<p>Ämnet som behandlas i denna uppsats är förnamnsutvecklingen i de två värmländska församlingarna Karlstad och Ekshärad. Det är två typer av utvecklingar som studerats. Dels hur många förnamn föräldrarna gav sina barn under perioden 1800-1920, dels vilka förnamn som gavs de nyfödda barnen mellan åren 1800-1859.</p><p>Vad gäller hur många förnamn barnen fick så var det under hela 1800-talet stor skillnad mellan de båda församlingarna. I Karlstad fick en majoritet på mellan 60 och 80 procent av barnen två förnamn. I Ekshärad var det däremot mer vanligt att endast ge dem ett. Först på 1850-talet var det färre än 90% av de döpta som fick ett förnamn. Ännu vid år 1920 hade man inte kommit ikapp Karlstad, men förändringen till att använda fler förnamn var här betydligt snabbare än i Karlstad.</p><p>Det finns inte mycket som tyder på att namnen har spridits från stad till landsbygd, eller åt andra hållet. I Ekshärad är Lars och Per de populäraste namnen på pojkarna. Flickorna heter bland annat Ingeborg, Kerstin eller Marit. Att göra en liknande sammanfattning för Karlstad är inte lika lätt, där de populäraste namnen varierar kraftigt. Hos pojkarna är det bara namnet Johan som alltid finns med bland de fyra toppnamnen. Två andra namn som varit populära är Anders och Carl. Toppnamnet hos flickorna är fram till 1820-talet det relativt korta Caisa. Sedan blir toppnamnet istället det betydligt längre Carolina, som först delar platsen med Christina och vid 1850-talets slut med Augusta.</p><p>Den största skillnaden mellan församlingarna, vad gäller vilka namn barnen gavs, är dock att de 10 populäraste namnen i Ekshärad representerar över 70% av alla namngivna flickor/pojkar. Dessutom är det bara hos flickorna som flernamnsförnamn kommer in på topp 10, vilket sker först på 1840-talet. I Karlstad är motsvarande siffror under 50%. Det finns dessutom både hos flickor och hos pojkar minst ett flernamnsförnamn representerat på topp 10 i Karlstad. Utvecklingen av namngivningen beror troligast på traditionen med att låta förnamnen gå i arv. Namnen verkar inte ha spridits åt något håll mellan de båda församlingarna Karlstad och Ekshärad.</p>

Ämnet som behandlas i denna uppsats är förnamnsutvecklingen i de två värmländska församlingarna Karlstad och Ekshärad. Det är två typer av utvecklingar som studerats. Dels hur många förnamn föräldrarna gav sina barn under perioden 1800-1920, dels vilka förnamn som gavs de nyfödda barnen mellan åren 1800-1859. Vad gäller hur många förnamn barnen fick så var det under hela 1800-talet stor skillnad mellan de båda församlingarna. I Karlstad fick en majoritet på mellan 60 och 80 procent av barnen två förnamn. I Ekshärad var det däremot mer vanligt att endast ge dem ett. Först på 1850-talet var det färre än 90% av de döpta som fick ett förnamn. Ännu vid år 1920 hade man inte kommit ikapp Karlstad, men förändringen till att använda fler förnamn var här betydligt snabbare än i Karlstad. Det finns inte mycket som tyder på att namnen har spridits från stad till landsbygd, eller åt andra hållet. I Ekshärad är Lars och Per de populäraste namnen på pojkarna. Flickorna heter bland annat Ingeborg, Kerstin eller Marit. Att göra en liknande sammanfattning för Karlstad är inte lika lätt, där de populäraste namnen varierar kraftigt. Hos pojkarna är det bara namnet Johan som alltid finns med bland de fyra toppnamnen. Två andra namn som varit populära är Anders och Carl. Toppnamnet hos flickorna är fram till 1820-talet det relativt korta Caisa. Sedan blir toppnamnet istället det betydligt längre Carolina, som först delar platsen med Christina och vid 1850-talets slut med Augusta. Den största skillnaden mellan församlingarna, vad gäller vilka namn barnen gavs, är dock att de 10 populäraste namnen i Ekshärad representerar över 70% av alla namngivna flickor/pojkar. Dessutom är det bara hos flickorna som flernamnsförnamn kommer in på topp 10, vilket sker först på 1840-talet. I Karlstad är motsvarande siffror under 50%. Det finns dessutom både hos flickor och hos pojkar minst ett flernamnsförnamn representerat på topp 10 i Karlstad. Utvecklingen av namngivningen beror troligast på traditionen med att låta förnamnen gå i arv. Namnen verkar inte ha spridits åt något håll mellan de båda församlingarna Karlstad och Ekshärad.

Johan Tinglöf var en urmakare och smed som levde i 1700-talets Ekshärad. Han har lämnat efter sig många myter och berättelser där det sägs att han ska ha varit i förband med djävulen som gav honom trollkunnighet. Efter tvist med kyrkan skall Tinglöf lagt en förbannelse över Ekshärads tornur, som han tidigare konstruerat, då han inte fick sin betalning i tid. Denna uppsats är en undersökning i Tinglöf-mytens ursprung, utveckling och samhälleliga funktion för bygden, Ekshärad. Syftet är att förstå förhållandet mellan myt och bygd, samt myt och man. Därutöver kartlägga Tinglöf-mytens olika utvecklingsstadier från då den skapades till vår samtida version.       Källmaterial varier från dels arkivmaterial, dels skönlitterärara eller liknande verk som omnämner Johan Tinglöf. Däribland död- och begravningsböcker, sockenstämmoprotokoll samt ISOF uppteckningar för undersökning av 1700–1800-talen. Artiklar samt böcker för undersökning av Tinglöf-mytens utveckling under 1900–2000-talen.      En kvalitativ metod valdes ut som lämpligast tillvägagångssätt för att besvara följande tre undersökningsfrågeställningar; - Hur uppstod myten kring Johan Tinglöf? - Hur har Tinglöf-myten utvecklats över tid? - Vilken funktion har Tinglöf-myten haft i relation till Ekshärad som bygd? Detta genom att analysera Tinglöf-mytens olika beståndsdelar och därav tydliggöra olika nyckelingredienser som förekommer i nästan varje version av den. Därefter granskades det utvalda källmaterialet för att finna omnämningar av Johan Tinglöf samt hans myt.      Roland Barthes modell för mytbildning samt Ulrika Wolf-Knuts dramaturgiska modeller fördjävulssägner är den grund det teoretiska beaktandet tar avstamp från. Utöver Barthes och Wolf-Knuts återfinns forskningen kring historiedidaktiken i uppsatsen, detta då dess forskningsområde berör historisk tillämpning och användning, vilket återbärettande av myter sannerligen faller inom kategorin för.       Från detta har samtliga frågeställningar besvarats med en tydlig bild av hur Tinglöf-myten uppstod utifrån Barthes mytbildningsmodell. Hur Tinglöf-myten utvecklades över tid, med tre tydliga sagoskildrare som på respektive vis lägger grundstomme för mytens utvecklingsstadier. Samt vilken samhällelig funktion Tinglöf-myten haft i Ekshärad över tid, från dess skapelse, till vår samtid.

Since the 1980’s there has been a neoliberal development in society and politics, especially inthe Western world, where the welfare state has taken a step back and new ideas such asmarket and privatisation has had a breakthrough within the public sphere. Under theneoliberal development there has been an ongoing urbanisation but also a depopulation inapproximately half of the Swedish municipalities. Municipalities, which can be understood asthe lengthened arm of the welfare state, which have been affected by depopulation hastherefore had it much more difficult fullfilling their welfare duties due to the negative effectsof depopulation. Despite structural population changes both growing and decreasingmunicipalities tend to strive for growth, something that is not one of the municipalities tasks.It can be understood as a part of a neoliberal context where a so called market based ideologycan be found among municipalities who’s trying to create growth through its place brand. Oneof the municipalities which has experienced a considerable depopulating development isHagfors kommun (municipality), a municipality which can also be understood as anillustrative example of a depopulating municipality. The purpose of this thesis is therefore toexamine if there is a tension between the municipality Hagfors as a welfare organ and aneoliberal hegemony in society, and if there has been a neoliberal development over time. Inorder to carry this thesis out a qualitative method is used with discourse analysis which stemsfrom Laclau’s and Mouffe’s discourse theory and selected terms suited for the thesis’ scopeand purpose. The material consists of developmental documents from Hagfors kommun. The analysis treats meaning-making and expression as something that can be understoodwithin a neoliberal discourse as well as a welfare discourse. The analysis is lead by especiallyLaclau’s and Mouffe’s discourse theoretical term hegemony and its sub-terms. It appearsfrom the analysis that a neoliberal discourse can be found and is incused in the documentsfrom both points in time, 2002 and current documents from 2017 and 2019, and that it hasgrown stronger. The municipality has gone from hegemonising its role as a welfare organ anda welfare discourse to hegemonising itself as a place brand and hence hegmonising aneoliberal discourse. The conclusion as to whether there was a tension between themunicipality as a welfare organ and neoliberalism is that since the municipality chooses tohegemonise itself as a place brand and a part of a neoliberal context in contrast to trying toadapt to the negative development and minimising its negative consequenses, there is atension between the municipality as a welfare organ and neoliberalism. / Sedan 1980-talet har det skett en nyliberal utveckling i samhället och politiken, framförallt ivästvärlden, där välfärdsstaten tagit ett steg tillbaka och nya idéer som marknad ochprivatisering har fått genomslag inom det offentliga. Under den nyliberala utvecklingen hardet pågått en urbanisering men också en avbefolkning för ungefär hälften av Sverigeskommuner. Kommuner, som kan förstås som välfärdsstatens förlängda arm, som drabbats avavbefolkning har därför fått det allt tuffare att fullgöra sitt välfärdsansvar med hänsyn tillavbefolkningens negativa effekter. Trots strukturella befolkningsförändringar tenderar bådeväxande och minskande kommuner att sträva efter tillväxt, något som egentligen inte ärkommunens uppgift. Det kan förstås som en del av en nyliberal kontext där en så kalladmarknadsbaserad ideologi återfinns bland kommuner som försöker skapa tillväxt genom sittplatsvarumärke. En av de kommuner som drabbats av en betydlig avbefolkning är Hagforskommun, en kommun som också kan förstås som ett illustrativt exempel av en avbefolkandekommun. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka om det finns en spänning mellankommunen Hagfors som välfärdsorgan och en nyliberal hegemoni i samhället, och om detskett en nyliberal utveckling över tid. För att genomföra uppsatsen så används en kvalitativansats med diskursanalys som utgår ifrån Laclaus och Mouffes diskursteori och utvaldabegrepp lämpade för uppsatsens omfång och syfte. Materialet består av utvecklingsdokumentfrån Hagfors kommun. I analysen så behandlas meningsskapande och uttryck som kan förstås inom såväl en nyliberaldiskurs som en välfärdsdiskurs. Analysen vägleds av framförallt Laclaus och Mouffesdiskursteoretiska begreppet hegemoni och dess underbegrepp. Det framgår av analysen att detfinns en nyliberal diskurs i dokumenten från båda tidpunkter som präglar dem, 2002 ochaktuella dokument från 2017 och 2019, och som har förstärkts över tid. Kommunen har gåttfrån att hegemonisera sin roll som välfärdsorgan och en välfärdsdiskurs till att hegemoniserasig självt som ett platsvarumärke och därmed hegemonisera en nyliberal diskurs. Slutsatsenrörande om det fanns en spänning mellan kommunen som välfärdsorgan och nyliberalism äratt då kommunen väljer att hegemonisera sig själv som ett platsvarumärke och en del av ennyliberal kontext i motats till att försöka anpassa sig till den negativa utvecklingen ochminimera negativa konsekvenser utav den, så finns det en spänning mellan kommunen somvälfärdsorgan och nyliberalismen.