Under vintern 2019-2020 drabbades världen av en pandemi, covid-19. Under denna omvälvande period omstruktureras all sjukvård tillfälligt för att möta denna nya patientgrupp. Intensivvården drabbades särskilt hårt då de skulle omhänderta denna kritiskt sjuka och sårbara patientgrupp. För att kunna ge en god vård och avlasta intensivvårdspersonal infördes funktionen förstärkningsläkare. Dessa fick bland annat ansvar för att skriva dagbok till patienterna, en uppgift som vanligen utföres av sjuksköterskor och undersköterskor. Studien belyser förstärkningsläkarens upplevelse av att skriva dagbok till patienter som vårdas för covid-19 på intensivvårdsavdelning under pandemin. Studien är av kvalitativ design med induktiv ansats bestående av intervjuer, med resultat baserat på tematisk analys. I resultatet identifierades fem teman: att erbjuda en berättelse, samarbetets betydelse, erfarenhetens betydelse, ödmjukhet inför ansvaret och att göra gott. Resultatet visar att det kändes meningsfullt, värdefullt och ansvarsfullt att skapa ett sammanhang av intensivvårdstiden som utgick från patientens perspektiv och att använda ett förståeligt språk i skrivandet var viktigt. Det fanns en ambition och vilja hos förstärkningsläkarna att förmedla en berättelse, med syfte att göra gott genom att dagboken skulle komma patienter och närstående till nytta och på så sätt vara en hjälp i återhämtningen efter intensivvård. Brist på erfarenhet av uppgiften blev en utmaning, men genom interprofessionellt samarbete gavs möjlighet till avlastning, stöd och inspiration. Att skriva dagbok gav en känsla av uppskattning, reflektion och utveckling. Genom interprofessionellt samarbete kring uppgiften att skriva dagbok kan slutsatser dras att det kan komma patienter och närstående till nytta med en dagbok som skapar en helhet utifrån flera synvinklar. Genom att skriva dagbok sammanfattas dagen, vilket kan ge tid för eftertanke och reflektion. / During the winter of 2019-2020, the world was hit by a pandemic, the covid-19. During this upheaval period, many parts of the healthcare system was temporarily restructured to meet this new patient group. Intensive care was particularly affected as it was supposed to take care of this critically ill and vulnerable patient group. In order to be able to provide good care and relieve the intensive care staff, the function of supportive physician was introduced. Among other things, these were given responsibility for writing diaries for the patients. This is a task normally performed by intensive care nurses and assistant nurses. This study highlights the supportive physician's experience of writing a diary for patients treated for covid-19 in the intensive care unit during the pandemic. The study is done through qualitative design with an inductive approach consisting of interviews, with results based on thematic analysis. The results identified five themes: offering a story, the importance of collaboration, the importance of experience, humility in the face of responsibility and doing good. The result shows that it felt meaningful, valuable and responsible to create a context of the intensive care period that starting from the patient's perspective. To use comprehensible language in the writing was important. There was an ambition and desire on the part of the supportive physician to convey a story, with the aim of doing good by making the diary useful to patients and relatives and thus being a help in recovery after intensive care. Lack of experience with the task initially became a challenge, but interprofessional collaboration provided the opportunity for relief, support and inspiration. Journaling provided a sense of appreciation, reflection and development. Through interprofessional collaboration around the task of writing a diary, conclusions can be drawn that patients and relatives can benefit from a diary that creates a whole based on several points of view. By writing a diary, the day is summarized, which can give time for thought and reflection.