Myndigheter är ålagda att samverka med både privata aktörer och offentliga organisationer för att lösa komplexa problem på lokal nivå. Utifrån mytperspektivet får dessa idéer eller organisationsrecept som samverkan ett symboliskt värde som sedan organisationen skyltar med. Det vill säga att samverkan blir en fin skylt där offentliga organisationer kan påvisa att de samarbetar mot komplexa problem. Verksamheten legitimeras bland annat genom dess goda uppfattning och goda ryktesspridningar. Studien är en fallstudie om Räddningstjänsten syds samverkansprojekt RISK- Räddningstjänsten I Samarbete med Kidsen. Syftet med studien är att förstå hur samverkan kan organiseras och uttryckas inom en offentlig organisation. Frågeställningen som studien ämnar besvara är följande: på vilket sätt kan samverkansprojektet RISK förstås som en legitimerad myt och hur påverkar det i så fall samverkan? Metoden består av kvalitativa samtalsintervjuer med både nuvarande och tidigare personer som har medverkat som mentorer i RISK. Resultatet visar på att organisationen har haft ett management orienterad styrning vid samverkan då bland annat dokumentationen har tonats ner för att effektivisera verksamheten. Organisationen måste påvisa ett samband mellan RISK och de organisatoriska mål, meningsbildningen blir därmed avgörande och det är här mytbildningen uppstår. Det finns såldes ingen empirisk grund och RISK grundas i antaganden och tolkningar som präglar behovsformuleringarna. Myten legitimeras eftersom beslutsfattare och omgivande organisationer delar räddningstjänstens antaganden.

Instagramkonton där föräldrar exponerar sina barn blir allt vanligare och allt mer populära. Detta kräver att barnen framställs på ett vis som är tilltalande för mottagarna. Denna uppsats ämnar att påvisa detta fenomen genom att granska hur två av de mer uppmärksammade svenska Instagrampersonligheterna i form av Penny Schulman respektive Naomi Ljungqvist framställs på Instagram. Målet är att genomföra studien med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys som är grundad i semiotiska teorier. Genom dessa teorier vill vi utläsa hur framställningen av dessa barn ser ut samt hur de förhåller sig till de enligt Barthes (1973) rådande mytbildningar som existerar kring barn och familjeliv. För att kunna genomföra analysen kommer vi utgå från Hallidays teorier kring agent och aktion, konnotationer och denotationer samt mytbildningar. Resultatet vi fann var att de bägge barnen innehar liknande karaktärsdrag men med olika förhållningar till de kulturellt rådande myterna kring barn och familjeliv. Penny Schulman upplever vi som mer avvikande från den traditionella myten om barn då hon har ett självständigt agerande och inte är en passiv agent. Naomi Ljungqvist samspelar desto oftare med sin mor Johanna och stämmer därmed bättre in på den traditionella uppfattningen om barn som en del av en familj och inte en självständig individ. Utifrån vår analys kan vi se tydliga skillnader i hur analysobjekten bryter sig ifrån den klassiska bilden om barn som en passiv agent. I det analyserade materialet ser vi istället en nybildad familjemyt där barnet och dess utveckling samt anpassning till vuxenlivet presenteras. / Instagram accounts where parents are exposing their children are in today’s society a common sight as well as a popular phenomenon. This requires a depiction where the children are appealing in the eyes of the recipients. Our thesis will examining the phenomenon through an analysis of two well known swedish Instagram personalities being Penny Schulman and Naomi Ljungqvist and how they are depicted on Instagram. The goal is to implement the study with the help of a qualitative content analysis which has its base in semiotic theories. Through these theories we want to study the depiction of these children and how they relate to the - according to Barthes (1973), existing mythologies regarding children and family life. To be able to perform this study we will originate from Hallidays theories regarding agency in action, connotations and denotations and finally mythologies. The conclusion we reached was that both of the children have similar traits of character but with different suspension to the prevailing myths of children and family life. We find Penny Schulman to be more divergent from the traditional myth of children since she is acting more independent and not as a passive agent. Naomi Ljungqvist on the other hand is seemingly more dependent of her mother and therefore fit better into the traditional perception of children in a family context. Based on our analysis we can see clear differences in how the analyzed children are breaking from the traditional view of children as passive agents. In the analysed material we can see a new myth regarding family taking form where the children and their development is presented together with their adaption to adulthood.

Johan Tinglöf var en urmakare och smed som levde i 1700-talets Ekshärad. Han har lämnat efter sig många myter och berättelser där det sägs att han ska ha varit i förband med djävulen som gav honom trollkunnighet. Efter tvist med kyrkan skall Tinglöf lagt en förbannelse över Ekshärads tornur, som han tidigare konstruerat, då han inte fick sin betalning i tid. Denna uppsats är en undersökning i Tinglöf-mytens ursprung, utveckling och samhälleliga funktion för bygden, Ekshärad. Syftet är att förstå förhållandet mellan myt och bygd, samt myt och man. Därutöver kartlägga Tinglöf-mytens olika utvecklingsstadier från då den skapades till vår samtida version.       Källmaterial varier från dels arkivmaterial, dels skönlitterärara eller liknande verk som omnämner Johan Tinglöf. Däribland död- och begravningsböcker, sockenstämmoprotokoll samt ISOF uppteckningar för undersökning av 1700–1800-talen. Artiklar samt böcker för undersökning av Tinglöf-mytens utveckling under 1900–2000-talen.      En kvalitativ metod valdes ut som lämpligast tillvägagångssätt för att besvara följande tre undersökningsfrågeställningar; - Hur uppstod myten kring Johan Tinglöf? - Hur har Tinglöf-myten utvecklats över tid? - Vilken funktion har Tinglöf-myten haft i relation till Ekshärad som bygd? Detta genom att analysera Tinglöf-mytens olika beståndsdelar och därav tydliggöra olika nyckelingredienser som förekommer i nästan varje version av den. Därefter granskades det utvalda källmaterialet för att finna omnämningar av Johan Tinglöf samt hans myt.      Roland Barthes modell för mytbildning samt Ulrika Wolf-Knuts dramaturgiska modeller fördjävulssägner är den grund det teoretiska beaktandet tar avstamp från. Utöver Barthes och Wolf-Knuts återfinns forskningen kring historiedidaktiken i uppsatsen, detta då dess forskningsområde berör historisk tillämpning och användning, vilket återbärettande av myter sannerligen faller inom kategorin för.       Från detta har samtliga frågeställningar besvarats med en tydlig bild av hur Tinglöf-myten uppstod utifrån Barthes mytbildningsmodell. Hur Tinglöf-myten utvecklades över tid, med tre tydliga sagoskildrare som på respektive vis lägger grundstomme för mytens utvecklingsstadier. Samt vilken samhällelig funktion Tinglöf-myten haft i Ekshärad över tid, från dess skapelse, till vår samtid.

Den här uppsatsen undersöker på sociologiskt vis möjligheterna att spåra möten mellan tidigamänniskor och jätteprimaten Gigantopithecus från östra Asien i myter som överlevt fram till idag,detta för att försöka peka på ett gemensamt ursprung till den ofta förekommande figurtypen jätten imyter och folksagor i världen. Teoretikerna som uppbådas till hjälp är Emile Durkheim, MartinCortazzi, Josef Ludvik Fisher samt Forrester Sibelan, vilka visar på dels hur myter fungerar och kanuppstå och hur de fungerar i relation till människor.Till metod har arbetet utgått ifrån diskursteori då denna lämpar sig väl för att förstå relationenmellan den sociala verklighet en text rör sig inom och den text sagda verklighet bidrar till att skapa.Arbetet börjar med att försöka motivera sin hypotes genom att påvisa dels belägg för att primatenoch människan i urtiden mötts och dels genom att visa på att myter och berättelser i muntlig formkan överleva länge nog för att det ska vara rimligt. Den fortsätter med att presentera och beskrivamytbildningar från olika delar av världen; Nordiska, Grekiska, Babyloniska, Indiska Afrikanska,Nord- och Sydamerikanska samt Kinesiska där fokus ligger på att jämföra och sammanföra myterför att försöka peka på samband som andra forskare redan upptäckt eller sådana som pekar mot denöstasiatiska primaten.Det visar sig snabbt att några sådana belägg inte finns att finna under de förhållanden den härundersökningen utgår ifrån när den går in på ämnet. Istället försöker den fokusera på att visa på debevisliga ursprungen från de jätterelaterade myter som i världen förekommer. Till stor del härrör de,enligt forskarna uppsatsen använder som källor, från Mesopotamien och rent sociologiskt så kanuppsatsen peka på ett samband mellan ett behov av politisk kontroll och den roll jättar i mytbildningbrukar få. Platser som Grekland, Inkariket och Kina har oberoende av varandra utvecklat deursprungliga mytbildningarna på ett sätt som underbygger auktoritära figurer både inom och utanförmyterna så att berättelserna passar den grupp som styr området, något som i viss utsträckning gällerför alla mytbildningar som undersöktes. Jättarna får ofta roller såsom förfäder eller fientliga folksom människor och deras gudar obrydda kan avsky eller diskreditera. Genomgående så stämmer dei teoridelen presenterade forskarnas teorier med det sätt som myterna som undersöks visas fungerapå. / This paper tries to explore the sociological possibilities of finding a link between interactionsbetween the giant primate Gigantopithecus and early humans of eastern Asia and surviving mythsfrom around the world that have survived up until today. Theorists that have been drafted to attemptto prove this are Emile Durkheim, Martin Cortazzi, Josef Ludvik Fischer and Forrester Sibelan,who's work revolve around the area of the inner workings of myth and its relation to the peoplesustaining them.As Method the paper operates on the basis of discourse theory as it is well suited to explain theways in which reality and text co-opt in the creation of the other.To begin with the paper puts out hypothesis strengthening research to try to show ways that theprimate in theory could have acted as a forefather to the giant, due to prehistoric humans havinginteracted with Gigantopithecus and the way oral myth is able to survive for very long stretches oftime. It continues by presenting and describing various myths from around the world; Nordic,Greek, Babylonian, Indian, African, North and South American as well as Chinese. The focus lieson showing the many themes the myths share between themselves, with an initial focus on pinningits origins to Gigantopithecus.Early on any such connections prove to be without credible proof, and as it is the paper is illequipped to attempt to claim any connections between the myths and the primate. To stay relevant,the paper tries to present other more substantiated potential origins of the concept of giants andfinds other researchers pointing towards old Mesopotamia. Sociologically however the paper canpoint towards connections between political control and the role of the giants of myths in the storiesof many of the stories it presents. Places such as Greece, the Inca empire and China all, apparentlyindependently of one another created and developed myths wherein giants assist in reinforcing theauthoritarian positions of leader characters both within and outside of the stories. Giants in mythoften played the role of ancient ancestors or non human or non tribe people that gods and peoplebereft of conscience could paint as enemies or buffoons.