Puzzle, the donkey in the lion’s skin, an analysis of the literary donkey in C. S. Lewis’s The Last Battle. This paper intends to examine the portrayal of donkeys in western literature by a close reading of the donkey Puzzle in C. S. Lewis’s The Last Battle. The overall purpose is to examine how donkeys have historically been portrayed in litterature. How the view of the donkey as dumb has come to be shaped by earlier Greko-Roman literature as Aesop’s fables and how it is possible to see these prejudices in the depiction of Puzzle. The focus is to understand how the negative image of the donkey has emerged and is shaped by the purpose and function the donkey has had, and still has, for humans. This paper’s questions are: How is Puzzle portrayed in C. S. Lewis The Last Battle? Is Puzzle presented as inferior/lower class? Are there any characteristics of the fool in Puzzle? The analysis shows how the old prejudiced image of the donkey can be seen in the depiction of Puzzle. This is obvious from how Puzzle is portrayed in relation to other character’s, especially how he is posed as opposite to the unicorn Jewel. But it is also visible in how Puzzle himself uses these prejudices in his defense by claiming that he is too stupid to understand; A defense often used by the fool. I argue that Puzzle bears the traits of the fool even if he remains a donkey in the end.

Detta är en undersökning av en symbolisk tolkning av oxen och åsnan i kristna födelseikoner (och andra framställningar). Denna symboliska tradition har ett ytterst begränsat vetenskapligt belägg i samtiden och utgår särskilt från kyrkofädernas tolkningar. Denna undersökning bidrar med en insikt i en levande ikonografisk praxis där symboliken i djuren visar sig spela en roll för att reflektera en särskild teologi. Materialet består av ett antal föreläsningar av den kanadensiske ortodoxa ikonmålaren Jonathan Pageau. Undersökningen bygger på de religionsvetenskapliga begreppen religiöst seende och religiös visuell kultur som grundar sig i en forskningstradition som Marie Fahlén redogör för. De bägge begreppen kompletterar varandra genom att de skapar en dualitet i förståelsen för religiös konst genom att knyta samman tolkningen och hermeneutiken framför bilden med kontexten och teologin bakom bilden. Materialet analyseras med en ideologianalys som strukturerar materialet i två analysmodeller som syftar till att spegla de teoretiska begreppens dualitet; idealtyper och dimensioner. Pageaus religiösa seende struktureras i idealtyper för oxe och åsna baserat på vad djuren associeras med i materialet. Den visuella kultur som Pageau uttrycker i materialet beskrivs i relation till de religionsvetenskapliga dimensionerna rättfärdiggörelse och frälsningslära som också är tänkta att följa dualiteten i de teoretiska begreppen; synen på andra och synen på den egna läran. Baserat på denna beskrivning kategoriseras Pageaus tolkning till den av Paul Knitters fyra religionsteologiska modeller han mest relaterar till. Undersökningen visar att oxen och åsnan är ett inslag i födelseikonen som för Pageau stärker tolkningen av inkarnationen som inte bara ett möte mellan himmel och jord, utan också en världslig försoning, ett ”coming together”. Oxen som sinnebilden av ett rent djur förknippar han bland annat med enhet och kategorisering, universalitet och principer. Åsnan som sinnebilden av ett orent djur förknippar han bland annat med förening och sammanblandning, partikularitet och förändring. Snarare än en historisk händelse menar han att det symboliserar en ontologisk ordning eller en ”evig händelse” som finns i allt. Analysen visar att Pageaus syn på rättfärdiggörelse och hans frälsningslära karaktäriseras av en balans mellan det universella och partikulära i synen på Guds kärlek. Undersökningen visar att Pageaus tolkning kan kategoriseras under uppfyllelseteologi.

<p>Syftet med den här uppsatsen har varit att uppmärksamma uppvärderande omnämnanden av djur i kristen texttradition, företrädesvis i evangelierna, men också i apokryfisk litteratur och i Uppenbarelseboken. Fokus har legat på Jesustexterna, eftersom Jesus är kristendomens förgrundsgestalt och kärna. Därför har djuren kring Jesus blivit mitt huvudstudium, men en återblick görs också till Gamla Testamentet, för att visa att en positiv djursyn finns redan i Moseböckerna och i skapelseberättelsen.</p><p>Kristen teologi och tradition har negligerat dessa uppvärderande djurbilder, för att istället fokusera på nedvärderande omnämnanden av djur. Den negativa djursynen har varit fullständigt dominerande, och därför är det nödvändigt, menar jag, att arbeta på det sätt som jag föreslår, för att skapa en motvikt och balans. Min arbetshypotes har varit att det existerar uppvärderande omtalanden och beskrivningar av djur, i viktiga sammanhang, och min undersökning har sedan handlat om att identifiera sådana texter, vilket jag också lyckats med. Detta redovisas i analyser av texter och traditioner om djurens närvarande vid Jesus födsel och dop, texter om Jesus harmoniska tillvaro tillsammans med vilda djur, om åsnans viktiga roll i samband med intåget i Jerusalem, och Jesus som Guds lamm. I Uppenbarelseboken triumferar Lammet och lovsjungs på samma sätt som Gud.</p><p>Min teori om orsaken till att kristen teologi och tradition har valt att företräda en nedvärderande djursyn är att det är en fråga om makt. Det handlar om maktförhållandet mellan djur och människa, om människans ovilja att erkänna djurens värde, eftersom människans överordning är en följd av djurens underordning. Därför har djuren, liksom kvinnan, marginaliserats och osynliggjorts i bibeltexterna och i kristen historia, eller glorifierats och fått stå symbol för mänskliga eller gudomliga fenomen och ideal. Jag diskuterar problematiken med djursymboliken, där djur visserligen framhålls, men inte som djur, inte för vad de själva är, utan som en bild för mänskliga ideal. Att läsa djuromnämnanden i Bibeln som företrädesvis symboliska är en läsning som delvis bidrar till nedvärderingen och negligerandet av djuren. Djuren måste äntligen få ses som djur, inte bara som poetiska bilder för någonting annat.</p><p>Eftersom samhället i övrigt har aktualiserat djurfrågor, frågor om djurens värde och rättigheter, är det angeläget att också kristendomen öppnar sig för dem. Därför anser jag att slutsatserna av min undersökning, resultaten, det vill säga alla de många konkreta exempel på uppvärderande djuromnämnanden som finns, inte minst i berättelserna om Jesus, kan lyftas fram och tas på allvar av kristenheten. Kristendomen behöver inte revideras för att komma i kapp det sekulära samhällets engagemang i djurrättsfrågor. I min uppsats har jag hävdat att man – om man gör sig fri från den diskriminerande läsning, som utgår ifrån Augustinus och Aquino, och försöker se texterna på nytt – kan finna en mycket djurvänlig kristendom, som visar att denna religion inte alls behöver ses som negativt inställd till djuren, att kristendomen tvärtom kan utgöra en god grund för en etisk, kärleksfull syn på, och behandling av, djur.</p>

Syftet med den här uppsatsen har varit att uppmärksamma uppvärderande omnämnanden av djur i kristen texttradition, företrädesvis i evangelierna, men också i apokryfisk litteratur och i Uppenbarelseboken. Fokus har legat på Jesustexterna, eftersom Jesus är kristendomens förgrundsgestalt och kärna. Därför har djuren kring Jesus blivit mitt huvudstudium, men en återblick görs också till Gamla Testamentet, för att visa att en positiv djursyn finns redan i Moseböckerna och i skapelseberättelsen. Kristen teologi och tradition har negligerat dessa uppvärderande djurbilder, för att istället fokusera på nedvärderande omnämnanden av djur. Den negativa djursynen har varit fullständigt dominerande, och därför är det nödvändigt, menar jag, att arbeta på det sätt som jag föreslår, för att skapa en motvikt och balans. Min arbetshypotes har varit att det existerar uppvärderande omtalanden och beskrivningar av djur, i viktiga sammanhang, och min undersökning har sedan handlat om att identifiera sådana texter, vilket jag också lyckats med. Detta redovisas i analyser av texter och traditioner om djurens närvarande vid Jesus födsel och dop, texter om Jesus harmoniska tillvaro tillsammans med vilda djur, om åsnans viktiga roll i samband med intåget i Jerusalem, och Jesus som Guds lamm. I Uppenbarelseboken triumferar Lammet och lovsjungs på samma sätt som Gud. Min teori om orsaken till att kristen teologi och tradition har valt att företräda en nedvärderande djursyn är att det är en fråga om makt. Det handlar om maktförhållandet mellan djur och människa, om människans ovilja att erkänna djurens värde, eftersom människans överordning är en följd av djurens underordning. Därför har djuren, liksom kvinnan, marginaliserats och osynliggjorts i bibeltexterna och i kristen historia, eller glorifierats och fått stå symbol för mänskliga eller gudomliga fenomen och ideal. Jag diskuterar problematiken med djursymboliken, där djur visserligen framhålls, men inte som djur, inte för vad de själva är, utan som en bild för mänskliga ideal. Att läsa djuromnämnanden i Bibeln som företrädesvis symboliska är en läsning som delvis bidrar till nedvärderingen och negligerandet av djuren. Djuren måste äntligen få ses som djur, inte bara som poetiska bilder för någonting annat. Eftersom samhället i övrigt har aktualiserat djurfrågor, frågor om djurens värde och rättigheter, är det angeläget att också kristendomen öppnar sig för dem. Därför anser jag att slutsatserna av min undersökning, resultaten, det vill säga alla de många konkreta exempel på uppvärderande djuromnämnanden som finns, inte minst i berättelserna om Jesus, kan lyftas fram och tas på allvar av kristenheten. Kristendomen behöver inte revideras för att komma i kapp det sekulära samhällets engagemang i djurrättsfrågor. I min uppsats har jag hävdat att man – om man gör sig fri från den diskriminerande läsning, som utgår ifrån Augustinus och Aquino, och försöker se texterna på nytt – kan finna en mycket djurvänlig kristendom, som visar att denna religion inte alls behöver ses som negativt inställd till djuren, att kristendomen tvärtom kan utgöra en god grund för en etisk, kärleksfull syn på, och behandling av, djur.