Att föda barn är en viktig existentiell upplevelse och födelseplatsen har varierat genom historien. I många århundraden födde kvinnor barn i hemmet men från mitten av 1950-talet föds de allra flesta svenska barn på speciella förlossningskliniker på sjukhus. Förlossningsrummen skiljer sig inte från sjukhusens ordinära patientsalar. Studiens syfte är att beskriva kvinnors upplevelse av förlossningsrummet. En kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Nio kvinnor som fött barn på sjukhus intervjuades under våren 2018 och deras berättelser utgör datamaterialet som sen analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2007). Resultatet delades in i fyra huvudkategorier; Stöd är viktigt för upplevelsen av rummet, Utformningen av förlossningsrummet har betydelse för känslan av trygghet, Färgsättning och möblering har betydelse för möjlighet till avslappning och Den vårdrelaterade interiören påverkar möjligheten till rörelse. Resultatet visar att kvinnorna upplevde att barnmorskans stöd och närvaro påverkade deras uppfattning av rummet. Kvinnorna upplevde att deras partner hade svårt att ge ett gott stöd eftersom det inte fanns någon naturlig plats för honom i rummet. Kvinnorna upplevde också att rummet inte var optimalt för en förlossning och att ytorna var för små för att främja rörelse. Miljön upplevdes som steril och opersonlig och kvinnorna önskade mer ombonade rum med möjlighet till avskildhet och naturliga platser för att kunna vara tillsammans med sin partner. Kvinnorna upplevde den tekniska utrustningen som hindrande men de fysiska hjälpmedlen som främjande. Genom ökad kunskap om kvinnors upplevelse av förlossningsrummet kan barnmorskans individanpassade vård stärkas och framtidens förlossningsrum anpassas efter kvinnors erfarenheter och behov. Studien visar att förlossningsrummen inte är optimalt utformade för att skapa trygghet hos den födande kvinnan.

Plats och stöd för födande är faktorer som påverkar kvinnor vid barnafödande. I Sverige sker majoriteten av alla förlossningar på förlossningsklinik. Att kvinnor får längre till sin närmaste förlossningsklinik är något som ökar i samband med centralisering av förlossningsvården. Det saknas studier i Sverige på kvinnors erfarenheter av att ha långt avstånd mil till närmaste förlossningsklinik. Syftet med studien är att beskriva kvinnors erfarenheter av att ha över tio mil till närmaste förlossningsklinik. En kvalitativ studie med induktiv ansats genomfördes, där telefonintervjuer genomfördes med tio kvinnor bosatta i Norrbotten. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och ledde fram till fyra kategorier; “Strategier inför färden: Att försöka få kontroll”, “Att komma iväg: Med målet att föda i trygghet”, “Att vara på förlossningen: På gott och på ont”, “Eftertankar: Med facit i hand”. Kategorierna utmynnade i temat: Kvinnor tar ett ansvar för att hinna föda i trygghet. Avståndet medförde en oro och kvinnor utvecklade strategier för att försöka få kontroll över den otrygga situationen. Att ta beslutet om när de skulle åka in till förlossningen kunde vara förenat med osäkerhet och beslutet var något som kvinnorna hade önskat få bekräftelse i. Att vara på förlossningen beskrevs som en trygghet. Där fanns kompetens och resurser och möjlighet att överlåta ansvaret för förlossningen till barnmorska. Efter förlossningen fanns en oro för vad som kunde ha hänt och tankar om att det var tur att allt gick bra. Resultatet visar att det långa avståndet påverkar kvinnor med en oro innan, under och efter förlossningen.