Med bakgrund av EG-direktivet 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda, vars syfte är att främja en förbättring av energiprestanda i byggnader inom EU, infördes i Sverige 2006 lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader. En energideklaration innehåller uppgifter om en byggnads årliga energi-förbrukning för uppvärmning, ventilation och övriga tekniska installationer. Ställt i förhållande till byggnadens uppvärmda yta ger detta byggnadens energiprestanda. Om energiprestandan på ett kostnadseffektivt sätt går att förbättra skall energideklarationen även innehålla förslag på sådana förbättringar.  Samtidigt säger regelverket att åtgärdsförslag som riskerar att skada byggnaders kulturvärden inte får lämnas. Inom kulturmiljövårdssektorn har röster höjts för att uppmärksamma energideklarationssystemets bristande kompatibilitet med äldre byggnader. Vetenskapliga belägg för vilka effekter energideklarations-systemet faktiskt har på det bebyggda kulturarvet saknas dock i dagsläget, vilket är den bakomliggande anledningen till behovet av denna undersökning.  Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka eventuella risker det svenska energideklarationssystemet medför för äldre bebyggelses kulturvärden. För genomförandet av undersökningen har en värderingsmetod för att bedöma riskgraden i systemets olika åtgärdsförslag tagits fram. Metoden utgår från begreppet karaktärsbärande värden och den teoretiska utgångspunkten att såväl gällande lagstiftning för ändring av byggnader som den svenska kulturmiljö-vårdens målsättningar bör uppfyllas om byggnadens karaktärsbärande värden identifieras, respekteras och bevaras. Åtgärdsförslagen har klassificerats efter om de medför Hög, Viss eller Låg risk för att en byggnads karaktärsbärande värden påverkas på ett sådant sätt att dess visuella helhetsverkan störs och/eller att dess förmåga att förmedla sin historia förhindras. Undersökningen har utförts på statistik som hämtats från Boverkets energideklarationsregister, databasen Gripen, och omfattar samtliga godkända energideklarationer för en- och tvåfamiljshus samt flerbostadshus under 2012.  Resultatet av undersökning visar, bland annat, att det inte finns procentuellt påtagliga skillnader mellan åtgärdsförslagens omfattning och typ i förhållande till byggnadernas nybyggnadsår. Detta till trots går det med den värderingsmetod som använts för undersökningen inte att utesluta att energideklarationssystemet utgör en viss risk för äldre bebyggelses karaktärsbärande värden. Den slutsatsen baserar sig dels på att det för en betydande mängd äldre byggnader lämnas åtgärdsförslag som medför Hög risk, även om förekomsten av sådana förslag procentuellt sett är begränsad i förhållande till övriga riskgrupper. Dels tyder resultaten på att anledningen till denna låga procentandel snarare är att åtgärderna inte anses kostnadseffektiva än att de oberoende energiexperterna motiverar sina beslut på antikvariska ställningstaganden.   Uppsatsen ger dessutom förslag på förändringar av energideklarationssystemet, samt på vidare forskning i ämnet. / In Swedish energy certifications independent energy experts makes suggestions on ways to reduce buildings energy consumption. These recommendations must be cost-efficient, but at the same time they must not jeopardize the historic values of the buildings. Since the system is adapted for modern building materials and techniques a legitimate question is if such proposals nevertheless are suitable for older buildings.   This thesis aims to determine whether the Swedish energy certification system induces risks for values of historical buildings. For the implementation of the survey, an evaluation method to assess the risk level of the action proposals has been developed. The method is based on the concept of characteristic values ​​and the theoretical point that both the existing legislation for amendment of buildings and contemporary Swedish conservation theories should be met if the building's characteristic values are being ​​recognized, respected and preserved. The study was conducted on statistics derived from the energy certification registry of the National Board of Housing (Boverket), the database Gripen, and includes all approved energy certifications for one-and two-family houses and apartment buildings in 2012.  The results of the survey show that the age of the building does not have a significant effect on the quantity or type of the given recommendations. Despite this, it can’t be excluded that the energy certification system poses some risk for the characteristic values of older buildings. This conclusion is partly based on the fact that recommendations involving high risk actually were given for a significant amount of older buildings, although the incidence of such proposals in percentage terms were limited compared to other risk groups. Secondly, the results indicate that the reason for this low percentage rather is that the recommendations aren’t considered cost-efficient than that the energy experts actually justifies their decisions from a conservation point of view.  The thesis also provides suggestions for changes in the energy certification system and further research on the subject. / Spara och bevara

Sveriges riksdag har beslutat att energianvändningen i bebyggelsen måste minskas. Detta gäller även den befintliga bebyggelsen till vilken den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen hör. Vid energieffektivisering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse upplever ofta förvaltare att processen att välja energieffektiviserande åtgärd tar för lång tid. Detta beror på att det saknas ett rationellt sätt att jämföra olika åtgärders konsekvenser. Antikvarier har ofta en motsatt uppfattning och upplever att förvaltare många gånger ser mer till åtgärdens besparingspotential istället för dess påverkan på de kulturhistoriska värdena.  Syftet med examensarbetet är att göra jämförelsen av energieffektiviserande åtgärder i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse mer överskådlig för förvaltare. Genom litteraturstudier, dokumentanalyser, intervjuer och fallstudie besvarades följande frågeställningar: - Vilka kulturhistoriska faktorer bör beaktas vid energieffektivisering i kultur­historiskt värdefull bebyggelse? - Hur kan energibesparande åtgärder utvärderas i en modell där hänsyn tas till energibesparingspotential och de kulturhistoriska faktorer som framkommit i första frågeställningen? - Hur används modellen från andra frågeställningen vid jämförelse av möjliga åtgärder i en befintlig byggnad? Kulturhistoriska faktorer identifierades och utgjorde grunden till den modell som sedan togs fram. Till respektive faktor kopplades kriterier med olika poängnivåer för utvärdering. En matris togs fram för att åskådliggöra utvärderingens resultat. För att visa på modellens funktion genomfördes en fallstudie där modellen användes på en befintlig byggnad. För att möjliggöra utvärdering av valda åtgärder genomfördes både observationer och beräkningar. Fallstudien genomfördes på Länsresidenset i Jönköping.  Resultatet av studien visar att reversibilitet, långsiktighet, påverkan på synintryck och upplevelse och påverkan på kulturhistoriskt värdefulla byggnadsdelar och detaljer är viktiga kultur­­­­­historiska faktorer att beakta vid energieffektivisering i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Kriterier för utvärdering bör formuleras noggrant och generellt för att passa in på varje typ av åtgärd samt för att undvika subjektiv bedömning. För att erhålla en överskådlig jämförelse bör färger användas vid gradering. Dessutom bör viktning användas för att kunna anpassa prioriterings­graden av varje enskild faktor i en specifik byggnad. Efter utvärdering av åtgärder i en specifik byggnad bör specialister inom olika områden konsulteras för slutligt val av åtgärd. / The Swedish Parliament has decided that the energy consumption in buildings must be reduced. This also applies to existing buildings to which the historically valuable buildings belong. When improving energy efficiency in historically valuable buildings managers often experience that the process of choosing acts takes too long time because there is no rational way to compare different consequences of the acts. Antiquarians on the other hand, often have a different opinion and experiencing that managers often look more to the potential of savings rather than the impact on the cultural value. The aim of the essay was to make the comparison of energy efficiency acts in the historically valuable buildings more transparent for managers. Through literature study, document analysis, interviews and case study the following questions has been answered: - What cultural-historical factors should be taken into account at improving energy efficiency in the historically valuable buildings? - How can energy-saving acts be evaluated in a model which takes into account the potential of energy saving and the cultural factors identified in question 1? - How should the model from question 2 be used for comparisons of possible actions in an existing building? Cultural-historical factors were identified and formed the basis for the model that was developed. For each factor criteria was connected with different point levels for evaluation. A matrix was developed to visualize the result. To demonstrate the function of the model a case study was carried out where the model was used in an existing building. To enable evaluation of selected acts both observations and calculations were performed. The case study was performed at Länsresidenset in Jönköping. The results of the study shows that Reversibility, Long-sightedness, Impact on visual impressions and experience, Impact on historically valuable parts and details, and Other is important cultural factors to consider when improving energy efficiency in historically valuable buildings. Criteria for evaluation should be formulated carefully and generally to fit each type of action and to avoid subjective assessment. To obtain a perspicuous comparison colors should be used for grading. Furthermore, weighting should be used to adjust the priority level of each individual factor in a specific building. After evaluation of actions in a specific building has been done specialists in various fields should be consulted for final selection of acts.

I Sveriges byggnadsbestånd finns miljöer, byggnader och områden med höga kulturhistoriska värden. Vid renovering och energieffektivisering måste därför särskild hänsyn tas för att inte kulturvärden ska gå förlorade. Det finns stora databrister i befintliga bebyggelseregister över energianvändning i historiska byggnader. Med hjälp av Boverkets energideklarationsregister Gripen går det ändå att undersöka sambandet mellan byggnaders energianvändning, energisparpotential och nybyggnadsår. Nybyggnadsår används i studien som ett vägledande mått på kulturhistoriska värden. Underlaget utgörs av drygt 531 000 svenska bostadshus. Av dessa är drygt 122 000 uppförda före 1945. Energianvändning och energiprestanda har studerats utifrån byggnadskategori, intilliggande väggar (friliggande, gavel och mellanliggande), klimatzon och värmekälla. Undersökningen visar att det finns en stor spridning mellan hög- och lågförbrukande byggnader över tiden. Detta innebär en effektiviseringspotential i det historiska byggnadsbeståndet. Spridningen är så gott som konstant oavsett nybyggnadsår och att endast titta på nybyggnadsår i analysen av besparingspotential är därför otillräckligt. Andra faktorer visar sig ha större påverkan. Störst betydelse har värmekällan. Det framgår att installation av värmepump i en- och tvåbostadshus är mycket effektivt för att uppnå lägre energianvändning. Det framgår också att såväl en- och tvåbostadshus som flerbostadshus från 1845 har samma energiprestanda som beståndet uppfört 1945. Utförda renoveringar har inte beaktats i studien. / Potential och policies

I dagsläget står bostads- och servicesektorn för cirka 40% av den totala slutliga energianvändningen i Sverige [1], vilket motsvarar utsläpp av cirka 6 miljoner ton koldioxidekvivalenter [2]. Cirka 90% av denna energianvändning har sitt ursprung från hushåll och lokalbyggnader [1]. Eftersom Sveriges nationella klimatmål innefattar att utsläppen år 2020 ska minska med 40% jämfört med år 1990  [3] är det aktuellt att minska energianvändningen i byggnader. Det här examensarbetet har som syfte att ta fram åtgärdsförslag som bör realiseras vid renovering av en ändamålslokal med kulturhistoriskt värde. Åtgärdsförslag har därför tagits fram genom en livscykelkostnadsoptimering i OPERA-MILP. Eftersom det var känt att inomhustemperaturen sommartid ofta översteg normalt sett accepterad maxtemperatur (24°C [4]) har även åtgärdsförslag för ett förbättrat inomhusklimat undersökts. Byggnaden i dagsläget, en planerad renovering samt en livscykelkostnadsoptimerad byggnad har modellerats i IDA-ICE för att simulera energiflöden och inomhusklimat.  Modellen av byggnaden i dagsläget resulterade i ett fjärrvärmebehov på cirka 120 000 kWh under ett år, vilket är en avvikelse med 6% mot historisk fjärrvärmedata. Den planerade renoveringen fick ett ökat behov med cirka 5 000 kWh på grund av att källaren kommer att värmas upp. Livscykelkostnadsoptimeringen i OPERA-MILP gav följande åtgärder: byte till energiglas och vindbjälksisolering på 14 cm. Dessa åtgärder minskade fjärrvärmebehovet med cirka 2 000 kWh jämfört med den planerade renoveringen, vilket innebär att behovet fortfarande är större än i dagsläget. Den specifika energianvändningen minskade dock något då den gick från 114 kWh/(m2, år) till 100 kWh/(m2, år), vilket beror på den ökade tempererade arean och de energibesparande åtgärderna. Vid simulering av modellerna sågs att byggnaderna var överhettade sommartid. Därför undersöktes inre solavskärmning, fjärrkyla, ventilationsstyrning och olika ventilationstyper. Fjärrkyla resulterade i ett behagligt inomhusklimat med en driftskostnad på cirka 4 000 sek årligen. Slutligen simulerades en kombination av olika åtgärder vilket resulterade i ett minskat fjärrvärmebehov med cirka 13 000 kWh jämfört med dagsläget och en specifik energianvändning på 88 kWh/(m2, år). Detta gjordes genom att kombinera de livscykelkostnadsoptimerade åtgärderna med tätning, fjärrkyla samt närvarostyrd ventilation. / As of today, the housing and service sector stands for about 40% of the total net energy use in Sweden [1], which equal emissions of about 60 million tons of carbon dioxide equivalents [2]. About 90% of this energy use originates from households and facilities [1]. Since Sweden's national climate goal includes that the emissions year 2020 should be reduced by 40% in comparison with year 1990 [3] it is up-to-date to reduce the energy use in buildings. This master's thesis aims to develop measure proposals that should be implemented during refurbishment of a facility with a cultural-historical value. Measures has therefore been proposed by a life cycle cost optimization in OPERA-MILP. Since it was known that the indoor temperature during summer reaches over the normally accepted maximum temperature (24°C [4]), indoor climate improving measures has also been investigated. The building of today, the planned refurbished building and the life cycle cost optimized building has been modeled in IDA-ICE to simulate the energy flows and indoor climate. The model of the building of today resulted in a district heating requirement of about 120 000 kWh per year, which is a variation of 6% in comparison to historical district heating data. The planned refurbishment got an increased requirement of about 5 000 kWh due to the fact that the basement will be heated. The life cycle cost optimization in OPERA-MILP gave the following measures: change to energy glas and 14 cm insulation in the attic. These measures decreased the district heating requirement with about 2 000 kWh in comparison with the planned refurbishment, which means that the requirement is still larger than the requirement of the building of today. However, the specific energy use decreased as it went from 114 kWh/(m2, year) to 100 kWh/(m2, year), due to the increased heated area and the energy saving measures. In simulation of the models it was seen that the buildings were overheated during summer. Therefore blinds, district cooling, ventilation controlling and ventilation types were investigated. District cooling resulted in a pleasant indoor climate with an operation cost of about 4 000 sek yearly. Lastly, a combination of different measures were simulated which resulted in a decreased district heating use of about 13 000 kWh compared to the model of today and a specific energy use of 88 kWh/(m2, year). This was done by combining the optimal life cycle cost measures with sealing, district cooling and presence controlled ventilation.

In order to achieve national energy policy goals, it is necessary to improve the energy efficiency in buildings. However, this can sometimes be in conflict with the objective of preserving cultural heritage. This study seeks to evaluate possible energy efficiency measures for a timber house constructed during the 1670s in Sala, Sweden. Additionally, the study aims to assess the effectiveness of the guidelines established in the European standard EN 16883:2017, to offer informed recommendations to the property manager for increased energy efficiency initiatives within the building stock. The study is based on the methodology outlined in the guidelines, which present an appropriate framework for improving the energy performance of historical buildings. In a systematic manner, the study evaluates the most suitable energy efficiency measures based on various factors, such as energy use, conservation requirements, indoor climate, economy and usability. The findings indicate that the majority of measures can be implemented without compromising the cultural values of the building. Furthermore, the study suggests three sets of measures that prioritize energy efficiency from an energy-technical perspective, a cultural-historical perspective and a hybrid approach. The study highlights the combined package of measures, which provides an expected energy saving of 117 kWh/m²year compared to the current state, corresponding to a 65 percent reduction in the building's energy consumption. It also highlights the potential for incorporating European guidelines to facilitate a strategic approach towards investigating energy efficiency measures in historical buildings.

In today's society when the pressure is high on exploitation and on local governments and their decisions about resources, we must not forget our heritage. The built environment is an important part of the heritage and need to be taken care of and protected for future generations. Municipalities have the ability to work with preservation of historically valuable buildings with the help of the Planning and Building Law. By designing areas and impose restrictions on what the individual property owner may do with their building, the municipality can ensure that their ambitions of preservation are met. The purpose of this essay is to describe the methods that municipalities have available in the Planning and Building Law when it comes to the preservation of historically valuable buildings. The essay is partly based on a survey that was sent to the Swedish municipalities. The survey is primarily focused on the financial compensation a property owner may claim, if restrictions imposed on his building. An assumption that was made early in the process was that the compensation limits municipalities in planning for preservation. A previous study showed that financial compensation was not a problem in local preservation work. The conclusion I make after analyzed the answerers of the survey is that the majority of the responding municipalities, due to possible claims for financial compensation, in fact hesitant at imposing restrictions when planning for preservation of the historically valuable buildings. The survey also shows signs that building sanction fees rarely are charged for breaches. / I dagens samhälle som kantas av högt exploateringstryck och den ökade pressen på kommunerna och deras beslut om resurser, så får vi inte glömma vårt kulturarv. Den byggda miljön är en viktig del i kulturarvet och behöver tas hand om och bevaras till kommande generationer. Kommunerna har möjligheten att arbeta med bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse med hjälp av plan- och bygglagens regler. Genom att planlägga områden och införa restriktioner för vad den enskilde fastighetsägaren får göra med sin byggnad, kan kommunen säkerställa att deras bevarandeambitioner uppfylls. Syftet med denna uppsats är att beskriva de metoder som kommunerna har att tillgå i planoch bygglagen när det kommer till bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Uppsatsen bygger delvis på en enkät som har skickats ut till Sveriges kommuner. Enkäten inriktar sig främst på den ekonomiska ersättning som en fastighetsägare kan göra anspråk på, om restriktioner påförs dennes byggnad. Ett antagande som gjordes tidigt i arbetet var att ersättningen begränsar kommunerna vid planläggning för bevarande. En tidigare studie visade att den ekonomiska ersättningen inte var ett problem i kommunernas bevarandearbete. Den slutsats som jag kommer till efter en analys av svaren från enkätundersökningen är att majoriteten av de svarande kommunerna, på grund av eventuella anspråk på den ekonomiska ersättningen, i själva verket tvekar vid införande av restriktioner för bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Enkätundersökningen visar även tendenser på att byggsanktionsavgifter sällan tas ut vid överträdelser.

Följande undersökning är en komparativ fallstudie av två tillståndsansökningar, genomförda i enlighet med Kulturmiljölag 1988:950, gällande solcellspaneler på kyrkligt kulturminne. Undersökningar belyser Fläckebo kyrka i Västmanlands län och Stuguns nya kyrka i Jämtlands län och studerar hur dessa fått avslag, respektive bifall till montering av solcellspaneler på kyrkobyggnadernas tak. Syftet med undersökningen är att studera om KML-relaterade ärenden bedöms olika i tid och rum.För att förklara skillnaderna mellan fallen används analysmetoden ”Most Similar Systems Design”. Undersökningen visar att rättspraxis är oförändrat men att praxis vid handläggning av dessa ärenden skiljer sig åt.