Vattenförlossningar har förekommit länge globalt sett. Ur ett historiskt perspektiv är det en metod som beskrivs redan i början av 1800-talet i Frankrike, där den första dokumenterade vattenförlossningen skedde. Vattenförlossningar har de senaste åren fått ett uppsving i Sverige, men det saknas fortfarande nationella riktlinjer kring hur barnmorskor ska arbeta med dessa. Barnmorskor har generellt sett en positiv inställning till vattenförlossning och få nackdelar för metoden har kunnat påvisas. Trots detta är det en metod som varken erbjuds eller används i någon större utsträckning av födande kvinnor i Sverige.  Syftet med denna studie var att belysa kvinnors förlossningsupplevelse vid en vattenförlossning.  Metoden som användes var en litteraturöversikt, både kvalitativ och kvantitativ data inkluderades i denna studie. Sökningar genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed, vilket resulterade i 14 studier som inkluderades i denna studie. En studie framkom via manuell sökning, vilket gav totalt 15 studier. Studierna analyserades med inspiration av en integrerad analys. Resultatet utmynnade i två huvudkategorier för hur kvinnor som har genomgått en vattenförlossning upplevde den. Kategorierna var “Upplevelser av vattenförlossningen” och “Upplevelser av miljön”.  Kvinnor som genomgått en vattenförlossning har generellt sett en positiv förlossningsupplevelse. De upplever att vattnet har en betydelse för att de ska känna sig smärtlindrande och få ökad kontroll. Miljön som badkaret eller poolen skapar påverkar kvinnornas upplevelse av sin förlossning. Kvinnorna upplevde sällan något negativt med vattenförlossningen men kunde uppleva oro kring barnets välmående efteråt samt att de upplevde ett negativt synsätt från omgivningen vid planeringen inför sin vattenförlossning.  Slutsatsen av denna studie är att majoriteten av kvinnor anser att vattenförlossningar utgör en positiv upplevelse samt att det finns få negativa aspekter. Därför bör det erbjudas på förlossningar runt om i landet för att främja ett mer naturligt födande.

Plats och stöd för födande är faktorer som påverkar kvinnor vid barnafödande. I Sverige sker majoriteten av alla förlossningar på förlossningsklinik. Att kvinnor får längre till sin närmaste förlossningsklinik är något som ökar i samband med centralisering av förlossningsvården. Det saknas studier i Sverige på kvinnors erfarenheter av att ha långt avstånd mil till närmaste förlossningsklinik. Syftet med studien är att beskriva kvinnors erfarenheter av att ha över tio mil till närmaste förlossningsklinik. En kvalitativ studie med induktiv ansats genomfördes, där telefonintervjuer genomfördes med tio kvinnor bosatta i Norrbotten. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och ledde fram till fyra kategorier; “Strategier inför färden: Att försöka få kontroll”, “Att komma iväg: Med målet att föda i trygghet”, “Att vara på förlossningen: På gott och på ont”, “Eftertankar: Med facit i hand”. Kategorierna utmynnade i temat: Kvinnor tar ett ansvar för att hinna föda i trygghet. Avståndet medförde en oro och kvinnor utvecklade strategier för att försöka få kontroll över den otrygga situationen. Att ta beslutet om när de skulle åka in till förlossningen kunde vara förenat med osäkerhet och beslutet var något som kvinnorna hade önskat få bekräftelse i. Att vara på förlossningen beskrevs som en trygghet. Där fanns kompetens och resurser och möjlighet att överlåta ansvaret för förlossningen till barnmorska. Efter förlossningen fanns en oro för vad som kunde ha hänt och tankar om att det var tur att allt gick bra. Resultatet visar att det långa avståndet påverkar kvinnor med en oro innan, under och efter förlossningen.