Att föda barn är en viktig existentiell upplevelse och födelseplatsen har varierat genom historien. I många århundraden födde kvinnor barn i hemmet men från mitten av 1950-talet föds de allra flesta svenska barn på speciella förlossningskliniker på sjukhus. Förlossningsrummen skiljer sig inte från sjukhusens ordinära patientsalar. Studiens syfte är att beskriva kvinnors upplevelse av förlossningsrummet. En kvalitativ metod med induktiv ansats användes. Nio kvinnor som fött barn på sjukhus intervjuades under våren 2018 och deras berättelser utgör datamaterialet som sen analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Elo och Kyngäs (2007). Resultatet delades in i fyra huvudkategorier; Stöd är viktigt för upplevelsen av rummet, Utformningen av förlossningsrummet har betydelse för känslan av trygghet, Färgsättning och möblering har betydelse för möjlighet till avslappning och Den vårdrelaterade interiören påverkar möjligheten till rörelse. Resultatet visar att kvinnorna upplevde att barnmorskans stöd och närvaro påverkade deras uppfattning av rummet. Kvinnorna upplevde att deras partner hade svårt att ge ett gott stöd eftersom det inte fanns någon naturlig plats för honom i rummet. Kvinnorna upplevde också att rummet inte var optimalt för en förlossning och att ytorna var för små för att främja rörelse. Miljön upplevdes som steril och opersonlig och kvinnorna önskade mer ombonade rum med möjlighet till avskildhet och naturliga platser för att kunna vara tillsammans med sin partner. Kvinnorna upplevde den tekniska utrustningen som hindrande men de fysiska hjälpmedlen som främjande. Genom ökad kunskap om kvinnors upplevelse av förlossningsrummet kan barnmorskans individanpassade vård stärkas och framtidens förlossningsrum anpassas efter kvinnors erfarenheter och behov. Studien visar att förlossningsrummen inte är optimalt utformade för att skapa trygghet hos den födande kvinnan.

Bakgrund: Fler kvinnor efterfrågar planerad hemförlossning. Sverige saknar en verksamhet för detta inom den offentliga hälso- och sjukvården. Tidigare forskning indikerar att det kan vara lika säkert att föda hemma som på sjukhus vid normal graviditet och förväntad normal förlossning. Kvinnors förlossningsterritorium främjas av hemlik miljö och stödjer den fysiologiska processen. Europadomstolen stadgar att valet av födelseplats är en grundläggande mänsklig rättighet. Syfte: Att beskriva barnmorskors inställning till planerad hemförlossning. Metod: Elva kvalitativa intervjuer med induktiv innehållsanalys.  Resultat: Barnmorskorna framhöll flera förutsättningar för att planerade hemförlossningar skulle anses säkra, dels att kvinnorna fattade ett informerat val, dels att de var omföderskor med tidigare normal förlossning. Barnmorskorna ansåg att sjukhusmiljön kunde anpassas och efterlikna hemmiljön för att främja trygghet. Barnmorskorna ansåg att bistå kvinnor i hemmet var ansvarsbetungande men kunde överväga detta om planerade hemförlossningar integrerades i offentlig hälso- och sjukvård. Slutsats: Barnmorskornas inställning till planerad hemförlossning var mångbottnad och tudelad. De värnade om kvinnans rätt till val av födelseplats, samtidigt som de uttryckte oro och såg risker i samband med planerade hemförlossningar, på grund av bristande medicinska och kollegiala resurser jämfört med sjukhus. Denna delade syn speglar balansen mellan att stödja kvinnors valfrihet och samtidigt säkerställa en säker förlossning. / Background: An increasing number of women desire the option of a planned home birth. As of today, Sweden lacks guidelines and infrastructure to support this. Previous research indicates that birthing at home may be equally safe compared to hospital birth in cases of normal pregnancy and expected normal births. The statutes of the European Court of Human Rights affirm that the choice of birthplace is a fundamental human right. Aim: To describe midwives’ attitudes toward planned home birth. Method: A qualitative interview study using an inductive approach with eleven midwives' interviewed. Results: The midwives emphasized several prerequisites for planned home births to be considered safe, including women making informed decisions and being multiparous with a history of previous normal deliveries. They believed that hospital environments could be adjusted to promote security and emulate home settings. While the midwives considered assisting women at home to be demanding, they were open to reconsidering this if planned home births were integrated into public healthcare. Conclusion: The midwives’ attitude towards planned home births was multifaceted and conflicted. They advocated for women’s autonomy and choice of birthplace, while simultaneously expressing concerns and seeing risks associated with planned home births due to inadequate resources and security compared to hospitals. This split perspective reflects the balance between supporting women’s autonomy while ensuring a safe delivery.