Föreliggande uppsats berör förskollärares arbetsmiljö och kamp för bättre villkor. Tidigare forskning beskriver ett glapp mellan förutsättningar och krav, med konsekvenser för arbetsmiljön i förskolan och förskolepersonalens hälsa. Syftet med uppsatsen är att undersöka det motstånd som uttrycks i förskollärares berättelser om en bristande arbetsmiljö utifrån Förskoleupprorets material #pressatläge. Genom feministisk poststrukturell teori undersöks hur förskollärares språkliga motståndspraktiker och motståndssubjektiviteter villkoras diskursivt. Genom positioneringsbegreppet och med inspiration av en dekonstruktiv metodologi synliggörs hur förskollärare positionerar sig i relation till mångfaldiga och ibland motstridiga diskurser om uppdraget kopplade till framför allt nyliberalism och femininitet. Berättelserna i dokumentet både bekräftar och motstår dessa diskurser vilket gör motståndet flerfaldigt, mångtydigt och ibland motstridigt. Diskurser om professionen kopplade till omsorg, femininitet och självuppoffring samt en stark lojalitet till barn och kollegor existerar parallellt med diskurser om hållbarhet, lönsamhet, hälsa och rättigheter men även behov av få uppfylla sina egna ambitioner. Dualismen offer-/aktörskap dekonstrueras och vad som går att förstå som ett synliggörande av sitt eget ”offerskap” skrivs fram som ett potentiellt kraftfullt motstånd.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om förskollärares stress. Detta gjordes genom att analysera förskollärares berättelser från Förskoleupproret #pressatläge om hur förskollärares upplevda stress påverkar deras hälsa och den pedagogiska verksamheten. För att uppnå studiens syfte användes följande frågeställningar: Vilka sammanhang i arbetet anger förskollärare som stressande? Hur påverkar förskollärares upplevda stress deras arbete i förskolans verksamhet? På vilka sätt är förskollärares stress relaterat till individ, organisation och samhälle? Som metod användes en kvalitativ metod där dokument som finns tillgängliga på internet analyserades. Det benämns som dokumentär forskning enligt Denscombe (2018). Dessa dokument var berättelserna från Förskoleupproret som bland annat var skrivna av förskollärare. Berättelserna från Förskoleupproret analyserades i förhållande till Hudson och Meyers (2011) utvidgade didaktiska triangeln samt Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska teori med nivåerna mikro, meso, exo och makro. Genom teorierna gick det att på så sätt få en förståelse för hur de olika nivåerna påverkar förskollärares upplevda stress. Resultatet visade att förskollärare känner sig stressade på grund av flera olika situationer och faktorer som rör förskolan. Enligt förskollärare från Förskoleupproret var de mest avgörande stressfaktorerna i förskolan stora barngrupper, låg personaltäthet, brist på vikarie/vikariestopp, mycket extra arbete och ingen eller begränsad pedagogisk verksamhet. Resultatet visade även att förskollärare upplevde morgonen samt eftermiddagen som mest stressande under sin arbetsdag på grund av underbemanning. Dessa stressfaktorer bidrog till att förskollärares hälsa påverkades negativt med bland annat många sjukskrivningar, dåligt samvete på grund av att de inte räcker till, sömnproblem, tinnitus och en känsla av orklöshet.