<p>Ämnet som behandlas i denna uppsats är förnamnsutvecklingen i de två värmländska församlingarna Karlstad och Ekshärad. Det är två typer av utvecklingar som studerats. Dels hur många förnamn föräldrarna gav sina barn under perioden 1800-1920, dels vilka förnamn som gavs de nyfödda barnen mellan åren 1800-1859.</p><p>Vad gäller hur många förnamn barnen fick så var det under hela 1800-talet stor skillnad mellan de båda församlingarna. I Karlstad fick en majoritet på mellan 60 och 80 procent av barnen två förnamn. I Ekshärad var det däremot mer vanligt att endast ge dem ett. Först på 1850-talet var det färre än 90% av de döpta som fick ett förnamn. Ännu vid år 1920 hade man inte kommit ikapp Karlstad, men förändringen till att använda fler förnamn var här betydligt snabbare än i Karlstad.</p><p>Det finns inte mycket som tyder på att namnen har spridits från stad till landsbygd, eller åt andra hållet. I Ekshärad är Lars och Per de populäraste namnen på pojkarna. Flickorna heter bland annat Ingeborg, Kerstin eller Marit. Att göra en liknande sammanfattning för Karlstad är inte lika lätt, där de populäraste namnen varierar kraftigt. Hos pojkarna är det bara namnet Johan som alltid finns med bland de fyra toppnamnen. Två andra namn som varit populära är Anders och Carl. Toppnamnet hos flickorna är fram till 1820-talet det relativt korta Caisa. Sedan blir toppnamnet istället det betydligt längre Carolina, som först delar platsen med Christina och vid 1850-talets slut med Augusta.</p><p>Den största skillnaden mellan församlingarna, vad gäller vilka namn barnen gavs, är dock att de 10 populäraste namnen i Ekshärad representerar över 70% av alla namngivna flickor/pojkar. Dessutom är det bara hos flickorna som flernamnsförnamn kommer in på topp 10, vilket sker först på 1840-talet. I Karlstad är motsvarande siffror under 50%. Det finns dessutom både hos flickor och hos pojkar minst ett flernamnsförnamn representerat på topp 10 i Karlstad. Utvecklingen av namngivningen beror troligast på traditionen med att låta förnamnen gå i arv. Namnen verkar inte ha spridits åt något håll mellan de båda församlingarna Karlstad och Ekshärad.</p>

<p>Denna c-uppsats behandlar Nietzsches avvikelse från Schopenhauers <em>Världen som Vilja och Föreställning</em> i verket <em>Tragedins födelse</em>. Uppsatsens syfte är att undersöka varför det för Nietzsche är möjligt att förena det apolliniska och det dionysiska medan det för Schopenhauer inte är möjligt att förena vilja och föreställning.</p>

Ämnet som behandlas i denna uppsats är förnamnsutvecklingen i de två värmländska församlingarna Karlstad och Ekshärad. Det är två typer av utvecklingar som studerats. Dels hur många förnamn föräldrarna gav sina barn under perioden 1800-1920, dels vilka förnamn som gavs de nyfödda barnen mellan åren 1800-1859. Vad gäller hur många förnamn barnen fick så var det under hela 1800-talet stor skillnad mellan de båda församlingarna. I Karlstad fick en majoritet på mellan 60 och 80 procent av barnen två förnamn. I Ekshärad var det däremot mer vanligt att endast ge dem ett. Först på 1850-talet var det färre än 90% av de döpta som fick ett förnamn. Ännu vid år 1920 hade man inte kommit ikapp Karlstad, men förändringen till att använda fler förnamn var här betydligt snabbare än i Karlstad. Det finns inte mycket som tyder på att namnen har spridits från stad till landsbygd, eller åt andra hållet. I Ekshärad är Lars och Per de populäraste namnen på pojkarna. Flickorna heter bland annat Ingeborg, Kerstin eller Marit. Att göra en liknande sammanfattning för Karlstad är inte lika lätt, där de populäraste namnen varierar kraftigt. Hos pojkarna är det bara namnet Johan som alltid finns med bland de fyra toppnamnen. Två andra namn som varit populära är Anders och Carl. Toppnamnet hos flickorna är fram till 1820-talet det relativt korta Caisa. Sedan blir toppnamnet istället det betydligt längre Carolina, som först delar platsen med Christina och vid 1850-talets slut med Augusta. Den största skillnaden mellan församlingarna, vad gäller vilka namn barnen gavs, är dock att de 10 populäraste namnen i Ekshärad representerar över 70% av alla namngivna flickor/pojkar. Dessutom är det bara hos flickorna som flernamnsförnamn kommer in på topp 10, vilket sker först på 1840-talet. I Karlstad är motsvarande siffror under 50%. Det finns dessutom både hos flickor och hos pojkar minst ett flernamnsförnamn representerat på topp 10 i Karlstad. Utvecklingen av namngivningen beror troligast på traditionen med att låta förnamnen gå i arv. Namnen verkar inte ha spridits åt något håll mellan de båda församlingarna Karlstad och Ekshärad.

Denna c-uppsats behandlar Nietzsches avvikelse från Schopenhauers Världen som Vilja och Föreställning i verket Tragedins födelse. Uppsatsens syfte är att undersöka varför det för Nietzsche är möjligt att förena det apolliniska och det dionysiska medan det för Schopenhauer inte är möjligt att förena vilja och föreställning.

In 1958 the German philosopher Hannah Arendt released The Human condition, a book in which she famously discusses the terms of life on earth. Amongst her many important contributions to the field of political thinking that this book contains, her understanding of the two concepts natality and plurality perhaps make up the most groundbreaking and influential ones. Natality, for Arendt, is what constitutes man’s capacity to begin. The new beginning which every newborn born into the human world inherently entails is closely related to the human condition of plurality. This essay aims at understanding how Arendts analysis of the human conditions of natality and plurality together shapes the collective life of humans. With comments from feminist philosopher Adriana Cavarero who proposes a critique of Arendt’s understanding of natality as being far too abstract, and political thinker Chantal Mouffe, who critiques Arendt for having an unrealistic understanding of the common world as devoid of antagonistic conflict. The essay also discusses the critique against modernity which Arendt forms against the background of her understanding of the modern era as a time where the human conditions are being neglected.

The following essay aims to investigate Martin Heidegger’s notion of Dasein in Being and Time by taking into account the therein neglected existential-ontological aspect of birth. The point of departure is the concept of grundsein, i.e. Dasein being handed over itself as itself, groundlessly, with the remaining task of becoming its own basis from which it is able to properly project itself. In Being and Time this is made possible by actively grasping and appropriating ones ’ownmost possibility’ of being-towards-death. The present investigation however, raises the question whether or not Daseins other fundamental limit of being, namely birth, which in Being and Time is continuously disregarded, can provide a different understanding of grundsein; complementing the existing analysis by giving Dasein a more thorough framing. As for the proposed supplementing theory, the essay first turns to the concept of natality as it is developed in Hannah Arendt’s The Human Condition. Thereafter it traces the notion of birth as it unfolds in the work Relating Narratives by the contemporary Italian philosopher Adriana Cavarero, who thematically remains close to Arendt, although not without some crucial differences. With that in mind, the essay finally returns to Heidegger for a critical exploration of the theories opposed.  The present investigation aims to show that these theories of birth does in fact offer insights that are foreign to, albeit not irreconcilable with, the framework of Being and Time. Especially regarding that of mitsein, coexistence, which nonetheless also have inevitable consequences for the question of grundsein. By taking birth into consideration existentially, this essay seeks to shed light on what can be considered fundamentally relational aspects of Dasein as it is shown to be constitutively in-front-of, and a being-from-others. Furthermore there is shown to be an aspect of passive reception to Dasein, more specifically the non-negotiable gift of existence at all which unceasingly remains out of it’s reach; that is, arguably, somewhat overlooked in Being and Time (even though the concepts of thrownness and historicity may indicate such a condition). Lastly the author wishes to embed the existential-ontological matter of birth in the pressing planetary crisis of our time, asserting that the question of (human) birth and existence no longer can afford to ignore these biological-ecological aspects that are undeniably of due importance for the question at hand.

Detta är en undersökning av en symbolisk tolkning av oxen och åsnan i kristna födelseikoner (och andra framställningar). Denna symboliska tradition har ett ytterst begränsat vetenskapligt belägg i samtiden och utgår särskilt från kyrkofädernas tolkningar. Denna undersökning bidrar med en insikt i en levande ikonografisk praxis där symboliken i djuren visar sig spela en roll för att reflektera en särskild teologi. Materialet består av ett antal föreläsningar av den kanadensiske ortodoxa ikonmålaren Jonathan Pageau. Undersökningen bygger på de religionsvetenskapliga begreppen religiöst seende och religiös visuell kultur som grundar sig i en forskningstradition som Marie Fahlén redogör för. De bägge begreppen kompletterar varandra genom att de skapar en dualitet i förståelsen för religiös konst genom att knyta samman tolkningen och hermeneutiken framför bilden med kontexten och teologin bakom bilden. Materialet analyseras med en ideologianalys som strukturerar materialet i två analysmodeller som syftar till att spegla de teoretiska begreppens dualitet; idealtyper och dimensioner. Pageaus religiösa seende struktureras i idealtyper för oxe och åsna baserat på vad djuren associeras med i materialet. Den visuella kultur som Pageau uttrycker i materialet beskrivs i relation till de religionsvetenskapliga dimensionerna rättfärdiggörelse och frälsningslära som också är tänkta att följa dualiteten i de teoretiska begreppen; synen på andra och synen på den egna läran. Baserat på denna beskrivning kategoriseras Pageaus tolkning till den av Paul Knitters fyra religionsteologiska modeller han mest relaterar till. Undersökningen visar att oxen och åsnan är ett inslag i födelseikonen som för Pageau stärker tolkningen av inkarnationen som inte bara ett möte mellan himmel och jord, utan också en världslig försoning, ett ”coming together”. Oxen som sinnebilden av ett rent djur förknippar han bland annat med enhet och kategorisering, universalitet och principer. Åsnan som sinnebilden av ett orent djur förknippar han bland annat med förening och sammanblandning, partikularitet och förändring. Snarare än en historisk händelse menar han att det symboliserar en ontologisk ordning eller en ”evig händelse” som finns i allt. Analysen visar att Pageaus syn på rättfärdiggörelse och hans frälsningslära karaktäriseras av en balans mellan det universella och partikulära i synen på Guds kärlek. Undersökningen visar att Pageaus tolkning kan kategoriseras under uppfyllelseteologi.