Genom det senaste decenniets förskolereform har förskollärare fått ett utökat ansvar för kvaliteten och det målinriktade arbetet som bedrivs på förskolorna. Förskollärare har därmed även fått ansvaret att leda sitt arbetslag. Med stöd av en praktikteoretisk ansats är denna studies syfte att undersöka hur förskollärare uppfattar den uppdelade arbets- och ansvarsfördelningen. Detta sker med ett specifikt fokus på begränsningar och möjligheter som förskollärare kan uppfatta och uttrycka kring uppdraget att leda barnskötare i arbetslaget och på vilket stöd de anser sig behöva för att utvecklas i sitt ledarskap. För att besvara studiens frågeställningar har kvalitativa intervjuer med tio förskollärare vid fyra olika förskolor inom en medelstor svensk kommun genomförts.  Studiens huvudresultat pekar på att förskollärna efterlyste mer gemensam tid för planering och reflektion. Att inte ha lämpliga former för att kommunicera uttrycktes som en begränsning och att den personliga relationen och rädslan för att kränka barnskötaren stod som ett hinder för kommunikationen. Ömsesidig förståelse för varandra ansågs som en viktig aspekt för att skapa och upprätthålla en givande kommunikation och goda relationer i arbetslaget. Deltagarna efterlyste ett hållbart förhållningssätt för att ge varandra konstruktiv kritik och återkoppling. För att utveckla sitt ledarskap ansåg sig deltagarna behöva utbildningsinsatser i form av fortbildning och de såg det även som betydelsefullt att ta stöd av kollegor för att utveckla sitt ledarskap.  Som en övergripande slutsats av studiens resultat konstateras att det krävs ytterligare insatser för att stödja förskollärares kollegiala ledarskapsförmågor.

Denna kvalitativa studie genomfördes med syfte att undersöka hur rektorer och förskollärare beskriver sitt ledarskap i relation till en utbildning för hållbar utveckling i förskolan samt kritiska aspekter som framträder i det arbetet. Studiens resultat visar att viktiga aspekter i rektorers och förskollärares förmåga att leda utbildning för hållbar utveckling i förskolan är egen kunskap om de tre dimensionerna av hållbar utveckling är. Kritiska aspekter är förskollärarnas egen arbetsmiljö som utmanar både deras egen förmåga att leda utbildning för hållbar utveckling samt rektorns förmåga till ett etiskt hållbart ledarskap. Diskussionen sätter ljuset på en ny dimension av Verhelst hållbart ledarskap i förskolans kontext (Verhelst m.fl., 2020) och innefattar yrkesprofessionens välmående som en utmaning i ett hållbart ledarskap i relation till utbildning för hållbar utveckling i förskolan. En slutsats är att kompetensutveckling om de tre dimensionerna av hållbar utveckling kan vara ett sätt att utveckla en utbildning för hållbar utveckling, för både rektorer och förskollärare. Ytterligare en slutsats är att förskolans resurser innefattar yrkesprofessionens välmående samt att stödjande relationer inom och utanför förskolan bidrar till ett hållbart ledarskap för rektorer och förskollärare i förskolan. Sammanfattningsvis bidrar studien med nya insikter om hur förskollärarnas egen arbetsmiljö och stress påverkar deras ledarskap i relation till utbildning för hållbar utveckling samt hur rektorns förmåga att leda utbildning för hållbar utveckling framstår som en kritisk aspekt i detta arbete.     Nyckelord: rektorers och förskollärares ledarskap, utbildning för hållbar utveckling i förskolan

Detta examensarbete undersöker hur rektorers och förskollärares konstruktioner av ledarskap påverkas i en organisation med distribuerat ledarskap. Studien utfördes som en kvalitativ fallstudie där olika sätt att organisera för ledarskap jämfördes genom fokusgruppsdiskussioner med rektorer och förskollärare på ett förskoleområde. Den data som samlades in inom ramarna för studien bearbetades genom innehållsanalys och i förhållande till socialkonstruktionistiskt perspektiv som teoretisk ram. Resultatet av den här fallstudien visar att den växelverkan mellan stöttande rektorer och självständiga förskollärare som uppstår i deras distribuerade ledarskap är framgångsrikt för att skapa professionell autonomi och ökad meningsfullhet. Ett mer effektivt ledarskap framträder genom rektorernas förmåga att utmana traditionella ledarskapsnormer för att möjliggöra distribuerat ledarskap på sina enheter. Rektorerna betonar vikten av delat ledarskap för att lätta bördan och kunna skapa mer meningsfulla sammanhang för alla medarbetare – oavsett yrkestitel. Förskollärare får förutsättningar att utveckla reell ledarskapskompetens genom distribuerat ledarskap: exempelvis genom att leda reflektion i arbetslag eller leda kompetensutveckling, utföra auskultation, föreläsa och leda workshops både internt och externt. Förskollärarna i fallstudien ser rektorn som en central aktör och tonsättare i att forma kulturen för detta ledarskap och ge riktad, relevant kompetensutveckling. Genom förskollärarnas ökade känsla av meningsfullhet i sitt uppdrag, samt möjligheten till en mångfald av perspektiv och kompetenser som finns i det distribuerade ledarskapet, får barnen ta del av mer meningsfulla sammanhang.