan åtgärdsförslagens omfattning och typ i förhållande till byggnadernas nybyggnadsår. Detta till trots går det med den värderingsmetod som använts för undersökningen inte att utesluta att energideklarationssystemet utgör en viss risk för äldre bebyggelses karaktärsbärande värden. Den slutsatsen baserar sig dels på att det för en betydande mängd äldre byggnader lämnas åtgärdsförslag som medför Hög risk, även om förekomsten av sådana förslag procentuellt sett är begränsad i förhållande till övriga riskgrupper. Dels tyder resultaten på att anledningen till denna låga procentandel snarare är att åtgärderna inte anses kostnadseffektiva än att de oberoende energiexperterna motiverar sina beslut på antikvariska ställningstaganden.   Uppsatsen ger dessutom förslag på förändringar av energideklarationssystemet, samt på vidare forskning i ämnet. / In Swedish energy certifications independent energy experts makes suggestions on ways to reduce buildings energy consumption. These recommendations must be cost-efficient, but at the same time they must not jeopardize the historic values of the buildings. Since the system is adapted for modern building materials and techniques a legitimate question is if such proposals nevertheless are suitable for older buildings.   This thesis aims to determine whether the Swedish energy certification system induces risks for values of historical buildings. For the implementation of the survey, an evaluation method to assess the risk level of the action proposals has been developed. The method is based on the concept of characteristic values ​​and the theoretical point that both the existing legislation for amendment of buildings and contemporary Swedish conservation theories should be met if the building's characteristic values are being ​​recognized, respected and preserved. The study was conducted on statistics derived from the energy certification registry of the National Board of Housing (Boverket), the database Gripen, and includes all approved energy certifications for one-and two-family houses and apartment buildings in 2012.  The results of the survey show that the age of the building does not have a significant effect on the quantity or type of the given recommendations. Despite this, it can’t be excluded that the energy certification system poses some risk for the characteristic values of older buildings. This conclusion is partly based on the fact that recommendations involving high risk actually were given for a significant amount of older buildings, although the incidence of such proposals in percentage terms were limited compared to other risk groups. Secondly, the results indicate that the reason for this low percentage rather is that the recommendations aren’t considered cost-efficient than that the energy experts actually justifies their decisions from a conservation point of view.  The thesis also provides suggestions for changes in the energy certification system and further research on the subject. / Spara och bevara

Sveriges riksdag har beslutat att energianvändningen i bebyggelsen måste minskas. Detta gäller även den befintliga bebyggelsen till vilken den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen hör. Vid energieffektivisering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse upplever ofta förvaltare att processen att välja energieffektiviserande åtgärd tar för lång tid. Detta beror på att det saknas ett rationellt sätt att jämföra olika åtgärders konsekvenser. Antikvarier har ofta en motsatt uppfattning och upplever att förvaltare många gånger ser mer till åtgärdens besparingspotential istället för dess påverkan på de kulturhistoriska värdena.  Syftet med examensarbetet är att göra jämförelsen av energieffektiviserande åtgärder i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse mer överskådlig för förvaltare. Genom litteraturstudier, dokumentanalyser, intervjuer och fallstudie besvarades följande frågeställningar: - Vilka kulturhistoriska faktorer bör beaktas vid energieffektivisering i kultur­historiskt värdefull bebyggelse? - Hur kan energibesparande åtgärder utvärderas i en modell där hänsyn tas till energibesparingspotential och de kulturhistoriska faktorer som framkommit i första frågeställningen? - Hur används modellen från andra frågeställningen vid jämförelse av möjliga åtgärder i en befintlig byggnad? Kulturhistoriska faktorer identifierades och utgjorde grunden till den modell som sedan togs fram. Till respektive faktor kopplades kriterier med olika poängnivåer för utvärdering. En matris togs fram för att åskådliggöra utvärderingens resultat. För att visa på modellens funktion genomfördes en fallstudie där modellen användes på en befintlig byggnad. För att möjliggöra utvärdering av valda åtgärder genomfördes både observationer och beräkningar. Fallstudien genomfördes på Länsresidenset i Jönköping.  Resultatet av studien visar att reversibilitet, långsiktighet, påverkan på synintryck och upplevelse och påverkan på kulturhistoriskt värdefulla byggnadsdelar och detaljer är viktiga kultur­­­­­historiska faktorer att beakta vid energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Kriterier för utvärdering bör formuleras noggrant och generellt för att passa in på varje typ av åtgärd samt för att undvika subjektiv bedömning. För att erhålla en överskådlig jämförelse bör färger användas vid gradering. Dessutom bör viktning användas för att kunna anpassa prioriterings­graden av varje enskild faktor i en specifik byggnad. Efter utvärdering av åtgärder i en specifik byggnad bör specialister inom olika områden konsulteras för slutligt val av åtgärd. / The Swedish Parliament has decided that the energy consumption in buildings must be reduced. This also applies to existing buildings to which the historically valuable buildings belong. When improving energy efficiency in historically valuable buildings managers often experience that the process of choosing acts takes too long time because there is no rational way to compare different consequences of the acts. Antiquarians on the other hand, often have a different opinion and experiencing that managers often look more to the potential of savings rather than the impact on the cultural value. The aim of the essay was to make the comparison of energy efficiency acts in the historically valuable buildings more transparent for managers. Through literature study, document analysis, interviews and case study the following questions has been answered: - What cultural-historical factors should be taken into account at improving energy efficiency in the historically valuable buildings? - How can energy-saving acts be evaluated in a model which takes into account the potential of energy saving and the cultural factors identified in question 1? - How should the model from question 2 be used for comparisons of possible actions in an existing building? Cultural-historical factors were identified and formed the basis for the model that was developed. For each factor criteria was connected with different point levels for evaluation. A matrix was developed to visualize the result. To demonstrate the function of the model a case study was carried out where the model was used in an existing building. To enable evaluation of selected acts both observations and calculations were performed. The case study was performed at Länsresidenset in Jönköping. The results of the study shows that Reversibility, Long-sightedness, Impact on visual impressions and experience, Impact on historically valuable parts and details, and Other is important cultural factors to consider when improving energy efficiency in historically valuable buildings. Criteria for evaluation should be formulated carefully and generally to fit each type of action and to avoid subjective assessment. To obtain a perspicuous comparison colors should be used for grading. Furthermore, weighting should be used to adjust the priority level of each individual factor in a specific building. After evaluation of actions in a specific building has been done specialists in various fields should be consulted for final selection of acts.

Den här uppsatsen fördjupar sig i de kulturhistoriska värden som trädde fram vid och inför restaurang ”Byttans” byggande på 1930-talet i Kalmar stadspark. Den fördjupar sig i samma värden vid byggandet av Kalmar konstmuseum i stadsparken på 2000-talet. Med hjälp av kulturhistorisk värdeteori, dokumentvärde och upplevelsevärde, analyseras dokument. Har det varit liknande värden och åt vilket håll styr det? / This essay studies the meaning of cultural values that was taking place in the process of building the restaurant called “Byttan” in 1939 and the art museum of Kalmar in 2008. Analyzing documents from the both processes has been a main thing. With help from a theory of values in culture heritage, by Axel Unnerbäck, the essay analyze the values and the documents to see if the both processes have been equal or if there has been any difference. The main thing of the essay is to see the differences between the two centuries.

I Sveriges byggnadsbestånd finns miljöer, byggnader och områden med höga kulturhistoriska värden. Vid renovering och energieffektivisering måste därför särskild hänsyn tas för att inte kulturvärden ska gå förlorade. Det finns stora databrister i befintliga bebyggelseregister över energianvändning i historiska byggnader. Med hjälp av Boverkets energideklarationsregister Gripen går det ändå att undersöka sambandet mellan byggnaders energianvändning, energisparpotential och nybyggnadsår. Nybyggnadsår används i studien som ett vägledande mått på kulturhistoriska värden. Underlaget utgörs av drygt 531 000 svenska bostadshus. Av dessa är drygt 122 000 uppförda före 1945. Energianvändning och energiprestanda har studerats utifrån byggnadskategori, intilliggande väggar (friliggande, gavel och mellanliggande), klimatzon och värmekälla. Undersökningen visar att det finns en stor spridning mellan hög- och lågförbrukande byggnader över tiden. Detta innebär en effektiviseringspotential i det historiska byggnadsbeståndet. Spridningen är så gott som konstant oavsett nybyggnadsår och att endast titta på nybyggnadsår i analysen av besparingspotential är därför otillräckligt. Andra faktorer visar sig ha större påverkan. Störst betydelse har värmekällan. Det framgår att installation av värmepump i en- och tvåbostadshus är mycket effektivt för att uppnå lägre energianvändning. Det framgår också att såväl en- och tvåbostadshus som flerbostadshus från 1845 har samma energiprestanda som beståndet uppfört 1945. Utförda renoveringar har inte beaktats i studien. / Potential och policies

Syfte: Linde Bjur och Engström (2009) skriver att det finns 2000 äldre stationshus i Sverige och att det är en kulturhistorisk skatt. Under tidens gång har de förlorat sin status och flera rivits. Idag nyttjas ej längre flertalet byggnader inom Trafikverkets verksamhet och ska därför rivas eller säljas (Trafikverket, 2015). Fokus bör ligga vid försäljning men då uppstår nya problem. Då stationshusen skiljts från järnvägsverksamhet krävs en ändrad användning. Myndigheter kan då ställa krav likvärdig en nyproduktion, exempelvis på energianvändning. 2020, när nya direktiv sätts från Europaparlamentet och rådet (EU) på energihushållning blir kraven strängare, bebyggelse ska motsvara NNE-hus. Boverkets byggregler (BBR) beskriver dock att fall vid ombyggnad kan ha som enda mål att eftersträva specifika U-värden. De förändringar som då bör göras för att uppnå energikraven i stationshus från 1860-1900 kan komma att påverka stationshusets insida och/eller utsida vilket då inskränker på bevarandekrav. Målet med denna studie är att undersöka möjligheter om byggtekniska detaljer som praktiskt behöver och kan utföras för att uppnå energikraven 2020 vid ändrad användning för stationshus med kulturhistoriskt värde och bevarandemärkning.   Metod: I denna studie används både kvalitativa- och kvantitativa metoder. Arbetet inkluderar fem fallstudier med fem tillhörande intervjuer och beräkningar gällande energianvändning. Beräkningar görs för byggtekniska detaljer (U-värden) och för hela byggnaden (specifik energianvändning) genom ett beräkningsprogram. Resultat: Denna studie visar att U-värden i klass med ett NNE-hus i helt klimatskal är starkt problematiskt att nå då bevarandekrav gäller och om byggnaden är uppförd 1860-1900. Detta då de äldre byggnadernas byggtekniska detaljer har hög värmegenomgång i sitt ursprungsläge och kräver mer tilläggsisolering än en modern byggnad. Den byggtekniska lösningen som verkar mest positivt för både bevarandekrav och U-värdeskrav är isolering av vindsbjälklaget om vindsutrymme kan avvaras. Detta då ingen del som berörs av bevarandekrav exteriört förvanskas och är lättast att genomföra praktiskt.    Konsekvenser: De slutsatser som kan dras från denna studie är i linje med BBRs rekommendationer. BBR beskriver att ”om vindsutrymmet inte är avsett att vara uppvärmt kan isoleringen placeras i vindsbjälklaget” (BFS 2011:26). Även ägare har visat sig vara mest positiva till isolering av taket samtidigt som just isolering av vindsbjälklaget kan vara negativt då det tar upp annars disponibel yta. Begränsningar: Varje byggnad som ansöker om ändrad användning eller genomgår en större ombyggnad kan tvingas uppnå tidsenliga krav på energiförbrukning. I studien undersöks specifikt stationshus uppförda 1860–1900 med bevarandekrav. Andra byggnader som uppkommit under samma tidsspann kan förväntas ha någon form av bevarandemärkning. Därför kan denna studie tillämpas generellt på byggnader från nämnt tidsspann som möter liknande problematik, dock kan resultatet bara tillämpas där vindsutrymmet kan avvaras.

I dagsläget står bostads- och servicesektorn för cirka 40% av den totala slutliga energianvändningen i Sverige [1], vilket motsvarar utsläpp av cirka 6 miljoner ton koldioxidekvivalenter [2]. Cirka 90% av denna energianvändning har sitt ursprung från hushåll och lokalbyggnader [1]. Eftersom Sveriges nationella klimatmål innefattar att utsläppen år 2020 ska minska med 40% jämfört med år 1990  [3] är det aktuellt att minska energianvändningen i byggnader. Det här examensarbetet har som syfte att ta fram åtgärdsförslag som bör realiseras vid renovering av en ändamålslokal med kulturhistoriskt värde. Åtgärdsförslag har därför tagits fram genom en livscykelkostnadsoptimering i OPERA-MILP. Eftersom det var känt att inomhustemperaturen sommartid ofta översteg normalt sett accepterad maxtemperatur (24°C [4]) har även åtgärdsförslag för ett förbättrat inomhusklimat undersökts. Byggnaden i dagsläget, en planerad renovering samt en livscykelkostnadsoptimerad byggnad har modellerats i IDA-ICE för att simulera energiflöden och inomhusklimat.  Modellen av byggnaden i dagsläget resulterade i ett fjärrvärmebehov på cirka 120 000 kWh under ett år, vilket är en avvikelse med 6% mot historisk fjärrvärmedata. Den planerade renoveringen fick ett ökat behov med cirka 5 000 kWh på grund av att källaren kommer att värmas upp. Livscykelkostnadsoptimeringen i OPERA-MILP gav följande åtgärder: byte till energiglas och vindbjälksisolering på 14 cm. Dessa åtgärder minskade fjärrvärmebehovet med cirka 2 000 kWh jämfört med den planerade renoveringen, vilket innebär att behovet fortfarande är större än i dagsläget. Den specifika energianvändningen minskade dock något då den gick från 114 kWh/(m2, år) till 100 kWh/(m2, år), vilket beror på den ökade tempererade arean och de energibesparande åtgärderna. Vid simulering av modellerna sågs att byggnaderna var överhettade sommartid. Därför undersöktes inre solavskärmning, fjärrkyla, ventilationsstyrning och olika ventilationstyper. Fjärrkyla resulterade i ett behagligt inomhusklimat med en driftskostnad på cirka 4 000 sek årligen. Slutligen simulerades en kombination av olika åtgärder vilket resulterade i ett minskat fjärrvärmebehov med cirka 13 000 kWh jämfört med dagsläget och en specifik energianvändning på 88 kWh/(m2, år). Detta gjordes genom att kombinera de livscykelkostnadsoptimerade åtgärderna med tätning, fjärrkyla samt närvarostyrd ventilation. / As of today, the housing and service sector stands for about 40% of the total net energy use in Sweden [1], which equal emissions of about 60 million tons of carbon dioxide equivalents [2]. About 90% of this energy use originates from households and facilities [1]. Since Sweden's national climate goal includes that the emissions year 2020 should be reduced by 40% in comparison with year 1990 [3] it is up-to-date to reduce the energy use in buildings. This master's thesis aims to develop measure proposals that should be implemented during refurbishment of a facility with a cultural-historical value. Measures has therefore been proposed by a life cycle cost optimization in OPERA-MILP. Since it was known that the indoor temperature during summer reaches over the normally accepted maximum temperature (24°C [4]), indoor climate improving measures has also been investigated. The building of today, the planned refurbished building and the life cycle cost optimized building has been modeled in IDA-ICE to simulate the energy flows and indoor climate. The model of the building of today resulted in a district heating requirement of about 120 000 kWh per year, which is a variation of 6% in comparison to historical district heating data. The planned refurbishment got an increased requirement of about 5 000 kWh due to the fact that the basement will be heated. The life cycle cost optimization in OPERA-MILP gave the following measures: change to energy glas and 14 cm insulation in the attic. These measures decreased the district heating requirement with about 2 000 kWh in comparison with the planned refurbishment, which means that the requirement is still larger than the requirement of the building of today. However, the specific energy use decreased as it went from 114 kWh/(m2, year) to 100 kWh/(m2, year), due to the increased heated area and the energy saving measures. In simulation of the models it was seen that the buildings were overheated during summer. Therefore blinds, district cooling, ventilation controlling and ventilation types were investigated. District cooling resulted in a pleasant indoor climate with an operation cost of about 4 000 sek yearly. Lastly, a combination of different measures were simulated which resulted in a decreased district heating use of about 13 000 kWh compared to the model of today and a specific energy use of 88 kWh/(m2, year). This was done by combining the optimal life cycle cost measures with sealing, district cooling and presence controlled ventilation.

För att skydda kulturhistoriskt värdefulla byggnader från rivning används PBL 9 kap. 34 § 2 om byggnaden är placerad inom detaljplan eller områdesbestämmelser. Förarbeten till paragrafen är tydliga med att vad som definieras som kulturhistoriskt ska avgöras med hänsyn till lokala överväganden. När en ansökan om rivningslov inkommer till kommunen ska den prövas mot PBL 9 kap. 34 § 2. För att kunna neka rivning ska byggnaden uppfylla rekvisitet kulturhistoriskt värdefull. Det kulturhistoriskt värdefulla kan vara byggnaden i sig eller den helhetsmiljö byggnaden är en del utav. För att styrka det kulturhistoriska värdet används utlåtanden från muséer, kulturinventeringar, privata företag med bebyggelseantikvarisk kompetens och kommunens egna planer. Kommunernas kulturhistoriska planer och program är inte alltid uppdaterade, vilket ställer högre krav på kunskapen om kulturhistoriskt värdefulla byggnader hos kommunernas tjänstepersoner. Studien tyder på att det finns en varierande kunskapsnivå bland tjänstepersonerna som deltagit i enkätundersökningen, i vissa fall förekommer feltolkningar av lagen. Det går inte att härleda kunskapsnivån till varken utbildning eller erfarenhet inom yrket. När tjänstepersonerna brister i kunskapen försvårar det kommunernas förutsättningar att följa lagens intentioner. För bedömning av en byggnads kulturhistoriska värde är bebyggelseantikvarisk kompetens till stor hjälp. Kommunerna bör uppdatera och utöka inventeringen av kulturhistoriskt värdefulla byggnader för att kunna göra kvalificerade avvägningar när det gäller att neka eller bevilja rivningslov. Studien visar på brister när det gäller kommunens information till fastighetsägare om fastighetsägarens rättighet till ersättning vid nekat rivningslov. Det är dessutom ovanligt att kommunerna budgeterar för denna ersättning. Det är svårt att avgöra varför kommunerna brister i informationen till fastighetsägarna och om bristen av budget leder till sämre information. Faktum kvarstår dock, kommunen är skyldig att ersätta fastighetsägaren om skadan av det nekade rivningslovet uppfyller kvalifikationsgränsen betydande skada i förhållande till värdet på berörd del av fastigheten. Lagstiftningen är tydlig, men kunskapen behöver spridas bland Sveriges kommuner för att i större utsträckning möjliggöra bevarandet av kulturhistorsikt värdefulla byggnader. / To protect culturally valuable buildings from demolition Planning and Building Act chapter 9 section 34 p. 2 is used if the building is located within the detailed development plan or area regulations. Preparatory work on the section is clear that what is defined as cultural history must be decided regarding local considerations. When an application for demolition permit is submitted to the municipality, it must be tested against Planning and Building Act chapter 9 section 34 p. 2. To deny demolition, the building must meet the cultural heritage prerequisite. The cultural-historical value may be the building itself or the overall environment the building is part of. To prove the cultural-historical value, statements from museums, cultural inventories, private companies with building antiquarian competence and the municipality's own plans are used. The municipalities' cultural history plans and programs are not always updated, which places higher demand on the knowledge of culturally valuable buildings in the municipal's officials. The study indicates that there is a varying level of knowledge among the officials who participated in the survey, in some cases there are misinterpretations of the law. It is not possible to deduce the level of knowledge neither to education nor experience in the profession. When the officials knowledge is not sufficient municipalities make desitions in conflict with the intentions of the law. The competence of conservation officers is of good help for the building committee in assessing the cultural historical value of a buildning. Municipalities should update and expand the inventory of culturally valuable buildings to be able to make qualified assesments when it comes to denying or granting demolition permits. This study shows deficiencies in the municipality's information to property owners about their rights to compensation in the event of a denied demolition permit. Furthermore, it is unusual for municipalities to budget for this compensation. It is difficult to determine why the municipality's lack in information to property owners and whether the lack of budget leads to deficient information. However, the fact remains, the municipality is obliged to compensate the property owner if the damage of the refused demolition permit meets the qualification, significant damage in relation to the value of the affected part of the property. The legislation is clear, but the knowledge needs to be spread among Sweden's municipalities in order to enable the preservation of culturally valuable buildings.